Demokrati och påverkan
Ett väl fungerande demokratiskt styrelseskick och en lagstiftning som ger medborgarna möjlighet att påverka utvecklingen i frågor av stor betydelse för dem själva och för den bygd där de lever, ska vara en självklar rätt, oavsett var i landet man bor och verkar.
Rätten att i egna nämnder och styrelser besluta i gemensamma angelägenheter. Detta var också vad som gällde fram till kommunreformerna på 1950-talet och 1970-talet. Genom dessa reformer förlorade landsbygdens kommuner och mindre orter sin självbestämmanderätt och utarmningen av landsbygdens förutsättningar tog sin början och har sedan dess stadigt försämrats.
En stor del av Sveriges befolkning saknar idag såväl lokalt som regionalt självbestämmande och får finna sig i att deras rättigheter avgörs av människor boende på annan ort. Den särskilda lagstiftning som ger ett utökat demokratiskt styrelseskick för storstadsregionernas invånare, innebärande att dessa till skillnad från övriga riket har rätt att i allmänna val utse egna representanter för den egna regionala utvecklingen och den egna kollektivtrafiken, omfattar endast dessa storstadsregioner och inte övriga landet.
Det är anmärkningsvärt att de demokratiska rättigheterna inte är lika för alla medborgare i landet. Frågor av avgörande betydelse för landsbygdens människor, exempelvis rovdjursfrågorna och frågor om samhällsservice av olika slag, avgörs av centralmakten genom länsstyrelser och statliga myndigheter, utan möjlighet till någon lokal och regional påverkan
Inget av de etablerade politiska partierna företräder landsbygden och att i allmänna val lägga sin röst på något av dem, innebär i praktiken att landsbygdens folk godkänner att styras av andra utan något som helst självbestämmande. Landsbygdspartiet hävdar att den centralisering av beslutandeprocesserna som skett är den väsentligaste orsaken till landsbygdens utarmning.
Denna förändring av demokratin har inneburit att städernas ekonomiska förutsättningar stärkts i takt med att mindre samhällens och ren landsbygds förutsättningar försvagats. De ekonomiska vinsterna av landsbygdens tillgångar har till stor del hamnat i städerna. Landsbygdspartiets uppfattning är att demokratin måste stärkas genom att beslutandeprocesserna åter decentraliseras, så att alla människor i landet, oavsett var de bor, återfår sin rätt till självbestämmande och därmed möjlighet att påverka sin och sin bygds utveckling.
Detta är en nödvändig utveckling för att återuppväcka den kreativitet och det engagemang som historiskt varit ett signum för landsbygdens människor. Regioner, likt storstädernas, ska bildas i hela landet. Regionernas invånare ska i allmänna val tillsätta sina företrädare i regionerna. På detta sätt blir det demokratiska styrelseskicket lika för alla medborgare i landet.