Att i alla beslut ställa frågan om de är ekologisk, socialt och ekonomisk hållbara enligt definitionen livsmiljöekonomi eller ekologisk ekonomi.

Vi ser sedan ett antal år tillbaka att landsbygden har fått träda tillbaka allt mer i takt med att städerna, växer, avfolkningen ökar och de ekonomiska klyftorna mellan stad och land blir allt större. Städernas befolkning ökar och försörjer sig genom att omvandla naturresurser. När allt kommer omkring betyder det att resurserna bryts ned till avfall, föroreningar och ”utsläpp”. Städerna fungerar m a o som resursnedbrytningsanläggningar som omvandlar naturresurser till nedbrytningsprodukter. Allt detta ändrar i sin tur livsmiljöns fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper utifrån vad vi är anpassade till och beroende av för vår existens. Vi är därför beroende av att hejda den pågående förändringen av livsmiljöns sammansättning och egenskaper, d v s miljöförstöringen och i stället främja den sammansättning och de egenskaper, som vi är beroende av för vår existens. Det innebär ökad förnyelse och minskad nedbrytning av produkter, livsmiljö och dess resurser. Respekten för individen måste stärkas i hela samhället och besluten tas närmare den de berör.

Två strategier finns för att klara uppgiften: (Miljöplan)

1. Minska nedbrytningen av livsmiljöns resurser.

2. Öka omvandlingen av nedbrytningsprodukterna till livsmiljöns resurser.

Kommunens olika verksamheter är en organisation som genom det goda exemplets makt kan gå före och visa vägen till ett ekologiskt hållbart Nora. Därför verkar vi för att kommunen fasar ut de produkter som inte är miljövänliga, t.ex icke miljömärkta rengöringsmedel, fordon som inte körs på miljövänliga drivmedel, att miljövänligt material används vid nybyggen och ombyggnationer i lokaler som ingår i kommunens serviceverksamheter riktade mot kommunens innevånare och där kommunens anställda arbetar. Vi behöver se över hur reningsanläggningar fungerar och är uppbyggda, däremot ska inte oskäliga viten eller orimliga krav ställas på fritidshus. Vi behöver gynna småskaliga och kooperativt ägd energiproduktion som minskar nedbrytningen av naturens resurser och som skonar miljön.