Lite grundläggande hur vi tänker kring ekonomi och våra resurser

Ekonomi betyder  regler för boningen ( kommer från forngrekiskans oikos, som betyder boning och nomos, som betyder regel. )

Ekologi  –kunskap om boningen, (som även det kommer från forngrekiskan oikos som betyder boning och logos, som betyder kunskap.)

Exergi är ett fysiskt resursmått och det är grundläggande för att förstå naturens ekonomi.

Varudeklaration av hur mycket resurser, mätt i exergitermer, som går åt att tillverka en vara i relation till naturens förmåga att fixera exergi i återskapandet av dessa resurser ur de nedbrytningsprodukter som bildas när den förbrukas. Sådan deklaration kallas för exergianalys eller exergiräkenskap. 

Om kunskap om för livsmiljön (vår boning /logi) läggs till grund för reglerna för denna boning  (d v s resursernas förutsättningar/ ekonomi) får vi något som skulle kunna kallas livsmiljöekonomi eller ekologisk ekonomi. )  (ekologi)

Denna kunskap saknas i den verklighetsuppfattning som kan kallas ”drömmen om det rationella paradiset” och som idag styr tänkandet, kännandet och handlandet i vårt samhälle.

 

När vi har förstått behovet av omställning framträder en annan verklighetsuppfattning än den som vår kultur tillhandahåller. I denna ”nya” verklighetsuppfattning, som kan kallas ömsesidigt beroende och samarbete, är människans roll att samverka med allt annat levande i livsmiljön för att öka dess exergifixering, d v s resursförnyelse ur nedbrytningsprodukter.

 

Att vara miljövänlig?

Ofta nämns ordet miljövänlig i olika sammanhang. Syftar det på företeelser som upprätthåller ett 0-summespel gällande våra livsbetingelser på jorden ? Eller syftar det på företeelser som är mindre miljöskadliga i ett eller annat avseende än någon annan företeelse?

Vad är t ex en miljövänlig bil? Är det en bil som släpper ut mindre koldioxid än andra bilar och därför må vara mindre miljöskadlig?

För att vara i egentlig mening miljövänlig skall den på något sätt medverka till att koldioxid eller andra nedbrytningsprodukter omvandlas till biomassa eller andra resurser så att halterna av koldioxid och/eller andra föroreningar minskar och resurserna ökar i livsmiljön p g a bilens existens och verksamhet. Jämför ett växande träds omvandling av koldioxid och andra osorterade och utspädda nedbrytningsprodukter från livsmiljön till biomassa och syrgas samtidigt som dess omgivning renas från förorenande ämnen.

 

Frågan är också vad urbaniseringen innebär för miljövänliga och klimatsmarta lösningar? Är dessa lösningar månne inte bara mindre miljöskadliga? Och vad är ett miljövänligt liv? Är det ett sätt att leva, som ökar resursförnyelsen mera än resursnedbrytningen i livsmiljön? Eller är det ett sätt att leva som är mindre miljöskadligt än ett annat sätt? Har vi ett nationellt eller globalt perspektiv?

Som exempel kan nämnas att regeringen säger att Sveriges utsläpp minskar. Sanningen är att siffrorna bygger på den inhemska ”produktionen” eller snarare hanteringen av livsmiljöns resurser. Ser vi det ur konsumtionsperspektivet och beaktar alla varor vi importerar  och att utsläppen sker i andra länder, har utsläppen ökat 15% mellan 1993 och 2010

 

Om samhällsekonomi och om livsmiljöekonomi.

Livsmiljöekonomin (den ekologiska ekonomin)  skiljer sig från samhällsekonomin på väsentliga punkter.

Livsmiljöekonomins konsumtion innebär att resurserna minskar och avfall och föroreningar ökar i livsmiljön och utgör kostnader för livsmiljön. (negativt)

Livsmiljöekonomins produktion ökar resurserna och minskar avfallen och föroreningarna  i livsmiljön och den utgör livsmiljöns intäkter. (positivt)

Samhällsekonomins produktionsbegrepp innebär uttag och nedbrytning av resurser från livsmiljön. Resurser flyttas bara till samhället från andra delar av livsmiljön. Detta minskar livsmiljöns resurser och är kostnad för denna, men detta beaktas inte och redovisas inte i samhällsekonomin.

I samhällsekonomin betraktas den vidare hanteringen av resurserna som förädling och skapande av mervärden och belönas ekonomiskt, trots att slutresultatet av den är nedbrytningsprodukter, som måste ”kvittblis”. Denna kvittblivning sker inte genom att resurserna förnyas ur nedbrytningsprodukterna utan genom mera fullständig nedbrytning via avfallshantering och s k miljövård, Sådana aktiviteter belönas ekonomiskt trots att de ofta nog innebär mera fullständig nedbrytning och trots att de hindrar återskapande av livsmiljöns resurser även på andra sätt. Ett exempel är reningstekniken för avloppsvatten och hantering av sopor.

Genom att ta fossila bränslen och sedermera också kärnkraft i anspråk för att driva diverse processer,  har vi människor kunnat öka s k produktion, d v s förbrukningen och nedbrytningen av livsmiljöns resurser.  Detta har lett till att allehanda resurser som skogsbestånd, fiskbestånd och bestånd av annan biomassa minskar i livsmiljön samtidigt som mängden nedbrytningsprodukter i form av koldioxid och andra föroreningar i luft,  mark, vatten och i  avfallsupplag ökar. Därav ändras livsmiljöns fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper. De överensstämmer allt sämre med vad vi och andra livsformer på jorden är biologiskt anpassade till och beroende av för vår existens.

När livsmiljöns sammansättning och egenskaper ändrats tillräckligt mycket kommer vi helt enkelt inte att kunna överleva i den. Jorden har då fått en annan ”livsmiljö” där vi helt enkel inte passar in längre. Då upphör också vår förbrukning av dess resurser. Vilka livsformer som denna nya livsmiljö hyser vet vi ingenting om.

Sammanfattning: Samhället med sin samhällsekonomi parasiterar på livsmiljön så att dennas fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper ändras och blir andra än dem, som vi och våra medvarelser är biologiskt anpassade till och beroende av för vår existens. M a o hotar samhällsekonomin vår långsiktiga överlevnad.

 

Två strategier finns för att klara uppgiften: (Miljöplan)

1. Minska nedbrytningen av livsmiljöns resurser.

2. Öka omvandlingen av nedbrytningsprodukterna till livsmiljöns resurser.