Traditioner och kulturarv

Att skapa förutsättningar för att upprätthålla och bevara för landsbygden typiska traditioner och kulturarv är en viktig del i arbetet för att klara målsättningen om en befolkad och levande landsbygd.

Att människor ges möjlighet att föra dessa traditioner och kulturarv vidare är av största betydelse för landsbygdens överlevnad och framtida utveckling. Att tryggt kunna nyttja de resurser och möjligheter som ett naturnära boende ger, och som i generationer varit en självklarhet, är ett omistligt värde för många människor, såväl socialt som ekonomiskt. De praktiska kunskaperna, vunna genom erfarenhet, finns ingen annanstans och kan inte återskapas. Därför måste förutsättningarna för att på traditionellt sätt, utan obehagskänslor och otrygghet, kunna ägna sig åt jakt, fäbodbruk, fiske, djurhållning, bärplockning, svampplockning, rörligt friluftsliv, hästsport, hundsport etc., återupprättas.

Utan detta kommer landsbygden att dräneras på människor som kan föra traditioner och kunskaper vidare till nya generationer och värdefulla kulturarv kommer att för alltid vara borta.

Föräldrar på landsbygden måste åter utan oro och rädsla våga låta sina barn leka ute i naturen. Den natur som i generationer alltid setts som en tillgång för landsbygdens barn och för föräldrar varit ett tungt vägande skäl i valet av bosättningsort.

För att hålla landskapet öppet och förhindra förbuskning och därigenom upprätthålla en biologisk mångfald av växter, krävs betande djur.  Förutsättningarna, och därigenom intresset för att hålla betande djur, måste därför stärkas. För Landsbygdspartiet är det självklart att för att kunna uppnå dessa målsättningar, måste politiken gällande rovdjursförekomsten i landet ändras radikalt.

Rovdjursförekomsten måste anpassas till mänsklig närvaro och inte tvärtom. Det är orimligt att en majoritet av landsbygdens människor skall omforma sina liv efter de förutsättningar som växande rovdjursstammar ger. Detta synsätt går aldrig att förena med målsättningen om att kunna leva ett tryggt och harmoniskt liv på en levande landsbygd.

Därför anser Landsbygdspartiet att stora rovdjur inte går att hysa inom befolkade delar av svensk landsbygd. Var de än må vara inom av människor befolkade delar av landet innebär det så stora negativa ingrepp i människors rätt till ett tryggt och kvalitativt bra liv i den bygd där de vill bo och verka, att det inte kan anses förenligt med grundprincipen om alla människors lika värde och rättigheter.

Människor som inte vill leva med stora rovdjur som närmaste grannar, ska inte behöva göra det. Rovdjuren ska då avlägsnas och människor ska inte genom politiska påbud uppmanas att anpassa sig. Det är ingen framkomlig väg för att upprätthålla en befolkad och levande svensk landsbygd, där människor lever i harmoni med naturen på ett sätt som bevarar traditioner och kulturarv för framtiden.

Stammarna av stora rovdjur måste decimeras och stora rovdjur som konsekvent uppehåller sig nära samhällen, byar eller andra enskilda bosättningar ska omedelbart avlivas.
Vad gäller vargar måste, om ”frilevande” vargar ska finnas i Sverige, dessa hysas inom klart definierade och obefolkade reservat. Där kan en stam hållas livskraftig och genetiskt stark utan att det påverkar landsbygdens överlevnad och utveckling.

Människor och människors villkor måste prioriteras före de stora rovdjuren om människors vilja att leva och verka på landsbygden ska finnas kvar. Och utan aktiva människor överlever varken begreppet ”Levande landsbygd” eller begreppet ”Öppna landskap

Tllbaka