Politik A - Ö

A-traktorer

A-traktorer fyller en viktig funktion på landsbygden där kollektivtrafiken är begränsad eller saknas. För unga och vuxna kan fordonet göra det möjligt att ta sig till skola, arbete, fritidsaktiviteter, affärer och andra nödvändiga resmål.

A-traktorn ska även kunna användas som anslutning mellan bostaden och en pendlarparkering, busshållplats, järnvägsstation eller annan kollektivtrafikknutpunkt. Kommuner och regioner ska därför planera säkra parkeringsmöjligheter där resan kan fortsätta med buss eller tåg.

A-traktorer ska användas för att lösa människors transportbehov, inte för nöjeskörning som i onödan hindrar andra. Föraren ska planera sin resa, välja lämpliga vägar och undvika längre körning på starkt trafikerade sträckor när ett rimligt alternativ finns. Onödig rundkörning och medvetet hindrande av trafiken ska kunna leda till ingripande.

Egen körkortsbehörighet

Dagens AM-behörighet är i grunden utformad för mopedklass I men ger också rätt att köra A-traktor. Det är inte tillräckligt. En A-traktor är större, tyngre och innebär andra risker än en moped.

Det ska därför införas en särskild behörighet för A-traktor. Utbildningen ska innehålla både teori och praktisk körning med A-traktor och avslutas med ett kunskapsprov och ett statligt körprov. Föraren ska kunna visa att han eller hon behärskar fordonet i verklig trafik.

Även den som redan har AM-körkort ska behöva komplettera sin behörighet innan A-traktor får köras, med rimliga övergångsregler för befintliga förare.

Säkerhet och olyckor

Det ökade antalet A-traktorer har följts av många olyckor och personskador. Utbildning, fordonssäkerhet, vägval och trafikbeteende behöver därför förbättras.

När olyckor huvudsakligen orsakas av bristande utbildning, olagliga ombyggnader, felaktigt beteende eller olämpliga vägval ska dessa problem åtgärdas först. Staten ska inte automatiskt bygga omfattande och kostsamma väganläggningar för att kompensera för otillräckliga körkortskrav eller regler som inte efterföljs.

Vägar och framkomlighet

På sträckor där A-traktorer regelbundet måste användas ska trafiksäkerheten bedömas utifrån de lokala behoven. I vissa fall kan en bredare vägren, en mötesplats, en säker hållplats eller en kortare alternativ sträckning vara motiverad.

Kostnaden och nyttan ska dock alltid jämföras med möjligheten att i stället införa eller förbättra kollektivtrafiken på sträckan. Offentliga medel ska användas till den lösning som ger störst trafiksäkerhet, tillgänglighet och samhällsnytta på lång sikt.

Väganslagen ska i första hand säkra ett gott underhåll av befintliga vägar: jämn beläggning, fungerande diken, röjda vägkanter, tydlig vägmarkering och vinterväghållning. Dåliga vägbanor är en risk för alla trafikanter, särskilt för motorcyklar, mopeder, cyklar och andra mindre stabila fordon.

A-traktorförare ska vara skyldiga att underlätta för bakomvarande trafik när det kan göras på ett säkert sätt. De ska kunna använda lämpliga avfarter eller andra säkra platser för att släppa förbi köer. Samtidigt ska andra förare visa tålamod och bara köra om när det kan ske utan fara.

Fordon som följer reglerna

Manipulering som gör att en A-traktor kan framföras snabbare än tillåtet ska mötas med tydliga konsekvenser. Kontroller ska inriktas på fordonets hastighetsbegränsning, bälten, däck, last, antal passagerare och förarens behörighet.

Den som avsiktligt manipulerar fordonet eller kör det som en personbil utan rätt behörighet ska kunna förlora sin A-traktorbehörighet och få sitt framtida körkortstillstånd påverkat. Även vuxna som medverkar till olaglig ombyggnad ska kunna ställas till ansvar.

En säker del av landsbygdens transportsystem

A-traktorn ska inte förbjudas, utan utvecklas till ett säkrare och mer ansvarsfullt transportmedel. Högre utbildningskrav, särskild körkortsbehörighet, lagliga fordon och genomtänkta vägval ska minska olyckorna och störningarna för övrig trafik.

Målet är att A-traktorn främst ska användas på de sträckor där den verkligen behövs och kunna komplettera kollektivtrafiken. På så sätt kan människor på landsbygden få bättre möjligheter att resa utan att A-traktorer behöver köras långa sträckor på hårt trafikerade vägar där de orsakar köer och riskfyllda omkörningar.

Abort

Landsbygdspartiet oberoende vill värna det väntade livet samtidigt som kvinnans lagliga möjlighet till abort ska finnas kvar. En abort är ett allvarligt beslut och ska inte betraktas eller användas som ett alternativ till preventivmedel. Både kvinnor och män har ett ansvar för att förebygga graviditeter som de inte är beredda att ta ansvar för.

När en gravid kvinna av medicinska, sociala eller andra särskilda skäl vill avbryta graviditeten ska hon ha tillgång till rättssäker och medicinskt säker abortvård. Beslutet fattas enligt svensk lag av den gravida kvinnan. Fadern bör, när det är möjligt och tryggt, få möjlighet till information, samtal och stöd, men kan inte ges rätt att tvinga fram eller förhindra en abort. Den som har medverkat till graviditeten ska också kunna få samtalsstöd.

Vården ska erbjuda saklig information om abort, graviditet, adoption och tillgängligt stöd till föräldrar. Informationen får varken skuldbelägga kvinnan eller undanhålla att en abort avslutar ett liv under utveckling. Samtalsstöd ska erbjudas både före och efter beslutet. Förebyggande arbete, lättillgängliga preventivmedel och kunskap om sexuellt ansvar behöver stärkas.

Barnmorskor och annan vårdpersonal ska ha en trygg fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Ingen ska utsättas för mobbning, repressalier eller tvingas handla i strid med en djupt grundad etisk eller religiös övertygelse. Vårdens organisation ska samtidigt säkerställa att kvinnan får den lagliga vård hon har rätt till utan försening, dömande bemötande eller försämrad tillgänglighet. Arbetsgivaren ska därför planera bemanning och arbetsfördelning så att både patientens rätt till vård och personalens arbetsmiljö kan tryggas.

Adoption

Barnets bästa ska alltid vara det avgörande vid adoption. Dagens prövningar och handläggning behöver följas upp bättre, eftersom formella regler och standardiserade krav inte alltid leder till den lösning som faktiskt är bäst för barnet.

De som vill adoptera ska prövas utifrån sin förmåga att ge barnet trygghet, kärlek, omsorg och långsiktig stabilitet. Kraven ska vara relevanta och proportionerliga. Det är orimligt att ställa högre materiella krav på adoptivbarn och familjehemsplacerade barn än vad samhället normalt kräver för andra barn som växer upp i Sverige.

Barnets behov av en fungerande familj ska väga tyngre än generella krav på bostadens storlek eller att varje barn måste ha ett eget rum. Om en lämplig familj kan ta hand om två syskon tillsammans bör det väga mycket tungt, även om barnen behöver dela rum. Syskon ska inte skiljas åt av administrativa eller materiella skäl när en gemensam placering är trygg och möjlig.

Internationella adoptioner måste granskas noggrant. Staten ska säkerställa barnets identitet och ursprung samt förhindra människohandel, tvång, förfalskade handlingar och ekonomiska oegentligheter. Den adopterade ska så, långt det är möjligt, kunna få tillgång till information om sitt ursprung.

Även familjehemsvården behöver en egen politiktext. Där ska samma princip gälla: barnets trygghet, anknytning och relationer ska väga tyngre än stelbenta detaljkrav.

AI och teknikutveckling

AI, automatisering och annan ny teknik ska så långt det är möjligt användas för att effektivisera verksamheter, förbättra kvaliteten och frigöra tid för arbetsuppgifter där mänsklig kompetens och kontakt behövs. Tekniken kan stärka företag, jordbruk, vård, omsorg, skola och offentlig förvaltning samt göra service mer tillgänglig i hela landet.

AI ska vara ett stöd för människan och får inte ersätta mänskligt ansvar i beslut som påverkar människors rättigheter, vård, försörjning eller framtid. Den som berörs av ett automatiserat beslut ska kunna förstå grunderna för beslutet, få kontakt med en människa och begära en rättssäker omprövning.

I skolan får tekniken inte ersätta grundläggande kunskaper. Barn ska lära sig läsa, skriva, räkna, förstå matematik, läsa en analog och digital klocka, söka information och tänka självständigt. AI får inte användas så att elever lämnar skolan utan egna kunskaper eller blir beroende av digitala hjälpmedel för grundläggande vardagsuppgifter.

Skolan ska samtidigt lära eleverna att använda AI på ett ansvarsfullt, källkritiskt och kreativt sätt. Personuppgifter, upphovsrätt, informationssäkerhet och skydd mot manipulation måste värnas.

Alkohol

Sverige ska ha en ansvarsfull alkoholpolitik som förebygger missbruk och skyddar barn och unga. Samtidigt bör mindre och lokala producenter kunna sälja sina egenproducerade drycker på kontrollerade villkor.

Reglerna ska vara tydliga, proportionerliga och möjliga att följa även för små företag. Gårdsförsäljning ska kunna tillåtas med ålderskontroll, tillsyn och ett tydligt producentansvar.

A-kassa

A-kassan ska ge ekonomisk trygghet när en person ofrivilligt förlorar sitt arbete. Den arbetslöse ska normalt söka lämpliga arbeten, men utbildning, praktik och arbete med stöd ska kunna godkännas som likvärdiga aktiviteter när de förbättrar möjligheten till varaktig egen försörjning.

Den som saknar efterfrågad kompetens ska kunna få krav på sig att delta i en relevant utbildning, särskilt till ett bristyrke. Kraven måste vara kopplade till verklig tillgång till utbildningsplatser, studiestöd och praktiska möjligheter att delta. Ingen ska behöva söka stora mängder arbeten som personen saknar realistiska förutsättningar att få när en riktad utbildning ger bättre resultat.

Arbetslösa ska kunna praktisera eller arbeta i begränsad omfattning utan att omedelbart förlora hela sin ersättningen. Intjänad inkomst ska i stället minska ersättningen på ett tydligt och proportionerligt sätt. Arbete ska alltid löna sig och även kortare uppdrag ska kunna bli en väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Egenföretagare ska inte alltid behöva lägga företaget helt vilande för att få ersättning. En företagare med otillräckliga inkomster ska under kontrollerade former kunna fortsätta marknadsföra verksamheten, vårda kundkontakter och ta uppdrag. Inkomsten ska räknas av mot a-kassan månad för månad. Systemet ska kontrolleras så att det inte missbrukas, men samtidigt ge livskraftiga företag möjlighet att överleva en tillfällig nedgång.

A-kassans regler måste också ta hänsyn till att arbetsmarknaden ser olika ut. Den som bor på landsbygden kan ha betydligt färre möjliga arbetsgivare och längre avstånd än den som bor i en storstad.

Amorteringskrav

Amortering stärker hushållens motståndskraft, men generella och alltför hårda krav kan stänga ute unga, barnfamiljer och förstagångsköpare från bostadsmarknaden. Reglerna ska vara långsiktiga och kunna anpassas efter hushållets ekonomi, bostadens värde och förändrade livsförhållanden.

Bankerna ska göra ansvarsfulla individuella kreditprövningar. Tillfälliga undantag ska kunna ges vid exempelvis arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet eller andra stora inkomstbortfall.

ANDTS – alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Arbetet mot alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelproblem ska börja tidigt och bygga på kunskap, förebyggande insatser, tydliga åldersgränser och stöd till familjer. Barn och unga ska få tidig hjälp innan problemen utvecklas till missbruk, kriminalitet eller långvarig ohälsa.

Polisen ska inte enbart synas i centralorter och större städer. Polis ska regelbundet finnas representerad i byar och mindre samhällen, exempelvis genom planerade besök någon gång i månaden. Närvaro skapar relationer, förbättrar informationsutbytet och gör det lättare för invånare, skolor, företag och föreningar att rapportera problem.

Personer med beroende ska erbjudas behandling och rehabilitering. Samtidigt ska försäljning till minderåriga, illegal handel, spelbedrägerier och den organiserade brottslighet som finansieras av narkotika bekämpas kraftfullt. En särskild och mer omfattande text finns under Polis och domstolar.

Anhöriginvandring

Familjer ska kunna återförenas när anknytningspersonen har en varaktig rätt att bo i Sverige och familjerelationen är verklig. Försörjningskrav och krav på ordnat boende kan ställas, men reglerna ska vara rättssäkra och ta hänsyn till barnets bästa samt särskilt utsatta personer.

Myndigheterna ska motverka skenäktenskap, tvångsäktenskap, människohandel och andra former av utnyttjande. Handläggningen ska vara skyndsam så att familjer inte lämnas i långvarig ovisshet.

Anhörigstöd och anhörigvård

Anhöriga utför omfattande omsorgsinsatser som skapar trygghet för den närstående och avlastar vården och kommunerna. De ska erbjudas information, utbildning, avlösning, praktiskt stöd och möjlighet till återhämtning.

När en anhörig tar ett stort och långvarigt omsorgsansvar ska ersättningen vara tillräcklig för att skapa en ekonomiskt trygg situation. Den anhörige ska inte behöva leva med ständig ekonomisk stress eller riskera sin framtida försörjning och pension därför att personen tar ansvar för en närstående.

Ersättningen och vårdinsatsen ska följas upp så att systemet inte utnyttjas och så att den vårdbehövande verkligen får god vård. Kontrollerna ska vara respektfulla, rättssäkra och inriktade på faktiska risker. De får inte utformas så att hederliga familjer behandlas som misstänkta eller avstår från att söka stöd.

Anonyma vittnen

Vittnen måste våga berätta vad de har sett utan att utsätta sig själva eller sina familjer för allvarliga hot. När den misstänkte eller tilltalade har en känd anknytning till ett kriminellt nätverk och det finns en konkret risk för repressalier, ska vittnets identitet kunna skyddas.

Anonymitet ska beslutas av domstol efter en särskild risk- och rättssäkerhetsprövning. Uppgifterna ska inte ensamma kunna bära en fällande dom utan måste stödjas av annan bevisning. Samtidigt får reglerna inte vara så snäva att vittnesskyddet blir verkningslöst.

Rättsväsendet behöver återställa balansen mellan den misstänktes rättssäkerhet och samhällets ansvar för brottsoffer, vittnen och poliser. Domstolar ska självständigt pröva bevisningen, men rättssystemet får inte utvecklas så att processregler i praktiken ger ett starkare skydd åt organiserade gärningsmän än åt dem som utsatts för eller försökt stoppa brotten.

Poliser ska känna att deras utredningsarbete tas till vara och leder till resultat. Deras yrkeskunskap ska bemötas seriöst samtidigt som domstolarnas oberoende och kravet på bevisning bortom rimligt tvivel består.

Anpassad skola

Elever i anpassad skola ska få undervisning, stöd och omsorg som utgår från deras individuella behov och utvecklingsmöjligheter. Skolan ska ge kunskap, trygghet, kommunikation, praktiska färdigheter och största möjliga självständighet.

Eleverna har rätt till vård och stöd som bygger på aktuell vetenskap och beprövad erfarenhet. Ny forskning om pedagogik, sömn, fysisk aktivitet, läkemedel, näring och individuellt anpassade kostinsatser ska värderas öppet och seriöst. Insatser med tillräckligt vetenskapligt stöd ska kunna införas utan onödigt dröjsmål.

Kost kan ha stor betydelse för allmän hälsa, ork, koncentration och välbefinnande. Vid vissa medicinska tillstånd kan särskild kost vara en evidensbaserad medicinsk behandling för noggrant utvalda patienter.

Vetenskapliga hypoteser och nya resultat ska få granskas och diskuteras, inte avfärdas av prestigeskäl. Samtidigt måste behandlingar prövas kritiskt så att barn och familjer skyddas mot obevisade, kostsamma eller skadliga metoder. Målet ska vara bästa möjliga långsiktiga hälsa för individen och en kunskapsbaserad användning av vårdens och skolans resurser.

Antibiotika och antibiotikaresistens

Antibiotika ska användas ansvarsfullt inom både humanvård och djurhållning. Sverige ska fortsätta arbeta med förebyggande hälsa, god hygien, smittskydd och låg onödig användning.

Svenska lantbrukare som följer höga djurskydds- och antibiotikakrav ska inte konkurreras ut av import från produktioner med betydligt lägre krav. Offentlig upphandling ska kunna väga in ansvarsfull antibiotikaanvändning.

Antisemitism

Antisemitism ska bekämpas oavsett om den uttrycks genom högerextremism, vänsterextremism, islamism eller andra ideologier. Judar ska kunna leva öppet och tryggt i Sverige.

Skolan, polisen, rättsväsendet och offentliga verksamheter måste reagera tydligt mot hot, hatbrott, trakasserier samt förnekande eller förvanskning av Förintelsen. Religiösa lokaler och verksamheter som utsätts för konkreta hot ska kunna få ett effektivt skydd.

Apotek och läkemedelsförsörjning

Apotek är en samhällsviktig service och ska vara tillgängliga även utanför större städer. Där ett fullständigt apotek inte kan bära sig ska utlämningsställen, mobila lösningar eller samordning med annan lokal samhällsservice kunna användas.

Kunden ska kunna betala med både kontanter och kort. Digitala eller kontantlösa system får inte hindra äldre, personer med funktionsnedsättning eller andra som saknar digitala betalningsmöjligheter från att få sina läkemedel.

Säkra och praktiska fullmaktssystem ska utvecklas så att anhöriga, familjehem, gode män och andra betrodda personer kan hämta ut sina läkemedel. Systemet måste skydda patientens integritet men får inte vara så komplicerat att nödvändiga läkemedel inte kan hämtas.

Sverige behöver bättre lagerhållning, beredskapslager och tydligare ansvar för läkemedelsförsörjningen vid kriser och leveransstörningar. Beroendet av ett fåtal utländska leverantörer behöver minska.

Sverige ska inte bygga en sjukvård som främst fyller patienter med läkemedel för att dämpa symtom. Läkemedel är nödvändiga och livräddande för många, men ska användas när de är medicinskt motiverade och följas upp regelbundet. Vården måste i större utsträckning söka och behandla bakomliggande orsaker till ohälsa, exempelvis bristande näring, stress, sömnproblem, fysisk inaktivitet, skadlig arbetsmiljö eller andra sjukdomar. Genom att gå från en ensidig sjukvård till mer förebyggande hälsa och friskvård kan behovet av vissa läkemedel minska, människors livskvalitet förbättras och samhällets vårdkostnader bli mer hållbara. Patienten ska få kunskap, stöd och en individuellt anpassad plan – inte enbart ett nytt recept.

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen ska ha ett uttalat ansvar att ge praktisk och personlig hjälp till arbetssökande som behöver det. Digitala instruktioner och allmänna råd är inte tillräckliga för personer som saknar erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden.

Den arbetssökande ska kunna få ett fysiskt möte med en handläggare som hjälper till att ta fram ett fungerande CV, ett personligt brev och en konkret plan för arbetssökandet. Detta är särskilt viktigt för nyanlända som behöver lära sig hur rekrytering, ansökningar och arbetsplatskultur fungerar i Sverige.

Handläggaren ska inte enbart kontrollera hur många arbeten som har sökts. Uppdraget ska också omfatta att aktivt söka fram lämpliga praktikplatser, arbetsgivare, yrkesutbildningar och andra vägar till egen försörjning utifrån individens kunskaper och förutsättningar.

Tydliga krav ska ställas på både handläggaren och den arbetssökande. En arbetsför person ska inte vara hemma utan arbete, praktik, utbildning eller annan meningsfull arbetsinriktad aktivitet längre än en månad. Aktiviteten ska vara relevant och inte enbart genomföras för att fylla statistik.

Personer med nedsatt arbetsförmåga ska få individuellt anpassade krav och insatser. Arbetsförmedlingen ska samarbeta bättre med arbetsgivare, kommuner, utbildningsanordnare, vården och Försäkringskassan.

Arbetskraftsinvandring

Arbetskraftsinvandring ska användas när svenska arbetsgivare inte kan hitta den kompetens som faktiskt behövs. Den ska ske under ordnade former med löner, försäkringar och arbetsvillkor som motsvarar de svenska kraven.

Systemet får inte användas för lönedumpning, handel med arbetstillstånd eller exploatering av människor. Arbetsgivare som allvarligt missbrukar systemet ska kunna stängas av och möta kännbara sanktioner.

Innan arbetskraft rekryteras utanför Sverige ska tillgänglig arbetskraft i Sverige ges reella möjligheter till relevant utbildning och matchning, särskilt inom yrken där kortare kompletterande utbildning kan leda till arbete.

Arbetsliv och arbetsmarknad

Det ska vara möjligt att arbeta, utvecklas och driva företag i hela landet. Arbetsmarknadspolitiken måste ta hänsyn till att arbetstillfällen, kollektivtrafik och utbildningar är ojämnt fördelade.

Den som kan arbeta ska snabbt få en konkret aktivitet. Arbete, praktik, yrkesutbildning, språkutbildning eller validering kan ingå. Ingen arbetsför person ska lämnas hemma utan en relevant insats i mer än en månad.

Arbetsgivarnas behov ska vägas samman med individens erfarenhet, utbildning och förutsättningar. Yrkesutbildningar och praktikplatser ska planeras i nära samarbete med lokala företag och den offentliga verksamheten.

Arbetslöshet

Den som blir arbetslös ska snabbt få hjälp till ett nytt arbete, en praktikplats eller en utbildning som leder till efterfrågad kompetens. Insatserna ska vara individuella och konkreta, inte begränsade till digital rapportering av sökta arbeten.

Om arbetsförmågan är nedsatt ska kraven anpassas efter personens faktiska möjligheter och medicinska behov. En person kan exempelvis arbeta färre timmar, utföra andra arbetsuppgifter eller behöva rehabilitering innan arbetskravet kan höjas.

Den som helt saknar arbetsförmåga ska inte pressas att söka arbeten som personen inte kan utföra. Samtidigt ska den som har en partiell arbetsförmåga få stöd att använda den utan att riskera hela sin ekonomiska trygghet.

Se även A-kassa och Arbetsförmedlingen.

Arbetsmiljö

Ingen ska behöva bli fysiskt eller psykiskt sjuk av sitt arbete. Arbetsmiljöpolitiken ska omfatta både olycksrisker och den psykosociala arbetsmiljön: ledarskap, arbetsbelastning, mobbning, repressalier, tystnadskultur och bristande ansvarstagande.

Offentlig verksamhet ska inte acceptera ett sämre eller mindre ansvarsfullt ledarskap än det som krävs av privata arbetsgivare. Chefer inom stat, kommun och region ska följas upp utifrån verksamhetens resultat, personalens arbetsmiljö och förmågan att hantera missförhållanden.

Visselblåsarsystem måste fungera i praktiken. Den som i god tro rapporterar allvarliga missförhållanden ska skyddas mot uppsägning, omplacering, utfrysning, mobbning och andra repressalier. Rapporter ska utredas av en funktion som är tillräckligt oberoende av den berörda ledningen.

Lagstiftning och avtal ska samtidigt göra det möjligt att agera mot anställda och chefer som allvarligt missköter sitt ansvar, trakasserar kollegor, saboterar verksamheten eller medvetet motarbetar arbetsgivaren. Åtgärder ska bygga på dokumenterade omständigheter, möjlighet att bemöta anklagelserna och en rättssäker process.

Företagshälsovård, rehabilitering och tidiga insatser ska stärkas. Arbetsplatsolyckor inom bland annat jordbruk, skogsbruk, bygg, transport, industri och vård ska förebyggas genom relevant tillsyn och branschanpassat stöd.

Arbetsrätt

Arbetsrätten ska ge arbetstagare grundläggande trygghet och samtidigt göra det möjligt för företag och offentlig verksamhet att fungera ekonomiskt och organisatoriskt på lång sikt.

Kollektivavtal och den svenska partsmodellen är viktiga, men avtalen måste vara anpassningsbara till verksamhetens faktiska förutsättningar. Ett företag ska alltid kunna erbjuda bättre lön, arbetstid, försäkring eller andra villkor än kollektivavtalets miniminivå.

Om arbetsgivaren och en tydlig majoritet av de berörda arbetstagarna gemensamt vill göra ett avsteg som sammantaget förbättrar deras villkor eller verksamhetens långsiktiga överlevnad ska det finnas möjlighet till en lokal överenskommelse.

Det ska också vara möjligt att avsluta anställningen för den som dokumenterat och allvarligt missköter sitt arbete, trakasserar andra eller medvetet skadar verksamheten. Den anställde ska samtidigt ha rätt att få veta vad som läggs personen till last, möjlighet att rätta till brister och rätt till en opartisk prövning.

Arbetstidslagstiftning och sammanhängande arbetspass

Arbetstidslagstiftningen ska skydda arbetstagarnas hälsa, säkerhet och rätt till återhämtning. Samtidigt måste reglerna kunna anpassas till verksamheter där längre sammanhängande arbetspass kan ge bättre kontinuitet, färre resor, längre sammanhängande ledighet och en mer fungerande bemanning.

Huvudregeln om minst elva timmars sammanhängande dygnsvila ska ligga fast. Undantag ska dock kunna göras genom kollektivavtal eller särskild dispens när verksamhetens art kräver det och arbetstagarnas hälsa och säkerhet kan garanteras. Bedömningen ska utgå från den faktiska arbetsbelastningen och inte enbart från passets längd.

Längre arbetspass kan vara lämpliga inom exempelvis räddningstjänst, ambulanssjukvård, vård, omsorg, personlig assistans, bevakning och annan beredskapsverksamhet. Ett långt pass med regelbundna viloperioder och låg nattlig belastning ska inte automatiskt bedömas på samma sätt som ett lika långt pass med oavbrutet och tungt arbete.

Sammanhängande arbetspass ska bygga på frivillighet och förankras med arbetstagarna och deras fackliga organisationer. Den anställde ska inte pressas att acceptera långa pass för att arbetsgivaren vill minska bemanningen eller undvika att anställa tillräckligt många.

Riskbedömningen ska omfatta fysisk och psykisk belastning, nattarbete, möjlighet till sömn och pauser, ensamarbete, ansvar för andra människors säkerhet samt resan till och från arbetet. Arbetstagare ska få tillräcklig kompensationsledighet efter långa pass och schemat ska följas upp utifrån sjukfrånvaro, tillbud, olyckor och upplevd återhämtning.

På landsbygden kan alltför stelbenta regler leda till fler personalbyten, längre arbetsresor och svårare bemanning. Möjligheten att arbeta färre men längre pass kan göra det lättare att rekrytera och behålla personal samt minska restiden för den som har långt till arbetsplatsen. Detta får dock inte ske på bekostnad av säkerheten eller användas för att försämra arbetsvillkoren.

Jour och beredskap ska skiljas från fullt aktiv arbetstid när belastningen bedöms, men all tid då arbetstagaren måste stå till arbetsgivarens förfogande ska räknas och ersättas på ett rättvist sätt. Om jouren regelbundet innebär många utryckningar eller avbruten vila ska schemat ändras och bemanningen förstärkas.

Reglerna ska ge utrymme för lokala lösningar men samtidigt innehålla tydliga nationella skyddskrav. Målet är en arbetstidslagstiftning som både förebygger ohälsa och gör det möjligt att organisera nödvändiga verksamheter på ett sätt som fungerar för personalen, arbetsgivaren och samhället.

Arkitektur och vackra livsmiljöer

Arkitektur påverkar människors trivsel, trygghet och känsla av tillhörighet. Landsbygdspartiet oberoende vill att nya byggnader och bostadsområden ska utformas med större omsorg om skönhet, kvalitet, funktion och platsens karaktär. Det ska vara möjligt att bygga i klassiska, traditionella och lokalt förankrade stilar – inte bara i den avskalade arkitekturen som länge har dominerat nyproduktionen.

Vi delar Arkitekturupprorets kritik mot fyrkantiga och likformiga byggnader som uppförs utan tillräcklig hänsyn till människors önskemål eller den befintliga miljön. Det betyder inte att all modern arkitektur är dålig, utan att variationen behöver öka och att arkitekter och byggherrar måste lyssna mer på dem som ska bo, arbeta och leva på platsen.

Invånare ska få ett verkligt inflytande över större förändringar i sin närmiljö. Kommuner bör använda enkäter, dialoger, gestaltningsprogram och arkitekttävlingar för att ta reda på vilken bebyggelse människor efterfrågar. Synpunkter ska inhämtas innan ett avgörande beslut har fattats.

Offentliga byggnader och miljöer ska utformas på ett föredömligt sätt och hålla över tid. Vid upphandling ska inte det lägsta priset ensamt styra. Funktion, material, underhåll, energianvändning, skönhet och byggnadens livslängd ska vägas samman. Det ligger också i linje med Sveriges nationella mål att kvalitet och hållbarhet inte ska underordnas kortsiktiga ekonomiska överväganden.

Befintliga byggnader, kulturmiljöer och orters särprägel ska tas till vara. Att renovera och utveckla det som redan finns är ofta bättre än att riva fungerande och uppskattade byggnader. Ny bebyggelse ska kunna förena dagens tekniska krav med tradition, hantverk och lokal byggnadskultur.

Vi vill se fler vackra, trygga och mänskliga livsmiljöer där människor känner stolthet och vill stanna kvar. Arkitektur ska inte enbart bedömas av en liten grupp experter – den angår alla som lever med resultatet.

Arktis

Arktis är viktig för Sveriges säkerhet, miljö, forskning, naturresurser och samarbete med de nordiska länderna. Sverige ska bidra till stabilitet, fredlig samverkan och skydd av den känsliga naturen.

Utvinning och större exploatering ska inte genomföras över huvudet på den berörda lokalbefolkningen. Invånare, kommuner, markägare och berörda samiska näringar ska få fullständig information och ett verkligt inflytande genom lokala rådgivande beslut eller omröstningar.

Ett lokalt ställningstagande ska väga tungt, men måste förenas med nationell säkerhet, miljölagstiftning, äganderätt och rättigheter för berörda minoriteter. Om ett projekt godkänns ska en rimlig del av det ekonomiska värdet stanna i det område som bär intrånget och riskerna.

Assistans och LSS

Personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva självständigt, bestämma över sin vardag och delta i samhället. Personlig assistans och andra LSS-insatser ska utgå från individuella behov och präglas av rättssäkerhet, kontinuitet och långsiktighet.

Kampen mot välfärdsbrott får inte leda till att människor med verkliga behov förlorar sitt stöd. Samtidigt ska misstankar om bidragsbrott, falska behov, felaktig tidsredovisning eller utnyttjande av den enskilde tas på stort allvar.

Vid en konkret misstanke om brott eller allvarliga felaktigheter ska kontrollåtgärder vidtas skyndsamt. Utredning och första beslut ska normalt vara avslutade inom två månader. Om tidsgränsen inte kan hållas ska skälen dokumenteras och den berörda personen informeras. Nödvändigt stöd får inte stoppas utan en individuell riskbedömning.

Varje kommun ska ha tillgång till en särskild och professionellt oberoende kontrollfunktion för kommunala bidrag och ersättningar. Funktionen ska kontrollera att utbetalningar är korrekta, samordna information inom lagens ramar och anmäla misstänkta brott. Kontrollerna ska vara riskbaserade och rättssäkra, och inte bygga på godtycke eller generellt misstänkliggörande av alla bidragsmottagare.

Assisterad befruktning

Assisterad befruktning ska erbjudas inom tydliga medicinska och etiska ramar. Barnets bästa och rätten till tillgänglig information om sitt genetiska ursprung ska värnas.

Tillgången till medicinskt motiverad behandling ska vara likvärdig och inte avgöras av bostadsort eller stora skillnader mellan regionerna. Vården ska erbjuda saklig information om behandlingens möjligheter, risker och alternativ.

Asyl

Sverige ska ge skydd åt människor som efter en individuell och rättssäker prövning har giltiga skyddsskäl. Prövningen ska vara snabb och förutsägbar så att människor inte lämnas i flerårig ovisshet.

Den som får stanna ska mötas av tydliga krav på att följa svensk lag, lära sig svenska, delta i utbildning eller arbete och efter förmåga bidra till sin egen försörjning. Den som får avslag ska lämna landet och lagakraftvunna beslut ska kunna verkställas.

Barn och ungdomar som är födda i Sverige eller har tillbringat huvuddelen av sin uppväxt här ska inte utvisas till ett land som de saknar verklig anknytning till. Deras skolgång, språkkunskaper, sociala relationer, hälsa och känsla av hemhörighet ska väga mycket tungt. Barn ska inte skiljas från sina föräldrar, syskon eller andra personer som i praktiken utgör deras familj. Ett barn kan därför inte utvisas ensamt eller utan att hela familjens situation prövas gemensamt.

Myndigheter ska inte fatta utvisningsbeslut för barn och ungdomar när det redan från början står klart att besluten sannolikt aldrig kommer att kunna verkställas på grund av skyddsregler, barnets situation eller andra rättsliga hinder. Sådana beslut skapar oro, rädsla och osäkerhet under viktiga uppväxtår utan att leda till ett faktiskt avslut. I dessa fall ska barnets rättsliga ställning i stället avgöras skyndsamt och långsiktigt.

Goda svenska medborgare ska inte utvisas. Personer med svenskt medborgarskap som lever i Sverige, arbetar eller driver företag, försörjer sig själva, följer svensk lag och har en stark anknytning till landet ska inte utvisas på grund av mindre administrativa fel eller förändrade myndighetsbedömningar. Reglerna ska skilja mellan människor som sköter sig och bidrar till samhället och personer som begår brott eller medvetet lämnar felaktiga uppgifter.

När en person utan svenskt medborgarskap döms för brott ska utvisning alltid prövas. Vid allvarlig, upprepad eller organiserad brottslighet ska utvisning vara huvudregel när det är förenat med Sveriges internationella åtaganden och en individuell rättssäker bedömning. Den som aktivt rekryterar barn till kriminalitet eller deltar i kriminella nätverk ska bedömas särskilt strängt.

En misstanke eller ett påstående om brott är däremot inte tillräckligt för att utvisa någon. Skuld måste prövas rättssäkert och beslutet ska kunna överklagas. Sveriges skydd mot att människor sänds till tortyr, dödsstraff eller annan omänsklig behandling ska upprätthållas.

Avfall och återvinning

Avfallspolitiken ska främja återbruk, reparation, materialåtervinning och minskat resursslöseri. Producenter ska ta ansvar för produkter och förpackningar under hela deras livslängd.

Systemen måste fungera även på landsbygden, där avstånden är längre och hämtningen dyrare. Hushåll, föreningar och småföretag ska inte belastas med orimliga avgifter, komplicerad sortering eller administration som ger liten miljönytta.

Kommunerna ska kunna anpassa insamlingen efter lokala förutsättningar, samtidigt som farligt avfall och material som faktiskt kan återvinnas tas om hand på ett säkert sätt.

Avlopp

Säkra och fungerande avloppslösningar är nödvändiga för människors hälsa, rent dricksvatten och skyddet av sjöar, vattendrag och grundvatten. Kraven ska vara miljömässigt motiverade, proportionerliga och anpassade efter platsens verkliga förhållanden.

Kommunala avloppsledningar, pumpstationer och reningsverk ska omfattas av långsiktiga underhålls- och förnyelseplaner. Kommunala VA-bolag ska reinvestera planerat och förebyggande i stället för att återkommande laga samma ledningar efter läckor, stopp och översvämningar. Förnyelsetakt, underhållsskuld och planerade investeringar ska redovisas öppet.

Fastighetsägare på landsbygden ska kunna behålla och investera i väl fungerande enskilda avloppsanläggningar. Kommunal anslutning ska inte krävas enbart för att en ledning planeras i närheten. Kravet måste bygga på ett verkligt behov av att skydda människors hälsa eller miljön.

Enskilda avloppslösningar kan, när de är rätt utformade och skötta, ge lika bra eller bättre miljöresultat än kommunala alternativ. Lokala kretsloppslösningar kan minska transporter, energianvändning och näringsförluster. Kommunen ska därför vara teknikneutral och bedöma resultatet i stället för att ensidigt föreskriva en viss teknisk lösning.

Avgifter, tillsyn och krav på enskilda avloppsanläggningar ska vara rimliga, förutsägbara och bygga på anläggningens faktiska funktion och miljöpåverkan – inte enbart på dess ålder. Kommunen ska inte kunna kräva kostsam nyanläggning eller utbyte utan att (genom kontroll, besiktning och vid behov provtagning) visa att anläggningen är tekniskt uttjänt, har otillräcklig reningsförmåga eller innebär en konkret risk för människors hälsa eller miljön.

Fastighetsägaren ska få tydlig information om beslutsunderlag, möjliga åtgärder, kostnader och tidsplan samt ges möjlighet att underhålla, reparera eller komplettera anläggningen om funktionen kan återställas utan fullständig nyanläggning. Hushåll ska inte tvingas till stora investeringar om kommunen inte kan visa vilken faktisk hälso- eller miljönytta åtgärden ger. Beslut ska kunna överklagas.

Barkborrar

Granbarkborren kan orsaka omfattande skador på granskog, särskilt efter stormar, torka och andra förhållanden som försvagar träden. Angrepp behöver därför upptäckas tidigt och hanteras samordnat över fastighetsgränser. En enskild skogsägare kan inte ensam skydda sin skog om stora mängder angripet eller stormfällt virke lämnas utan åtgärd i ett angränsande område.

Reglerna måste vara likvärdiga och ansvaret tydligt definierat. Privata skogsägare kan vara skyldiga att ta hand om skadat barrvirke för att minska risken för spridning, medan stormfällda och angripna träd i vissa naturreservat lämnas kvar eftersom reservatsföreskrifterna kräver fri utveckling. Det skapar en obalans när närliggande markägare tvingas bära kostnaderna och förlora skogsvärden samtidigt som de inte kan påverka smittkällan på andra sidan reservatsgränsen.

Förvaltaren av ett naturreservat ska följa förekomsten av barkborrar och göra en dokumenterad riskbedömning när angrepp kan hota omkringliggande skog. Vid förhöjd spridningsrisk ska riktade åtgärder kunna användas, exempelvis barkning, borttransport av färskt angripet virke, fångstvirke, feromonfällor, sök-och-plockmetoder eller andra metoder som är förenliga med reservatets naturvärden.

Åtgärderna ska inte innebära att naturreservat generellt avverkas eller töms på död ved. Död ved är viktig för den biologiska mångfalden, men det måste göras en skillnad mellan äldre död ved och färskt yngelmaterial, där barkborrarna fortfarande kan föröka sig och spridas. Naturvård och skyddet av angränsande skog måste kunna förenas genom tidiga, begränsade och kunskapsbaserade insatser.

Om staten eller länsstyrelsen beslutar att inte ingripa trots en dokumenterad och allvarlig spridningsrisk bör det finnas ett tydligt ansvar för uppföljning och hantering av följdskador. Drabbade grannfastigheter ska kunna få sina förluster prövade och ersatta när det går att visa att skadorna väsentligt har förvärrats genom myndighetens beslut eller passivitet.

Målet ska vara ett gemensamt ansvar: markägare, länsstyrelser, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och reservatsförvaltare ska samarbeta för att skydda både biologisk mångfald och livskraftiga skogar.

Barnbidrag

Barnbidraget ska bidra till att utjämna kostnaderna mellan hushåll med och utan barn. Stödet bör vara enkelt, förutsägbart och inte kräva omfattande administration. Familjepolitiken ska samtidigt stärka föräldrarnas möjlighet att arbeta och försörja sina barn.

Barnfattigdom

Inget barn ska behöva växa upp utan mat, kläder, en trygg bostad eller möjlighet att delta i skola och fritidsaktiviteter. Insatser ska riktas till familjer med verkliga ekonomiska problem och kombineras med åtgärder som stärker föräldrarnas väg till arbete och egen försörjning.

Barnkonventionen 

Barnets bästa ska beaktas i beslut som direkt påverkar barn. Barn ska få komma till tals utifrån sin ålder och mognad, men vuxna och myndigheter har ansvaret för besluten. Barnkonventionen får inte användas som ett argument för att försvaga föräldrars ansvar eller rättssäker myndighetsutövning. Se mer under Barns Rättigheter.

Barnomsorg

Barnomsorgen ska vara trygg, pedagogisk och tillgänglig även för familjer med obekväma arbetstider. Kommunerna måste kunna anpassa verksamheten efter lokala förhållanden. Små förskolor och alternativa lösningar kan vara avgörande för att familjer ska kunna bo och arbeta på mindre orter.

Barnäktenskap

Barnäktenskap ska aldrig erkännas eller accepteras i Sverige. Myndigheter måste reagera snabbt när barn riskerar att föras utomlands eller tvingas in i äktenskap. Barnet ska få skydd, stöd och möjlighet att leva utan familjens eller släktens kontroll.

Barns rättigheter

Barn har rätt till trygghet, omsorg, utbildning, hälsa och möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Barnets bästa ska väga tungt i alla beslut som direkt berör barnet, och barnet ska få komma till tals på ett sätt som är anpassat efter barnets ålder och mognad.

Samhället ska skydda barn mot våld, sexuella övergrepp, människohandel, hedersförtryck, mobbning, försummelse och rekrytering till kriminalitet. Tidiga varningssignaler ska tas på allvar och skola, vård, socialtjänst och polis ska samarbeta utan att barnet faller mellan olika myndigheters ansvarsområden.

Barnets rättigheter omfattar även rätten till en trygg relation med föräldrar, syskon och andra närstående när det är förenat med barnets säkerhet och bästa. Syskon ska så långt som möjligt få hålla ihop vid placering. Ett barn ska inte skiljas från en trygg förälder enbart på grund av ekonomiska svårigheter, bostadsbrist eller behov av praktiskt stöd som samhället hade kunnat hjälpa till med.

När ett barn akut behöver skydd från exempelvis våld ska barnets säkerhet och bästa intresse väga tyngre än kommunala schabloner. Ett lugnt, tryggt och lämpligt jour- eller familjehem ska inte automatiskt avvisas enbart för att bostaden exempelvis saknar ett eget rum för varje barn. Bedömningen ska utgå från barnens faktiska trygghet, behov och hemmets förmåga att ge omsorg. Praktiska bostadskrav ska vara proportionerliga och får inte hindra en säker placering när alternativet är fortsatt utsatthet eller att syskon splittras.

Barn har rätt att bli lyssnade på, men ska inte bära ansvar för beslut som vuxna och myndigheter är skyldiga att fatta. Barnets uppgifter ska bedömas varsamt och professionellt utan att barnet pressas, påverkas eller tvingas upprepa svåra erfarenheter för många olika personer.

Myndighetsbeslut om vårdnad, umgänge, placering och tvångsåtgärder ska vara individuella, skyndsamma och rättssäkra. Både barnets skyddsbehov och familjens rättigheter ska utredas sakligt. Insatser ska följas upp regelbundet och förändras när barnets behov förändras.

Barn som är födda i eller har vuxit upp i Sverige ska inte behandlas som administrativa ärenden, utan med hänsyn till deras anknytning, språk, skolgång och sociala nätverk. I migrationsärenden ska barnets situation och konsekvenserna av ett beslut bedömas på ett självständigt och tydligt sätt.

Beredskap

Sverige ska kunna upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner vid krig, naturkatastrofer, cyberangrepp och långvariga störningar. Beredskapen måste byggas lokalt med mat, vatten, energi, drivmedel, läkemedel, reservkraft och fungerande kommunikationer i hela landet.

Betyg och nationella prov

Betyg ska ge tydlig information om elevens kunskaper och sättas på likvärdiga grunder. Nationella prov kan stödja likvärdigheten men får inte ta orimligt mycket tid från undervisningen. Elever ska få tidigt stöd när de riskerar att inte nå kunskapsmålen.

Betyg i ordning och uppförande behövs för att skapa en lugnare och tryggare skolmiljö. Elever ska förstå att närvaro, ansvar, respekt, studiero och hänsyn till andra är en del av skolans uppdrag. Ett sådant betyg ska kombineras med tydliga regler, tidiga stödinsatser och en möjlighet för eleven att förbättra sitt beteende. Det ska inte ersätta skolans ansvar för att hjälpa elever som har särskilda svårigheter.

Bibliotek

Bibliotek är viktiga för läsning, bildning, demokrati och tillgång till information. De är ofta mycket mer än bara rum fyllda med böcker. Biblioteket kan vara en mötesplats, en tillflyktsplats och en kunskapsplats som behöver värnas, särskilt på mindre orter där annan samhällsservice har försvunnit.

Biblioteken kan ge plats för kulturevenemang, konstverksamhet, föreläsningar och lokala aktiviteter. De kan också erbjuda stöd till arbetslösa och arbetssökande, bidra till språkträning och samhällsinformation samt skapa praktikplatser och vägar in i arbetslivet. Biblioteken ska erbjuda både böcker, digitala tjänster och kunnig personal.

Bildning

Utbildning handlar inte enbart om anställningsbarhet utan också om kunskap, omdöme, kultur och förståelse för samhället. Bildning stärker demokratin och människors självständighet. Skola, bibliotek, folkbildning och föreningsliv har alla en viktig roll.

Bilism

Bilen är nödvändig för många människor och företag, särskilt på landsbygden. Politiken ska inte utgå från att alla har tillgång till tunnelbana, tät busstrafik eller cykelvägar. Bränsle, fordonsskatter och regler måste utformas så att människor kan bo och arbeta i hela landet.

Biobränslen

Hållbart producerade biobränslen kan bidra till minskade utsläpp och stärkt energiberedskap. Sverige har god tillgång till skogliga restprodukter, jordbruksråvaror och organiskt avfall. Produktionen ska ske utan att äventyra livsmedelsförsörjning, naturvärden eller skogsmarkens långsiktiga bördighet.

Biologisk mångfald

Biologisk mångfald ska skyddas genom långsiktig förvaltning av skog, jordbruksmark, vatten och andra livsmiljöer. Åtgärder ska bygga på kunskap och genomföras tillsammans med markägare och brukare. 

Äganderätten och rätten att bruka mark ska respekteras. Innan staten begränsar användningen av mark för naturvård, arter eller andra samhällsintressen ska en samlad risk- och konsekvensanalys genomföras. Den ska pröva om markägarens aktiva brukande, skötsel och lokala kunskap kan ge ett bättre långsiktigt resultat än ett förbud eller en inskränkning.

Analysen ska omfatta naturvärden, brandrisk, stormskador, skadedjur, invasiva arter, livsmedels- och råvaruproduktion samt konsekvenserna för angränsande fastigheter och lokalsamhället. Staten ska inte utgå från att mark som lämnas orörd automatiskt ger den bästa naturvården.

Om en begränsning ändå bedöms vara nödvändig ska markägaren få tydliga besked om skälen, vilka alternativ som har prövats och hur beslutet ska följas upp. Markägaren ska få skälig ersättning för både intrånget och den ekonomiska skadan som begränsningen medför.

Bistånd och utvecklingssamarbete

Svenskt bistånd ska i första hand nå människor i verklig nöd och bidra till varaktiga förbättringar. Sverige ska inte öka biståndet innan det finns bättre kontroll över hur dagens medel används, vilka organisationer som tar emot dem och vilka konkreta resultat insatserna ger.

Biståndet ska vara tydligt, uppföljningsbart och inriktat på humanitär hjälp, fattigdomsbekämpning, utbildning, hälsa, rent vatten, livsmedelsförsörjning och demokratisk utveckling. Hjälpen ska så långt som möjligt stärka människors möjlighet att försörja sig själva och bygga fungerande lokalsamhällen, inte skapa ett långvarigt beroende av utländskt stöd.

Korruption, svinn och ineffektiva projekt ska motverkas genom oberoende granskning och offentlig redovisning. Utbetalningar ska kunna stoppas när mottagande stater, myndigheter eller organisationer missbrukar pengarna, stödjer terrorism, förtrycker sin befolkning eller motarbetar biståndets syfte.

En större del av biståndet bör kunna gå direkt till kontrollerade projekt, lokala organisationer och humanitära aktörer i stället för genom regeringar med omfattande korruption. Sverige ska också kunna ställa krav på samarbete i frågor som rör återtagande av egna medborgare, men akut humanitär hjälp till civilbefolkningen får inte användas som ett politiskt påtryckningsmedel.

Biståndets omfattning ska bestämmas utifrån dokumenterade behov, uppnådda resultat och Sveriges ekonomiska förutsättningar – inte utifrån ett automatiskt procentmål. Svenska skattebetalare ska kunna se vart pengarna går och vilken verklig nytta de gör.

Bostäder och bostadspolitik

Det behövs bostäder som människor har råd att efterfråga i både städer, mindre orter och på landsbygden. Regler, byggkostnader och långsamma planprocesser måste minska. Kommunerna ska ha stort inflytande över planeringen och staten ska inte tvinga fram samma bostadslösningar överallt.

Framtagandet av standardiserade Sverigehus är ett bra förslag och en bra början, men Landsbygdspartiet oberoende vill också införa SverigeTorpet – ett mindre, enklare och billigare standardboende för mindre hushåll. Det ska göra det möjligt för fler att äga sitt hem. Kommunerna bör avsätta särskilda exploateringsområden för SverigeTorpen med tillgång till kollektivtrafik. Där kan även generationsboenden skapas, så att äldre kan bo nära sina barn och barnbarn med både närhet och möjlighet till ett eget, självständigt boende.

Bostadsbyggande

Nya bostäder ska byggas där de behövs och där det finns rimliga förutsättningar för service, kommunikationer och teknisk försörjning. Även ombyggnad av befintliga fastigheter och omvandling av tomma lokaler bör underlättas. Plan- och byggregler ska vara tydliga och proportionerliga.

Bostadsrätter

Bostadsrätten ger människor möjlighet att äga och påverka sitt boende. Reglerna ska skydda både föreningarnas ekonomi och de boende. Köpare behöver tydlig information om skuldsättning, underhållsbehov och framtida avgifter innan ett köp genomförs.

Bostadssegregation

Segregation motverkas genom arbete, språk, fungerande skolor, trygghet och blandade boendeformer. Staten ska inte lösa problemen genom att tvångsmässigt förändra välfungerande villaområden eller bebygga viktiga grönområden. Kommunerna känner sina bostadsområden och lokala behov bäst.

Brandflyg och skogsbrandsbekämpning

Sverige ska ha en stark och snabbt tillgänglig förmåga att upptäcka och bekämpa skogsbränder. Brandflyg ska kunna sättas in tidigt för övervakning, lägesbilder och snabb upptäckt av bränder, särskilt under perioder med hög brandrisk. Tidiga insatser kan hindra en mindre brand från att utvecklas till en omfattande samhällskris.

Beslutsvägarna för att begära och sätta in flygande resurser ska vara korta och tydliga. Räddningsledare ska snabbt kunna få tillgång till helikoptrar, skopande flygplan, Försvarsmaktens resurser och annat statligt stöd utan att värdefull tid förloras på onödig administration eller oklar ansvarsfördelning.

Sverige ska ha egen eller långsiktigt säkerställd tillgång till skopande flygplan som kan hämta vatten direkt från sjöar och hav och genomföra upprepade vattenbombningar. Resurserna ska placeras och kunna omfördelas utifrån aktuell brandrisk, väderlek, torka och pågående bränder.

Kustbevakningens flyg, fartyg, båtar, sensorer och sambandsresurser ska kunna användas när de kan bidra med övervakning, transporter, vattenförsörjning eller lägesbilder. Försvarsmakten ska kunna stödja den civila räddningstjänsten med exempelvis helikoptrar, personal, fordon, ledningsförmåga och logistiska resurser.

Kommunal räddningstjänst, brandvärn, statliga myndigheter, markägare, skogsbruk, lantbrukare och frivilligorganisationer ska ingå i en gemensam planering. Lokala maskiner, gödseltunnor, vattentankar, skogsmaskiner och terrängfordon kan vara avgörande, men deras användning ska vara förberedd genom avtal, kontaktvägar, utbildning och tydliga ersättningsregler.

Det ska finnas uppdaterade kartor över skogsbilvägar, vändplatser, broars bärighet, vattentäkter, kraftledningar, bebyggelse och andra viktiga förhållanden. Vägar och tillfarter som behövs vid brandbekämpning ska hållas framkomliga, och räddningstjänsten ska kunna få snabb tillgång till låsta bommar och privata vägnät.

Efter större skogsbränder ska insatserna utvärderas på ett transparent sätt. Brister i ledning, kommunikation, tillgång till flyg, släckvatten, personal och materiel ska leda till konkreta förbättringar. Sverige ska inte vara beroende av att utländska resurser råkar vara tillgängliga när en omfattande skogsbrand inträffar.

Brandvärn

Brandvärn ska kunna finnas på landsbygden och i mindre orter där avståndet till närmaste räddningsstyrka är långt. Lokalt utbildade frivilliga kan påbörja en första insats vid brand, trafikolycka, översvämning, storm, hjärtstopp eller annan akut händelse innan ordinarie räddningstjänst når fram.

Brandvärnet ska vara en del av kommunens planering för räddningstjänst och krisberedskap. Uppdrag, ansvar, larmrutiner och säkerhetskrav ska vara tydliga. De frivilliga ska få regelbunden utbildning, övning, försäkring samt tillgång till ändamålsenlig skyddsutrustning, kommunikationsutrustning, fordon och materiel.

Brandvärnets uppgift är inte att ersätta den professionella räddningstjänsten. Det ska komplettera den och minska tiden tills en första räddningsinsats kan påbörjas. De frivilliga ska aldrig förväntas utföra uppgifter som de saknar utbildning, utrustning eller tillräcklig säkerhet för.

Kommuner ska stödja befintliga brandvärn och undersöka möjligheten att inrätta nya där insatstiderna är långa. Lokalkännedom, närvaro och möjlighet till en snabb första insats kan rädda liv, begränsa bränder och minska skador på bostäder, företag, lantbruk, skog och samhällsviktig infrastruktur.

Brandvärn kan även bidra vid långvariga elavbrott, skogsbränder, eftersök, evakueringar och andra samhällsstörningar. Samverkan ska utvecklas med räddningstjänst, ambulans, polis, kommunens krisorganisation, föreningar, lantbrukare och andra lokala resurser.

Staten ska bidra till att kommunerna kan finansiera utbildning, utrustning och beredskap i områden där långa avstånd medför högre kostnader. Människor på landsbygden ska inte få ett sämre skydd mot olyckor enbart därför att de bor långt från en större räddningsstation.

Bredband och digital infrastruktur

Snabbt och stabilt bredband samt fungerande mobiltelefoni ska finnas i hela landet. Digital infrastruktur är nödvändig för företagande, utbildning, vård, trygghet och distansarbete. Staten måste ta ett större ansvar där marknaden inte bygger ut på kommersiella villkor.

Brottsförebyggande arbete

Brott ska förebyggas genom tidiga insatser i familj, skola och socialtjänst samt genom synlig polis och trygga offentliga miljöer. Samhället måste agera snabbt när unga börjar begå brott. Vuxna som rekryterar barn till kriminalitet ska mötas av kraftfulla åtgärder.

Brottslighet

Brottsoffer ska få stöd och upprättelse, samtidigt som gärningsmän ska möta tydliga och proportionerliga konsekvenser. Polisen och rättsväsendet måste finnas i hela landet. Straff ska kombineras med åtgärder som minskar återfall och bryter kriminella livsmönster.

Bränsle- och drivmedelspriser

Människor som måste använda bil ska inte straffas ekonomiskt för sitt bostadsval. Skatter och reduktionskrav måste ta hänsyn till hushållens ekonomi, företagens konkurrenskraft och avsaknaden av kollektivtrafik. Omställningen ska ske genom bättre teknik och alternativ, inte genom att göra vardagen omöjlig.

Byggande och bygglov

Bygglovsprocesser ska vara rättssäkra, snabba och begripliga. Reglerna behöver förenklas för mindre byggnader, ändrad användning och byggande på landsbygden. Kommunerna ska ge tidig vägledning så att sökande vet vilka krav som gäller innan stora kostnader uppstår.

Byråkrati

Onödig administration tar tid och pengar från företag, föreningar och offentlig kärnverksamhet. Varje nytt regelkrav bör prövas mot den faktiska nyttan och kostnaden. Små företag och ideella organisationer ska inte möta samma administrativa börda som stora koncerner och myndigheter.

Cirkulär ekonomi

Produkter och material ska användas längre genom reparation, återbruk och återvinning. Regler ska göra det enklare att reparera och sälja begagnade varor. Lokala återbruksverksamheter och företag kan skapa både arbetstillfällen och minska avfallet.

Civila brottsutredare

Polisens växande utredningsbalans kräver att fler personer med rätt kompetens arbetar med brottsutredningar. Civila utredare ska därför användas mer inom områden där polisiära befogenheter inte är nödvändiga.

Civila utredare kan hålla förhör, samla och strukturera bevismaterial, analysera digital information, utreda ekonomiska samband och arbeta med komplexa brottsärenden. Det frigör utbildade poliser för ingripanden och uppgifter där deras särskilda befogenheter och operativa erfarenhet behövs.

Rekryteringen ska inriktas på relevant kompetens, exempelvis juridik, ekonomi, IT, beteendevetenskap, språk, försäkringsutredning och annan kvalificerad utredningserfarenhet. Civila utredare ska få verksamhetsanpassad utbildning i rättssäkerhet, förundersökning, förhör, sekretess och beviskrav.

Polisen ska samtidigt behålla ansvaret för utredningarnas kvalitet och fördelningen mellan civila och polisiära arbetsuppgifter. Civila utredare får inte användas som en billig ersättning för poliser i uppgifter som kräver polisiära befogenheter, men deras specialistkompetens ska tas till vara betydligt bättre.

Civilsamhälle

Föreningar, trossamfund, byalag och andra ideella organisationer bidrar till gemenskap, kultur, idrott och beredskap. Offentligt stöd ska vara transparent och bygga på att verksamheten respekterar demokratiska principer. Regler och rapporteringskrav måste vara rimliga för små ideella föreningar.

Civilt försvar

Det civila försvaret ska kunna skydda befolkningen och upprätthålla viktiga funktioner under kris och krig. Kommuner, regioner, företag, frivilligorganisationer och enskilda behöver tydliga roller. Försörjningen av mat, vatten, el, värme, läkemedel och transporter måste säkerställas.

Cykling och cykelvägar

Säkra cykelvägar är viktiga för skolresor, arbetspendling, motion och turism. Utbyggnaden ska utgå från lokala behov och komplettera, inte ersätta, befintliga vägar och kollektivtrafik. På landsbygden behövs särskilt säkra stråk mellan tätorter, skolor och viktiga målpunkter.

Dataskydd

Människor ska ha kontroll över sina personuppgifter och veta hur de används. Myndigheter och företag måste skydda information mot läckor, missbruk och cyberangrepp. Dataskyddsregler ska samtidigt vara begripliga och proportionerliga så att små företag och föreningar kan följa dem.

Demokrati

Demokratin bygger på fria val, yttrandefrihet, rättssäkerhet och människors möjlighet att påverka. Politiska beslut ska vara öppna, begripliga och möjliga att granska. Invånare ska få tillgång till relevant information innan beslut fattas och ges verkliga möjligheter att framföra sina synpunkter.

Demokratin försvagas när endast redan etablerade partier får möjlighet att synas i medier, valkompasser och politiska jämförelser. Partier som ställer upp i val och uppfyller tydliga och rimliga kriterier ska behandlas sakligt och ges möjlighet att presentera sin politik för väljarna. Reglerna för deltagande ska vara offentliga, förutsägbara och tillämpas lika.

Valkompasser påverkar hur många väljare orienterar sig inför ett val. Därför måste urvalet av partier vara transparent och demokratiskt motiverat. Det är inte tillräckligt att automatiskt utesluta alla partier som ännu saknar riksdagsmandat, eftersom ett sådant system gynnar de redan etablerade och försvårar politisk förnyelse.

Public service och andra medier med ett särskilt samhällsuppdrag ska vara sakliga, opartiska och allsidiga. De ska tydligt skilja mellan nyhetsrapportering, analys och opinionsbildning samt ge utrymme för olika politiska perspektiv. Uppdraget och resultatet ska kunna granskas utan att den redaktionella självständigheten försvagas.

Medborgarnas inflytande ska stärkas även mellan valen genom öppna samråd, medborgardialoger, lokala initiativ och rådgivande folkomröstningar i större frågor. Beslut ska så långt som möjligt fattas nära de människor som berörs. Kommuner och lokalsamhällen ska inte köras över av statliga beslut utan att deras kunskap och konsekvenserna för platsen har vägts in.

Demokrati innebär också ansvar. Förtroendevalda, myndigheter och offentligt finansierade verksamheter ska kunna ställas till svars för sina beslut, sin användning av skattemedel och hur de behandlar människor. Den som slår larm om allvarliga missförhållanden ska skyddas mot repressalier.

Demonstrationsfrihet

Demonstrationsfriheten är en grundläggande del av demokratin. Människor ska ha rätt att fredligt samlas och framföra politiska, religiösa och andra åsikter, även när budskapet är kontroversiellt eller uppfattas som stötande. Rätten att kritisera politiska ideologier, religioner och makthavare måste värnas.

Demonstrationsfriheten ger däremot ingen rätt att hota människor, uppmana till våld, begå skadegörelse eller uttrycka hets mot folkgrupp. Hot eller missaktning som riktas mot människor på grund av exempelvis etniskt ursprung eller trosbekännelse ska leda till rättsliga åtgärder. Polisen och åklagarna ska ha rätt och måste ingripa tydligt när lagliga opinionsyttringar övergår i brott.

Demonstrationer ska planeras och genomföras fredligt. Arrangören ska ta ett tydligt ansvar för organisation, ordningshållning, information till deltagarna och samarbete med polisen. Polisen ska kunna ställa proportionerliga villkor om plats, färdväg, tid, avspärrningar, ordningsvakter och andra säkerhetsåtgärder när det finns en konkret risk för störningar.

Samhällets polisresurser ska inte återkommande bindas upp av arrangemang som arrangören själv saknar förmåga eller vilja att genomföra på ett säkert sätt. Om en demonstration förutsätter exceptionellt omfattande säkerhetsåtgärder ska arrangören först pröva om budskapet kan framföras på en annan plats, vid en annan tidpunkt eller genom en annan form av opinionsbildning.

Arrangörer ska kunna bli ekonomiskt ansvariga för kostnader som uppkommer genom deras egen oaktsamhet, brott mot tillståndsvillkor eller underlåtenhet att vidta beslutade säkerhetsåtgärder. Den som orsakar skadegörelse eller upplopp ska själv bära kostnaden för skadorna. Fredliga arrangörer ska däremot inte automatiskt behöva bekosta polisens grundläggande uppgift att skydda lagliga sammankomster mot våldsamma motdemonstranter.

Tillstånd ska kunna vägras, villkor ändras eller en pågående demonstration upplösas när det finns en konkret och allvarlig risk för våld, upplopp eller omfattande ordningsstörningar som inte kan hanteras med rimliga åtgärder. Bedömningen ska bygga på verkliga säkerhetsrisker och tidigare agerande, inte enbart på att budskapet är impopulärt.

Demonstrationsfriheten ska skydda fredlig opinionsbildning – inte ge ansvarsfrihet för hot, våld, skadegörelse eller organiserade upplopp.

Differentierad arbetsgivaravgift

Arbetsgivaravgiften ska kunna sänkas i landsbygdsområden där avstånden är långa, arbetsmarknaden är liten och företag har svårare att rekrytera och växa. En lägre avgift ska göra det mer lönsamt att anställa, behålla verksamheter och skapa nya arbetstillfällen utanför storstadsregionerna.

Nedsättningen ska bygga på tydliga nationella kriterier, exempelvis befolkningstäthet, tillgång till arbetstillfällen, avstånd till större arbetsmarknader och möjligheten att använda kollektivtrafik. Den ska vara långsiktig och förutsägbar så att företag kan ta hänsyn till den vid investeringar och anställningar.

Systemet ska omfatta både privata företag och andra arbetsgivare som skapar varaktiga arbetstillfällen på landsbygden. Små och lokalt förankrade företag ska särskilt gynnas, eftersom en enda ny anställning kan ha stor betydelse för den lokala ekonomin och servicen.

En differentierad arbetsgivaravgift ska inte användas för att pressa ned löner eller försämra arbetsvillkor. Samma krav på arbetsmiljö, anställningsvillkor, skatter och försäkringar ska gälla i hela landet. Stödet ska gynna seriösa arbetsgivare och kunna återkrävas vid fusk eller skenanställningar.

Gränserna ska utformas så att företag inte flyttar sin registrerade adress utan att verksamheten och arbetstillfällena faktiskt finns i det område som omfattas. Kontrollerna ska samtidigt vara enkla och inte skapa en ny tung administration.

Reformen ska följas upp utifrån antalet nya och bevarade arbetstillfällen, företagens investeringar, inflyttning och tillgången till lokal service. Målet är att kompensera för landsbygdens strukturella nackdelar och göra det möjligt att driva och utveckla företag i hela Sverige.

Differentierad kommunalskatt

Kommunalskatten ska kunna differentieras geografiskt för att stärka landsbygden och göra det mer attraktivt att bo, arbeta och driva företag i områden med långa avstånd och begränsad samhällsservice. Den som bor på landsbygden har ofta högre kostnader för transporter, uppvärmning och annan nödvändig vardagsservice och bör därför kunna få en lägre kommunalskatt.

Skillnaden ska inte finansieras genom att landsbygdskommuner får mindre pengar till vård, skola, omsorg eller annan kommunal service. Staten ska kompensera berörda kommuner genom ett förstärkt och långsiktigt utjämningssystem. Lägre skatt för invånarna ska därmed kunna kombineras med en stabil kommunal ekonomi och likvärdig samhällsservice.

Systemet ska bygga på tydliga nationella kriterier, exempelvis befolkningstäthet, avstånd till arbete och samhällsservice, tillgång till kollektivtrafik samt kommunens möjligheter att finansiera sina uppgifter. Det ska inte bero på tillfälliga politiska beslut eller på kommunens förmåga att själv avstå från skatteintäkter.

En geografiskt differentierad kommunalskatt kan bidra till ökad inflyttning, stärkt lokal handel, bättre kompetensförsörjning och ett större skatteunderlag. Den kan även göra det lättare att behålla arbetskraft inom vård, skola, omsorg, räddningstjänst och andra verksamheter där landsbygden har svårt att rekrytera.

Reformen ska följas upp utifrån faktisk inflyttning, sysselsättning, företagsutveckling och tillgång till service. Om utformningen skapar orättvisa gränseffekter eller inte ger den avsedda utvecklingen ska kriterierna kunna justeras.

Målet är inte att människor i olika delar av landet ska få olika rätt till välfärd, utan att skattesystemet ska ta hänsyn till Sveriges geografiska skillnader och bidra till att hela landet kan leva och utvecklas.

Digitalisering

Digitala tjänster ska förenkla kontakten med myndigheter och den offentliga verksamheten. Digitalisering får dock inte innebära att personlig service, kontanter eller fysiska kontaktvägar försvinner. Säkerhet, tillgänglighet och människors olika förutsättningar måste finnas med från början.

Diskriminering

Alla människor ska behandlas lika inför lagen och bedömas utifrån sina handlingar, meriter och behov. Diskriminering på grund av exempelvis kön, ålder, funktionsnedsättning, religion eller ursprung ska motverkas. Politiken ska främja lika rättigheter utan att dela upp människor i konkurrerande grupper.

Djursjukvård

Djursjukvård ska vara tillgänglig i hela landet och ha priser som djurägare kan förstå och förutse. Ingen ska behöva avstå från nödvändig vård eller avliva ett djur därför att kostnaden har blivit orimlig. Staten behöver därför stärka konkurrensen, prisöppenheten och den veterinära beredskapen.

Den ökade ägarkoncentrationen inom djursjukvården måste granskas. När ett fåtal stora koncerner äger många kliniker och djursjukhus kan djurägarens faktiska möjlighet att välja vårdgivare minska, även om klinikerna använder olika namn. Konkurrensverket ska ges resurser för att granska företagsförvärv, lokala dominansförhållanden, oskäliga avtalsvillkor och misstänkt samordning av priser. Förvärv som allvarligt försämrar konkurrensen i ett område ska kunna stoppas eller förenas med tydliga villkor.

Alla kliniker ska före behandlingen lämna en begriplig kostnadsuppskattning med pris eller prisintervall för undersökning, diagnostik, behandling, läkemedel, material, jourtillägg och eftervård. Om kostnaden riskerar att överstiga uppskattningen ska djurägaren normalt kontaktas och ges möjlighet att godkänna fortsättningen. Efter besöket ska en specificerad faktura lämnas. Priser för vanliga behandlingar ska publiceras på klinikernas webbplatser i ett jämförbart format.

Veterinären ska informera om medicinskt rimliga behandlingsalternativ och vad de kostar. Den mest avancerade och dyraste åtgärden är inte alltid den enda försvarbara. Djurägaren ska få saklig information om prognos, nytta, risker och kostnader och därefter kunna fatta ett informerat beslut tillsammans med veterinären.

Kliniker inom samma koncern måste samarbeta bättre. Journaler, provsvar och röntgenbilder ska med djurägarens godkännande kunna överföras snabbt mellan kliniker, så att undersökningar inte behöver göras om utan medicinska skäl. Klinikerna ska kunna samordna jour, specialistkompetens och lediga tider, även över interna bolags- och regiongränser. Djurägaren ska också ha rätt att utan onödiga hinder ta med journalen till en fristående veterinär.

Samarbete får däremot inte användas för att samordna priser, dela upp marknaden eller styra djurägare bort från konkurrerande kliniker. Koncerner ska öppet redovisa vilka kliniker de äger så att djurägaren kan se om de alternativ som erbjuds verkligen är oberoende av varandra.

Fristående veterinärer, mindre kliniker, ambulerande verksamheter och ideella alternativ ska få bättre möjligheter att etablera sig. Det kan ske genom enklare tillståndsprocesser, tillgång till praktik- och utbildningsplatser, statliga kreditgarantier i områden med bristande service och möjlighet att samverka kring dyr utrustning och jourberedskap.

Distriktsveterinärerna ska säkra veterinärberedskap där marknaden inte klarar uppgiften, särskilt för lantbrukets djur och under jourtid. Den statliga verksamheten måste samtidigt ha transparent ekonomi och får inte otillbörligt konkurrera ut välfungerande privata alternativ.

Sverige bör i första hand använda skärpt konkurrenstillsyn, tydlig prisinformation och stärkt etableringsfrihet framför generella pristak. Om dessa åtgärder inte ger rimligare kostnader ska staten utreda reglering av vissa standardiserade behandlingar, jourpåslag eller andra särskilt svåröverblickbara avgifter.

Djurskydd och djurvälfärd

Sverige ska ha ett starkt djurskydd som utgår från att djur är levande varelser med rätt till god omsorg, tillräckligt utrymme, lämplig miljö, god hälsa och möjlighet att så långt som möjligt få utlopp för sina naturliga beteenden. Djur ska skyddas mot onödigt lidande, vanvård, övergivande och oseriös avel.

Djurvälfärd handlar inte enbart om att uppfylla miniminivåer i lagstiftningen. Djuren ska få tillräckligt med näring, rent vatten, motion, vila, social kontakt och snabb vård vid sjukdom eller skada. Kunskapen om djurens behov ska utvecklas i takt med ny forskning, och regler ska kunna förbättras när det finns tydliga vetenskapliga skäl.

Svenska lantbrukare och djurhållare arbetar ofta under betydligt högre djurskyddskrav än producenter i andra länder. De ska inte konkurreras ut av importerade livsmedel som har producerats med metoder som inte hade varit tillåtna i Sverige. Offentlig upphandling ska kunna ställa krav på djurvälfärd, antibiotikaanvändning, transporttider och slaktmetoder som motsvarar de svenska kraven.

Sverige ska verka för ett gemensamt högre djurskydd inom EU. Importerade produkter ska ha tydlig information om ursprung och produktionsmetod, så att konsumenter kan göra medvetna val. Produkter som framställts genom allvarligt djurplågeri eller förbjudna metoder ska kunna begränsas eller stoppas.

Djurtransporter ska vara så korta och skonsamma som möjligt. Långa transporter, extrem värme eller kyla, trängsel och brist på vatten ska motverkas. Fler mindre och regionala slakterier skulle minska transporttiderna, stärka den lokala livsmedelsberedskapen och skapa bättre förutsättningar för både djur och lantbrukare.

Slakt ska ske med största möjliga hänsyn till djuret. Bedövning ska vara huvudregel och tillsynen ska säkerställa att djur inte utsätts för undvikbart lidande. Personal som arbetar med transport, uppstallning och slakt ska ha rätt utbildning och rimliga arbetsvillkor.

Avel ska främja friska och funktionella djur. Avel som medvetet förstärker egenskaper som orsakar andningsproblem, smärta, rörelsehinder, förlossningssvårigheter eller andra allvarliga hälsoproblem ska motverkas. Uppfödare, köpare, veterinärer och organisationer har ett gemensamt ansvar för att djurens hälsa prioriteras framför extrema utseenden eller kortsiktig ekonomisk vinning.

Illegal handel med hundar, katter och andra sällskapsdjur ska bekämpas kraftfullt. Registrering, spårbarhet och kontroll av uppfödare och importörer behöver förbättras. Den som systematiskt föder upp eller säljer sjuka, vanvårdade eller smugglade djur ska möta kännbara påföljder och kunna förbjudas att hålla djur.

Djur som används i forskning ska skyddas genom höga krav och oberoende etisk prövning. Djurförsök ska endast användas när syftet är viktigt och det saknas fungerande alternativ. Sverige ska främja utvecklingen av metoder som kan ersätta, minska eller förbättra användningen av försöksdjur.

Tillsynen ska vara rättssäker, kunskapsbaserad och inriktad på verkliga risker. Allvarliga brister ska åtgärdas snabbt, men djurägare ska också få tydlig information, rimlig möjlighet att rätta till mindre brister och rätt att få myndighetsbeslut prövade. Kontroller får inte präglas av godtycke eller stora skillnader mellan olika län och handläggare.

Djurförbud ska användas mot personer som allvarligt eller upprepade gånger utsätter djur för lidande. Besluten ska bygga på dokumenterade omständigheter och följas upp så att förbuden verkligen efterlevs. Myndigheter behöver kunna samverka bättre för att stoppa vanvård, djursmuggling och organiserad brottslighet kopplat till djur.

Ett gott djurskydd förutsätter även tillgänglig djursjukvård. Veterinärberedskap måste finnas i hela landet, särskilt för lantbrukets djur, och kostnaderna får inte bli så höga att djurägare tvingas avstå från nödvändig vård.

Dricksvatten

Rent och säkert dricksvatten är en grundläggande samhällsresurs. Vattentäkter ska skyddas mot föroreningar, överuttag och annan påverkan som kan hota vattenkvaliteten. Kommunerna behöver också ha beredskap för torka, översvämningar, sabotage, elavbrott och andra störningar.

Ledningsnäten för vatten och avlopp ska omfattas av långsiktiga underhålls- och förnyelseplaner som följs upp regelbundet. Kommunala VA-bolag ska arbeta planerat och proaktivt med reinvesteringar i ledningar, pumpstationer och reningsverk. Målet ska vara att byta ut utslitna delar innan skador, läckor och avbrott uppstår.

Det är inte ekonomiskt hållbart att laga samma ledningssträckor skada efter skada. Akuta reparationer är ofta dyrare, skapar större störningar och ökar risken för vattenläckor, inläckage, översvämningar och föroreningar. Därför ska VA-taxor, investeringsbudgetar och tekniska planer utformas så att nödvändigt underhåll inte skjuts på framtiden.

Kommunala VA-bolag ska öppet redovisa ledningsnätens ålder, förnyelsetakt, underhållsskuld och planerade investeringar. På så sätt kan invånarna se om avgifterna används till långsiktig försörjning eller endast till akuta åtgärder.

Kostnaderna för hushållen ska vara rimliga och förutsägbara. Samtidigt måste avgifterna ge tillräckliga resurser för att säkra framtidens dricksvatten och avloppshantering. Staten bör kunna stödja mindre kommuner där stora avstånd, få abonnenter och gamla anläggningar annars leder till orimliga kostnader per hushåll.

På landsbygden ska fastighetsägare med välfungerande enskilda vatten- och avloppsanläggningar få möjlighet att underhålla, förbättra och återinvestera i dessa. Kommunal anslutning ska inte krävas slentrianmässigt när den enskilda lösningen uppfyller höga krav på hälsa, funktion och miljöskydd.

Om kommunen eller det kommunala VA-bolaget anser att en enskild anläggning inte är tillräckligt säker, ska bedömningen bygga på en individuell och dokumenterad utredning. Fastighetsägaren ska få möjlighet att visa anläggningens funktion, lämna provresultat och föreslå förbättringar innan krav på kommunal anslutning ställs.

Enskilda lösningar kan i vissa fall vara bättre för naturen och miljön än långa kommunala ledningsdragningar, omfattande pumpning och central rening. Bedömningen ska därför utgå från den lösning som ger bäst samlad funktion, miljönytta, robusthet och ekonomi – inte från antagandet att kommunal anslutning alltid är vara det bästa alternativet.

Drivmedel

Drivmedelförsörjningen måste fungera även i glesbygden och under kriser. Politiken ska vara teknikneutral och undvika tvära förändringar som slår ut fungerande företag.

Fordon som drivs med bensin och diesel måste kunna fortsätta användas under lång tid, såsom personbilar, arbetsfordon, traktorer och andra maskiner. Sverige kan inte bygga transportpolitiken på att alla fordon snabbt ska ersättas med eldrivna alternativ, särskilt inte innan elproduktionen, elnäten och tillgången till effekt fungerar stabilt i hela landet.

En kraftigt ökad elektrifiering av fordonsflottan kräver stora investeringar i elproduktion, laddinfrastruktur och lokala nät. Det är oansvarigt att öka belastningen på redan ansträngda elnät utan att först säkerställa att bostäder, företag, jordbruk och samhällsviktig verksamhet har en trygg elförsörjning. Risken för effektbrist, höga priser och lokala begränsningar måste vägas in innan nya tvingande krav införs.

Sverige ska uppmuntra utvecklingen av flera olika drivmedel och tekniska lösningar. Det kan handla om vätgas, biogas, HVO och andra hållbara biodrivmedel, syntetiska bränslen, elektrobränslen, metanol och hybridlösningar. För tunga transporter, lantbruk, skogsbruk, sjöfart och beredskapsfordon kan olika tekniker behövas beroende på användningsområde, avstånd, last och lokala förutsättningar.

Drivmedelspolitiken ska vara teknikneutral. Staten ska inte i förväg bestämma att en enda lösning ska ersätta alla andra, utan bedöma hela systemets ekonomi, energibehov, råvaruförsörjning, miljöpåverkan och beredskapsnytta. Nya drivmedel och fordonssystem ska genomgå breda livscykel- och riskanalyser innan de får stort statligt stöd eller blir norm.

Tidigare satsningar på exempelvis etanol och den snabba övergången till elbilar visar på behovet av bättre långsiktig planering. Det räcker inte att endast bedöma utsläppen när fordonet används. Politiken måste också granska hur bränslet, elektriciteten och batterierna framställs, vilka råvaror som krävs, hur fordonen fungerar i det svenska klimatet och hur batterier, komponenter och uttjänta fordon ska återanvändas eller tas om hand.

Vid kris, krig och långvariga störningar måste transporter av livsmedel, läkemedel, drivmedel, räddningspersonal och andra nödvändiga varor fungera. Sverige behöver därför beredskapslager, fungerande tankställen och möjlighet att använda flera olika energislag. Ett transportsystem som är helt beroende av en enda energikälla blir mer sårbart.

Så länge Sverige saknar tillräcklig planerbar elproduktion och inte har löst problemen med elpriser, nätkapacitet och effektförsörjning ska fungerande bensin- och dieselfordon inte straffas med orimliga skatter, förbud eller regler. Omställningen ska ske genom bättre alternativ, teknisk utveckling och verkliga valmöjligheter – inte genom att göra det omöjligt att använda de fordon som människor och företag fortfarande behöver.

Droger och narkotika

Samhället ska förebygga narkotikaanvändning, stoppa försäljning och erbjuda snabb behandling till personer med missbruk. Barn och unga ska skyddas genom tidiga insatser och tydlig information. Organiserad narkotikahandel ska mötas med kraftfullt polisiärt och ekonomiskt arbete.

Dödshjälp

Frågan om dödshjälp rör svåra etiska avvägningar mellan självbestämmande och skyddet för utsatta människor. Innan en förändring övervägs måste den palliativa vården vara tillgänglig och hålla hög kvalitet i hela landet. Eventuella framtida regler skulle kräva mycket starka rättssäkerhetsgarantier.

Dödsstraff

Landsbygdspartiet avvisar dödsstraff. Staten ska inte ha rätt att avrätta människor. Även den som har begått mycket allvarliga brott ska dömas genom en rättssäker process och avtjäna ett straff som står i proportion till brottet. Risken för felaktiga domar innebär dessutom att ett dödsstraff aldrig kan rättas till eller göras ogjort.

Grova brott ska kunna leda till långa fängelsestraff och, när brottets allvar och risken för fortsatt brottslighet motiverar det, livstids fängelse. Straffet ska skydda samhället, ge brottsoffren upprättelse och tydligt markera brottets allvar. Samtidigt ska den dömdes grundläggande mänskliga värdighet och rättigheter respekteras.

Sveriges anstalter är hårt belastade. För att frigöra platser och säkerställa en fungerande kriminalvård ska Sverige kunna samarbeta med andra stabila och rättssäkra länder om fängelseplatser. Även livstidsdömda ska, efter en individuell säkerhets-, rättssäkerhets- och lämplighetsbedömning, kunna avtjäna hela eller delar av sitt svenska straff i ett annat land.

Sådant samarbete får endast ske med länder som garanterar säkerhet, humana förhållanden, tillgång till vård och respekt för mänskliga rättigheter. Sverige ska behålla ansvaret för domen och följa upp hur straffet verkställs. Om villkoren inte uppfylls ska Sverige kunna ingripa och vid behov återföra den intagne. Ingen som dömts i Sverige får överlämnas till förhållanden där personen riskerar dödsstraff, tortyr, omänsklig behandling eller godtyckliga straffskärpningar.

Samarbetet ska vara ekonomiskt försvarbart och får inte ersätta behovet av en långsiktigt fungerande svensk kriminalvård. Sverige måste fortsätta bygga, bemanna och utveckla egna säkra anstalter. Utländska fängelseplatser ska endast vara en kompletterande lösning vid allvarlig platsbrist eller när det finns tydliga säkerhetsmässiga, praktiska och ekonomiska fördelar.

Det långsiktiga målet är inte att placera fler dömda utomlands, utan att få ned brottsligheten och återfallen till en nivå där Sverige har tillräcklig kapacitet i den egna kriminalvården. Det kräver förebyggande insatser, fungerande skolor, tidigt stöd till barn och familjer, effektiv brottsbekämpning, snabba rättsprocesser och bättre rehabilitering. Sverige ska vara ett tryggt land där färre människor utsätts för brott och färre hamnar i kriminalitet.

E-hälsa

Digitala vårdtjänster kan ge snabbare kontakt, bättre uppföljning och ökad tillgänglighet, särskilt för människor som har långt till vårdcentral eller sjukhus. E-hälsa ska användas för att komplettera den fysiska vården, inte som ett sätt att avveckla lokal vård eller ersätta mänskliga möten när en undersökning behövs.

Patienten ska kunna läsa sin journal, se provsvar, förnya recept och kommunicera säkert med vården. Informationen måste vara begriplig och systemen ska fungera över kommun- och regiongränser. Patienter ska inte behöva upprepa sin sjukdomshistoria eftersom olika vårdgivare använder system som inte kan kommunicera med varandra.

Digitala beslut får inte fattas utan möjlighet till mänsklig bedömning och omprövning. Äldre, personer med funktionsnedsättning och andra som har svårt att använda digitala tjänster ska alltid kunna få hjälp via telefon eller genom ett fysiskt besök. Informationssäkerhet, integritet och skydd mot obehörig åtkomst måste prioriteras.

Ekonomi och ekonomisk politik

Sverige behöver en långsiktigt ansvarsfull ekonomisk politik där utgifter anpassas efter verkliga inkomster och där investeringar bedöms utifrån sin samhällsnytta. Staten ska inte finansiera kortsiktiga prestigeprojekt eller skjuta över dagens kostnader på framtida generationer.

Skattepengar ska i första hand användas till vård, friskvård, skola, omsorg, rättsväsende, försvar, infrastruktur och grundläggande samhällsservice. Administration, onödiga konsultkostnader och bidrag utan tydligt resultat ska minska. Offentlig verksamhet ska följas upp utifrån kvalitet, nytta och ekonomisk hållbarhet.

Arbete, företagande, jordbruk, industri och inhemsk produktion ska löna sig. Skatter och regler måste utformas så att svenska företag kan investera, anställa och konkurrera internationellt. Ekonomisk tillväxt ska komma hela landet till del och inte koncentreras till ett fåtal storstadsregioner.

Sverige behöver också bättre kontroll över statens och kommunernas långsiktiga åtaganden. Nya reformer ska finansieras och konsekvensbedömas innan de införs. När ekonomin försämras ska kärnverksamheten skyddas framför politiska symbolprojekt och en växande administration.

Ekonomisk trygghet

Samhällets trygghetssystem ska ge stöd vid sjukdom, arbetslöshet, funktionsnedsättning och andra situationer där människor tillfälligt eller varaktigt inte kan försörja sig. Stödet ska vara tillräckligt för ett värdigt liv och utformas så att människor inte hamnar i långvarig ekonomisk oro.

Den som kan arbeta ska få tydliga krav och konkret hjälp med arbete, praktik eller utbildning. Personer med nedsatt arbetsförmåga ska mötas av krav som är individuellt anpassade. Ingen ska tvingas söka arbeten som personen saknar faktisk möjlighet att utföra.

Det ska alltid löna sig att arbeta, även några timmar eller ett mindre uppdrag. Ersättningar bör därför kunna trappas ned i takt med att arbetsinkomsten ökar i stället för att försvinna abrupt. Detta gäller även egenföretagare som tillfälligt behöver kompletterande trygghet.

Systemen ska kontrolleras så att bidragsbrott och felaktiga utbetalningar upptäcks och stoppas. Kontrollerna ska vara rättssäkra och riskbaserade, så att människor med verkliga behov inte behandlas som misstänkta eller lämnas utan stöd under långa utredningar.

Ekosystem

Fungerande ekosystem ger oss rent vatten, bördig jord, pollinering, skog, livsmedel och motståndskraft mot torka, översvämningar och andra störningar. Naturvård ska därför ses som en långsiktig investering i samhällets trygghet och försörjningsförmåga.

Skydd och återställning av ekosystem ska bygga på kunskap, lokal erfarenhet och samarbete med markägare, lantbrukare, skogsbrukare och andra som brukar marken. Åtgärder som begränsar äganderätten kraftigt ska vara proportionerliga och förenas med rimlig ersättning.

Samhället ska prioritera verkliga miljöproblem framför symboliska åtgärder. Förorenade områden, övergödning, vandringshinder, invasiva arter och skador på våtmarker och vattendrag behöver hanteras i praktiken. Samtidigt ska jordbruk, skogsbruk, fiske och annan produktion kunna fortsätta när de bedrivs ansvarsfullt.

Elektrifiering

Elektrifiering kan minska utsläpp och effektivisera industri, transporter och uppvärmning, men omställningen måste ske i takt med att elproduktion, nätkapacitet och effekt finns tillgängliga. Det är oansvarigt att tvinga fram ett kraftigt ökat elberoende innan energisystemet klarar av belastningen.

Nya elkrävande verksamheter ska föregås av realistiska analyser av tillgången till eleffekt, nätanslutning och reservkapacitet. Hushåll, befintliga företag och samhällsviktig verksamhet får inte riskera bortkoppling eller kraftigt höjda nätkostnader därför att nya projekt har beviljats anslutning utan tillräcklig planering.

Elektrifiering ska vara ett alternativ där den fungerar bäst, inte den enda tillåtna lösningen. För transporter, jordbruk, skogsbruk, sjöfart och beredskap behöver Sverige även biodrivmedel, biogas, vätgas, syntetiska bränslen och andra tekniker.

Elförsörjning

Sverige ska ha ett robust elsystem som levererar el dygnet runt, året om och i hela landet. Elförsörjningen ska klara kalla vinterdagar, industrins behov, elektrifiering och kriser utan att hushåll, lantbruk, företag eller samhällsviktig verksamhet riskerar att bli bortkopplade.

Sverige behöver tillräcklig planerbar elproduktion och effekt även när det är kallt, mörkt och vindstilla. Vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme, solenergi, vindkraft där den har lokal acceptans och andra lämpliga energislag ska samverka. Energipolitiken ska bedöma faktisk leveransförmåga, nätstabilitet, beredskap, miljöpåverkan och total kostnad – inte enbart installerad effekt eller producerad energi under ett normalår.

Riksrevisionen har konstaterat att nedläggningen av fyra kärnkraftsreaktorer försämrade effektbalansen i södra Sverige, minskade möjligheten att överföra el från norra till södra Sverige och försämrade transmissionsnätets driftssäkerhet. Sverige hade 2015 tillräckliga resurser för att klara även en mycket kall vinter, men har därefter blivit mer beroende av import när elanvändningen är som högst.

Handeln med andra länder kan stärka försörjningstryggheten genom att Sverige kan importera vid underskott och exportera vid överskott. Nya utlandsförbindelser får dock inte beslutas utan att konsekvenserna för svenska elpriser, effektbalansen, försörjningsberedskapen och elnätet först har analyserats. Svensk elproduktion ska i första hand säkerställa att Sverige har trygg tillgång till el och tillräcklig effekt i hela landet.

Elnäten ska underhållas och byggas ut proaktivt. Nätägare ska redovisa underhållsskuld, flaskhalsar, investeringsplaner samt hur nätavgifter och anslutningsavgifter används. Överföringen mellan norra och södra Sverige ska förstärkas, samtidigt som södra Sverige behöver mer egen planerbar produktion.

Landsbygden ska inte få sämre leveranssäkerhet eller bära orimliga nätkostnader på grund av långa avstånd och ett mindre antal abonnenter. Elförsörjningen är en nationell grundläggande infrastruktur och kostnaderna för ett stabilt elsystem måste fördelas rättvist.

Elpriser

Målet ska vara rimliga och förutsägbara elpriser som gör att människor kan bo och företag kan bedriva verksamhet i hela Sverige. Detta kräver mer planerbar elproduktion, fungerande elnät, rimliga och tydliga skatter samt stabila villkor som gör att producenter vågar underhålla, investera och bygga ut i linje med samhällets faktiska behov.

El är en grundläggande samhällsresurs och får inte bli en lyxvara. Hushåll och företag ska inte drabbas av extrema prisskillnader beroende på var i landet de finns. Skillnader som beror på brister i elnätet och överföringskapaciteten ska byggas bort.

Sveriges egna problem har stor betydelse för elpriserna. Fyra kärnkraftsreaktorer stängdes i södra Sverige samtidigt som överföringskapaciteten från norra till södra Sverige är otillräcklig. Södra Sverige har därför mindre lokal och planerbar produktion. Elområdena gör att flaskhalsarna slår igenom i olika priser, och ovanpå själva elhandelspriset tillkommer energiskatt, nätavgifter och moms.

Sverige är kopplat till den europeiska elmarknaden. Höga priser i bland annat Tyskland, Danmark och andra angränsande länder kan därför påverka priset i södra Sverige. Tysklands energipolitik är en påverkande faktor, men ansvaret för de svenska elpriserna ligger också i svenska beslut om kärnkraft, elproduktion, elområden, överföringskapacitet, skatter och utlandsförbindelser.

Prissättningen ska ge elproducenter möjlighet att underhålla befintliga anläggningar och investera i ny produktion. Ett permanent konstgjort lågt producentpris riskerar att stoppa nödvändiga investeringar. Lägre konsumentpriser ska därför främst åstadkommas genom ökad produktion, bättre överföringskapacitet, fungerande konkurrens samt lägre och tydligare skatter och avgifter.

Svenska hushåll, lantbruk och företag ska kunna erbjudas långsiktiga och stabila elavtal. Energiskatten ska hållas på en rimlig nivå. Skatter, avgifter och nätkostnader ska vara öppna och lättförståeliga, och det ska tydligt framgå vilken del av elräkningen som avser elhandel, elnät, skatter och moms.

Nätbolagens monopolställning kräver tydlig tillsyn. Nätavgifterna ska motsvaras av underhåll, leveranssäkerhet och investeringar. Flaskhalsintäkter ska i första hand användas för att bygga bort flaskhalsar, stärka elnäten och minska de långsiktiga kostnaderna för svenska elkunder.

Sverige ska inte exportera el på villkor som äventyrar den egna försörjningen eller driver upp priserna till orimliga nivåer. Internationell handel är viktig, men svenska hushåll, lantbruk, samhällsviktig verksamhet och företag behöver först en trygg och konkurrenskraftig elförsörjning.

Elproduktion

Sverige behöver mer fossilfri och planerbar elproduktion. Kärnkraft och vattenkraft ska utgöra stabila delar av energisystemet och kompletteras med kraftvärme, biokraft, solenergi, vindkraft där den har lokal acceptans samt framtida tekniker.

Sverige ska åter bygga kärnkraftsreaktorer och tillåta kärnkraft på fler lämpliga platser. Befintliga reaktorer ska kunna drivas vidare så länge de uppfyller höga säkerhetskrav. Tillståndsprocesserna för både stora kärnkraftsreaktorer och små modulära reaktorer ska vara tydliga, effektiva och skyndsamma.

De politiska besluten som försämrade kärnkraftens ekonomiska förutsättningar, däribland höjningen av effektskatten 2015, bidrog till att ägarna beslutade att stänga fyra reaktorer i Oskarshamn och Ringhals. Oskarshamn 2 hade genomgått en omfattande modernisering men återstartades aldrig för kommersiell drift. Politiken måste ta ansvar för att skatter, regler och kortsiktiga förändringar inte åter gör samhällsviktig planerbar elproduktion olönsam.

Elproducenter måste få långsiktiga och förutsägbara villkor som gör det möjligt att finansiera ny produktion. Staten ska kunna använda kreditgarantier, riskdelning och långsiktiga avtal när detta behövs för investeringar i planerbar elproduktion. Stödet ska vara öppet och utformat så att skattebetalarna får del av värdet om projekten blir mer lönsamma än beräknat.

Ny elproduktion ska bedömas utifrån hela sin livscykel. Råvaror, markanvändning, naturpåverkan, avfall, återvinning, rivning, nätbehov, leveransförmåga och kostnader för reservkraft ska vägas in. Det räcker inte att enbart jämföra mängden producerad el under gynnsamma förhållanden.

Staten ska inte ensidigt gynna ett energislag genom stöd, skatter eller regler utan en bred jämförelse av kostnader, risker och nytta för hela elsystemet. Olika energislag ska värderas utifrån vad de faktiskt bidrar med i form av energi, effekt, stabilitet, beredskap och minskat behov av nätutbyggnad.

Lokalsamhällen som påverkas av energiproduktion ska få ett verkligt inflytande och en rimlig del av de ekonomiska värden som skapas. Stora anläggningar ska inte påtvingas en kommun eller en bygd utan att konsekvenserna för boende, natur, fastighetsvärden, näringsliv och framtida utveckling har utretts.

Mer el behöver produceras där efterfrågan är stor. Södra Sverige behöver därför mer egen planerbar produktion samtidigt som överföringskapaciteten från norra Sverige förstärks. Målet ska vara ett elsystem som producerar tillräckligt med el och effekt i rätt del av landet och vid de tidpunkter då den behövs.

Elevhälsa

Elevhälsan ska arbeta förebyggande och finnas nära eleverna. Skolsköterskor, skolläkare, kuratorer, psykologer, specialpedagoger och annan kompetens måste finnas i tillräcklig omfattning även i mindre kommuner och skolor.

Barn ska få stöd tidigt vid psykisk ohälsa, inlärningssvårigheter, mobbning, sömnproblem, näringsbrister, hög frånvaro eller problem i hemmet. Insatser får inte dröja tills eleven har misslyckats i skolan eller utvecklat allvarlig ohälsa.

Elevhälsan ska samarbeta med lärare, vårdnadshavare, socialtjänst och hälso- och sjukvård, men elevens integritet ska skyddas. Skolan ska ta till vara aktuell vetenskap om fysisk aktivitet, sömn, kost, pedagogik och andra faktorer som påverkar barns hälsa och lärande.

Enkla jobb

Vägen in på arbetsmarknaden behöver bli kortare för människor som saknar utbildning, arbetslivserfarenhet eller tillräckliga språkkunskaper, eller som har varit borta från arbetslivet under en längre tid. Fler arbeten med tydliga och avgränsade arbetsuppgifter kan ge människor erfarenhet, referenser, språkträning och möjlighet till egen försörjning.

Den som är arbetslös ska kunna få en tidsbegränsad arbetspraktik eller en introduktionsperiod hos en arbetsgivare. Under denna period kan personen, efter beslut av Arbetsförmedlingen, behålla aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller annan tillämplig ersättning från Försäkringskassan. Syftet ska vara att individen och arbetsgivaren under ordnade former får pröva om arbetsuppgifterna, arbetsförmågan och samarbetet fungerar.

En sådan prövoperiod ska ha en tydlig tidsgräns, en utsedd handledare, fastställda arbetsuppgifter och en plan för vad som ska hända efteråt. Den får inte användas för att ersätta ordinarie personal eller för att låta företag få gratis arbetskraft på ett återkommande sätt. Om personen utför ett varaktigt produktivt arbete och arbetsgivaren vill fortsätta samarbetet, ska insatsen övergå i en anställning med lön.

Efter en fungerande introduktionsperiod ska arbetsgivaren vid behov kunna få ett tidsbegränsat anställningsstöd, exempelvis nystartsjobb, introduktionsjobb eller lönebidrag. Då får arbetstagaren lön och anställningsvillkor samtidigt som arbetsgivarens risk och kostnad minskar under övergången till ett reguljärt arbete.

Enkla jobb får inte användas för att ersätta kvalificerad personal med billig arbetskraft eller för att pressa ned löner och villkor. När det är fråga om en anställning ska den innebära rimlig lön, försäkring, handledning och möjlighet till utveckling. Målet ska vara att personen går vidare till en varaktig anställning, utbildning eller annan långsiktig försörjning.

Kommuner, företag och föreningar ska kunna erbjuda arbetsuppgifter inom exempelvis service, naturvård, omsorgsnära tjänster, lokalvård, återbruk och underhåll. Arbetet ska vara verkligt och meningsfullt, inte en aktivitet som enbart skapas för att förbättra statistiken.

Energi

Energipolitiken ska ge Sverige trygg försörjning, konkurrenskraftiga priser och minskad miljöpåverkan. Landet behöver flera energislag och ska inte göra sig beroende av en enda teknik, ett enda importland eller väderförhållanden som inte går att styra.

Kärnkraft, vattenkraft, kraftvärme, biobränslen, solenergi, vindkraft där den är lämplig och framtida tekniker ska bedömas efter faktisk nytta, kostnad, leveranssäkerhet och lokal påverkan. Energisystemet måste fungera även när solen inte skiner, vinden inte blåser eller importen störs.

Beslut ska vara långsiktiga och teknikneutrala. Företag och hushåll måste kunna lita på att spelreglerna inte ändras efter varje val. Energiomställningen ska stärka Sverige och skapa bättre alternativ – inte göra boende, transporter eller företagande orimligt dyrt.

Energiberedskap

Sverige måste kunna upprätthålla el, värme, drivmedel och transporter under kriser, krig och långvariga störningar. Energisystemet ska därför ha reservkapacitet, beredskapslager, reservkraft och möjlighet att använda flera energislag.

Sjukhus, äldreboenden, vattenverk, livsmedelsproduktion, telekommunikationer, räddningstjänst och andra samhällsviktiga verksamheter ska ha testad reservkraft och planer för långvariga avbrott. Kommuner och myndigheter ska regelbundet öva hur energibrist ska hanteras.

Sverige behöver lager av bensin, diesel och andra drivmedel för samhällsviktiga transporter. Ett helt elektrifierat samhälle utan tillräcklig reservkraft blir sårbart. Lokal energiproduktion, ved, biogas, solceller med lagring och andra decentraliserade lösningar kan stärka beredskapen.

Energieffektivisering

Den billigaste och minst miljöpåverkande energin är ofta den som aldrig behöver användas. Energieffektivisering av bostäder, offentliga byggnader, företag och industrier ska därför prioriteras när åtgärderna är tekniskt och ekonomiskt rimliga.

Stöd och regler ska utgå från byggnadens verkliga förutsättningar. Äldre hus på landsbygden ska inte tvingas till kostsamma standardlösningar som riskerar fuktproblem, förstör kulturvärden eller aldrig betalar sig. Fastighetsägaren ska få välja mellan flera godkända åtgärder.

Offentlig sektor ska föregå med gott exempel genom underhåll, injustering, värmeåtervinning, styrning och uppföljning. Energieffektivisering får dock inte ske på bekostnad av ventilation, inomhusmiljö, patientsäkerhet eller människors hälsa.

Industrin behöver också energieffektivisera sina byggnader och sina tekniska installationer. Kostnaderna för fastighetsdrift utgör ofta en liten del av industriföretagets totala kostnader jämfört med själva produktionen och får därför inte alltid tillräcklig uppmärksamhet. Genom bättre styrning och uppföljning av ventilation, värme, kyla, belysning, tryckluft, pumpar, motorer och värmeåtervinning kan energianvändningen minska utan att kärnverksamheten påverkas negativt.

Industriföretag ska uppmuntras att se sina byggnader och installationer som långsiktiga tillgångar. Regelbundna energikartläggningar, driftoptimering, förebyggande underhåll och investeringar med rimlig återbetalningstid kan sänka både energianvändningen och företagets kostnader. Om industrin i hela Sverige bättre tog till vara på denna potential skulle belastningen på elnäten minska samtidigt som mer energi blev tillgänglig för ny produktion, bostäder och andra samhällsbehov.

Industrins kärnverksamhet och produktionsutrustning måste också omfattas av energieffektiviseringsarbetet. Fläktar, pumpar, kompressorer, motorer, kylsystem, ugnar, transportband och andra maskiner kan stå för en stor del av en anläggnings energianvändning. Genom att mäta förbrukningen för olika processer blir det lättare att upptäcka onödig tomgångsdrift, överdimensionerad utrustning, läckage och ineffektiv styrning.

Ökad kunskap om produktionsutrustningens energianvändning ska leda till att energieffektivitet väger tyngre vid inköp, ombyggnad och underhåll. Industrin ska uppmuntras att välja energisnåla fläktar, pumpar och motorer, behovsstyrning, frekvensomriktare samt system som återvinner spillvärme. Bedömningen ska omfatta utrustningens totala kostnad under hela användningstiden – inte enbart inköpspriset.

Energieffektivisering får samtidigt inte försämra produktionens kvalitet, säkerhet, driftsäkerhet eller kapacitet. Målet är att producera lika mycket eller mer med mindre energi, lägre kostnader och minskad belastning på elsystemet.

Energiskatter

Energiskatter ska vara begripliga, långsiktiga och utformade efter faktisk miljöpåverkan och samhällsnytta. De får inte användas som ett enkelt sätt att öka statens intäkter eller straffa människor som saknar realistiska alternativ.

Hushåll och företag på landsbygden är ofta beroende av bil, arbetsmaskiner och uppvärmningsformer som inte snabbt kan bytas ut. Skatten måste därför ta hänsyn till avstånd, klimat, tillgång till kollektivtrafik och energisystemets tekniska begränsningar.

Dubbelbeskattning och motstridiga styrmedel ska undvikas. När staten först uppmuntrar en viss teknik och senare höjer skatten eller ändrar reglerna skadas förtroendet och människors investeringar. Förändringar ska föregås av konsekvensanalys och rimliga övergångstider.

Ensamhet

Ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem som påverkar både psykisk och fysisk hälsa. Äldre, personer med funktionsnedsättning, arbetslösa, nyinflyttade och människor som bor långt från service kan vara särskilt utsatta.

Kommuner ska stödja mötesplatser, bibliotek, föreningsliv, kultur, idrott, dagverksamhet och frivilliga insatser som skapar gemenskap. Kollektivtrafik och färdtjänst måste göra det möjligt att delta även för den som inte kör bil.

Vård och omsorg ska uppmärksamma ensamhet som en riskfaktor och kunna lotsa människor vidare till aktiviteter och socialt stöd. Digital kontakt kan vara ett komplement men får inte ersätta mänskliga möten. Ett levande lokalsamhälle är en viktig del av det förebyggande hälsoarbetet.

Entreprenörskap

Entreprenörer och småföretag skapar jobb, service och utveckling i hela Sverige. Det ska vara enkelt att starta företag, förstå reglerna och få besked från myndigheter. Företagare ska mötas som samhällsbyggare, inte som misstänkta regelbrytare.

Skatter, arbetsgivaravgifter och administrativa krav måste vara möjliga att bära även för små verksamheter. Regler ska anpassas efter företagets storlek och risk. Myndigheter ska ge vägledning och möjlighet att rätta mindre fel innan sanktioner beslutas.

Egenföretagare behöver bättre social trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. En företagare som tillfälligt saknar tillräckliga inkomster ska kunna få partiell a-kassa utan att helt avveckla eller lägga företaget vilande.

Offentlig upphandling ska delas upp så att lokala och mindre företag kan lämna anbud. Tillgång till bredband, vägar, el, finansiering och kompetens är avgörande för entreprenörskap på landsbygden.

EU och Europeiska unionens framtid

Sverige ska samarbeta med Europas länder inom handel, säkerhet, fred, miljö, forskning och gränsöverskridande brottslighet. Samarbetet ska koncentreras till frågor där gemensamma lösningar ger tydlig nytta. EU ska inte utvecklas till en överstatlig stat som detaljstyr sådant som bättre beslutas på nationell eller lokal nivå.

Beslut ska fattas så nära människorna som möjligt. Sverige ska motsätta sig onödig överreglering och arbeta för att makt förs tillbaka från EU när gemensamma regler inte behövs. Jordbruk, skogsbruk, jakt, bostäder, välfärd och lokala samhällsfrågor måste kunna anpassas till de svenska förhållandena.

EU:s ekonomi och bidragssystem ska granskas hårdare. Svenska skattepengar ska inte finansiera korruption, ineffektiva projekt eller medlemsländer som systematiskt bryter mot gemensamma rättsstatsprinciper. Samtidigt ska Sverige aktivt påverka samarbetet och bygga allianser med länder som vill ha ett mer demokratiskt, effektivt och mindre byråkratiskt EU.

Sveriges medlemskap måste bygga på att svenska väljare har det yttersta inflytandet över landets framtid. Om EU fortsätter att flytta omfattande makt från medlemsstaterna utan folkligt stöd ska Sverige kunna kräva omförhandlingar och i slutändan låta folket ta ställning till medlemskapets form i en folkomröstning.

Om EU inte kan respektera att Sverige självt ska besluta i frågor där svenska förhållanden och svensk kunskap väger tyngst, bör Sverige tillsammans med Danmark, Finland, Island och Norge utreda förutsättningarna för ett fördjupat nordiskt samarbete eller en nordisk union. Norden delar i stor utsträckning demokratiska värderingar, samhällsmodeller, geografiska förutsättningar och säkerhetsintressen. En nordisk union skulle kunna samarbeta inom flera områden samtidigt som varje land behöll ett starkare nationellt självbestämmande.

EU-rätt och svensk grundlag

Sverige ska följa bindande EU-rätt inom de områden där beslutanderätt har överlåtits genom EU-fördragen. Det betyder däremot inte att alla rekommendationer, målsättningar och politiska uttalanden från EU måste genomföras som svensk lag.

Sverige ska inte överimplementera EU-direktiv eller införa dyrare och mer omfattande regler än vad EU faktiskt kräver. När det finns nationellt handlingsutrymme ska Sverige välja lösningar som passar svenska förhållanden, företag, kommuner, jordbruk, skogsbruk och hushåll. Det ska tydligt redovisas vad EU kräver och vilka ytterligare krav Sverige självt lägger till.

Sverige ska använda lagliga möjligheter till undantag, övergångstider och nationella anpassningar. Vi ska inte införa regler snabbare än nödvändigt utan att först ha bedömt kostnader, nytta och konsekvenser.

EU får endast besluta inom de befogenheter som medlemsländerna har överlåtit. Frågor ska enligt subsidiaritetsprincipen beslutas så nära människorna som möjligt. När EU går för långt eller inför oproportionerliga krav ska Sverige säga nej, samarbeta med andra medlemsländer och vid behov driva frågan rättsligt.

Riksdagen och regeringen ska ingripa tidigare i EU:s beslutsprocess. Konsekvenserna för svensk ekonomi, självbestämmande, landsbygd, äganderätt, företag och kommuner ska redovisas innan nya regler godkänns.

Svensk grundlag, demokrati och grundläggande fri- och rättigheter ska värnas. Ytterligare överföring av beslutanderätt till EU ska kräva ett tydligt demokratiskt mandat. Vid en omfattande maktöverföring ska svenska folket kunna få ta ställning genom en folkomröstning.

EU-samarbetet ska koncentreras till frågor där länderna behöver agera gemensamt, exempelvis handel, säkerhet, gränsöverskridande miljöproblem och internationell brottslighet. Frågor som Sverige bäst kan hantera självt ska beslutas i Sverige.

Euron

Sverige ska behålla kronan så länge det inte finns ett tydligt folkligt stöd och övertygande ekonomiska skäl för att införa euron. En egen valuta ger Sverige möjlighet att anpassa penningpolitiken efter svenska förhållanden och innebär att landet inte behöver ta fullt ansvar för andra euroländers ekonomiska problem.

Kronans svaghet och stora svängningar behöver tas på allvar. Sverige ska därför stärka statsfinanserna, produktiviteten, energiförsörjningen och förtroendet för svensk ekonomi. Problemen ska inte döljas genom ett snabbt valutabyte.

Ett eventuellt införande av euron är en så stor och långsiktig förändring att frågan måste avgöras av svenska folket i en ny folkomröstning. Beslutet får inte fattas enbart av regeringen eller riksdagen.

Export

Exporten skapar jobb, skatteintäkter och välstånd. Sverige ska ge företag goda förutsättningar att sälja industri-, teknik-, jordbruks-, skogs- och livsmedelsprodukter samt andra produkter på internationella marknader.

Företagen behöver konkurrenskraftig energi, fungerande transporter, kompetent arbetskraft och snabbare tillståndsprocesser. Små och medelstora företag ska få bättre hjälp att hitta marknader, förstå regler och delta i handelsfrämjande insatser.

Sverige ska förädla en större del av sina naturresurser i landet i stället för att enbart exportera råvaror. Det skapar fler arbetstillfällen och ett större ekonomiskt värde. Handelspolitiken ska samtidigt skydda svenska företag mot dumpning, statsstödd osund konkurrens och import som inte uppfyller rimliga krav.

Extremism

Våldsbejakande extremism ska bekämpas oavsett om den bygger på religiös fundamentalism, högerextremism, vänsterextremism eller andra ideologier. Fokus ska ligga på handlingar: hot, våld, rekrytering, finansiering och försök att undergräva demokratin.

Myndigheter, skolor, föreningar och trossamfund behöver kunna upptäcka radikalisering tidigt. Insatser ska skydda barn och unga från rekrytering och ge möjlighet att lämna extremistiska miljöer. Samtidigt ska åsiktsfrihet, religionsfrihet och fredlig politisk verksamhet värnas.

Offentliga bidrag ska inte gå till organisationer som förespråkar våld, diskriminering, antidemokratiskt styre eller begränsningar av andra människors fri- och rättigheter. Finansiering från utländska aktörer ska redovisas öppet.

Polis och säkerhetstjänst ska ha rätt verktyg för att stoppa konkreta hot, men övervakning och ingripanden måste vara rättssäkra och möjliga att granska. Kampen mot extremism får inte bli ett svepskäl för att misstänkliggöra människor enbart på grund av religion, ursprung eller lagliga politiska åsikter.

Familj

Familjen är en viktig grund för trygghet, omsorg och gemenskap. Familjer kan se olika ut, men barnets behov av stabilitet, kärlek, ansvarstagande vuxna och långsiktiga relationer ska alltid stå i centrum.

Politiken ska underlätta för människor att bilda familj, försörja sig, få vardagen att fungera och ta hand om barn och äldre anhöriga. Regler och samhällssystem ska inte i onödan försvåra familjers egna lösningar.

Föräldrar har huvudansvaret för sina barn. Samhället ska ge stöd när det behövs, men inte ta över föräldrarnas roll utan tydliga skäl. När barn riskerar att fara illa måste samhället däremot ingripa tidigt och på ett rättssäkert sätt.

Familjer ska kunna bo nära varandra över generationsgränser. Planering och byggregler ska underlätta generationsnära boenden där flera självständiga hushåll kan bo på samma fastighet eller på närliggande fastigheter.

Familjepolitik

Familjepolitiken ska ge familjer trygghet, valfrihet och möjlighet att själva forma sin vardag. Föräldraförsäkring, barnbidrag, bostadsstöd, barnomsorg och andra insatser för familjer ska vara begripliga och samordnade. Systemen ska ge trygghet när den behövs, samtidigt som arbete, självförsörjning och ansvarstagande ska löna sig.

Barnfamiljer ska ha rimliga kostnader för bostad, mat, energi, transporter och fritidsaktiviteter. Politiska beslut som höjer dessa kostnader ska alltid konsekvensbedömas ur ett familjeperspektiv.

Föräldrar ska kunna välja mellan förskola, familjedaghem och annan godkänd pedagogisk omsorg. Familjer på landsbygden ska inte förlora valfriheten därför att barnunderlaget är mindre eller avstånden längre.

Vårdnadstvister och andra familjerättsliga processer ska hanteras skyndsamt och med barnets bästa i centrum. Barn får inte användas som verktyg i långvariga konflikter mellan vuxna.

Samhället ska stödja fungerande relationer och tidigt erbjuda föräldrastöd, rådgivning och hjälp vid konflikter, missbruk, psykisk ohälsa eller våld.

Fast bredband

Tillgång till stabilt bredband ska ses som grundläggande infrastruktur. Människor och företag på landsbygden ska kunna arbeta, studera, bedriva verksamhet och använda samhällstjänster på likvärdiga villkor.

Utbyggnaden ska omfatta hela landet och inte avstanna när de mest lönsamma områdena är anslutna. Staten ska säkerställa att stöd verkligen når områden där marknaden inte bygger ut på egen hand.

Näten ska vara robusta, reparerbara och möjliga att återställa vid storm, brand, sabotage eller längre elavbrott. Reservkraft och tydligt ansvar för felavhjälpning ska finnas.

Fast bredband ska kompletteras med fungerande mobiltelefoni. 

Fast bredband ska byggas ut där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Där en fast anslutning inte kan erbjudas, ska hushåll och företag få tillgång till en stabil trådlös lösning med tillräcklig kapacitet, stabilitet och täckning.

Trådlösa system ska använda den lägsta frekvensen, sändningseffekten och den tekniska omfattningen som krävs för att ge en fungerande tjänst. Nya och högre frekvensband, däribland millimetervågor, ska inte införas i stor skala innan exponering, hälsorisker och långsiktiga effekter har undersökts tillräckligt.

Landsbygden ska inte användas som ett förstahandsområde för tester enbart därför att färre människor exponeras och att eventuella problem därmed riskerar att bli svårare att upptäcka statistiskt. Pilotområden ska väljas utifrån tydliga vetenskapliga och etiska kriterier och omfatta olika typer av bebyggelse.

De berörda invånarna ska informeras innan testet påbörjas. Oberoende mätningar av exponeringen ska genomföras före, under och efter införandet. Det ska finnas en lättillgänglig möjlighet att rapportera fysiska och psykiska besvär, men rapporterna ska följas upp medicinskt och analyseras tillsammans med objektiva mätningar och jämförelseområden.

Försök ska kunna begränsas eller avbrytas om mätvärden överskrider gränserna, om oväntade exponeringsnivåer uppstår eller om en oberoende medicinsk bedömning visar ett trovärdigt mönster av allvarliga besvär. Försiktighetsprincipen ska tillämpas särskilt nära bostäder, skolor, vårdinrättningar och andra platser där människor vistas under lång tid.

Valet av teknik ska utgå från det faktiska behovet på platsen och inte från vad som är billigast för operatören. Utbyggnaden av nya mobila tekniker ska ske med försiktighet, följa gällande gränsvärden och fortlöpande utvärderas utifrån ny forskning om människors hälsa, djurliv och miljö.

Fattigdom

Ingen människa ska behöva sakna mat, värme, trygghet, bostad eller nödvändig vård. Samtidigt ska politiken mot fattigdom inriktas på att människor får möjlighet att försörja sig och ta kontroll över sin situation.

Arbete, utbildning och rimliga boendekostnader är de viktigaste långsiktiga vägarna ut ur ekonomisk utsatthet. Bidrag ska ge trygghet under svåra perioder, men inte skapa ett permanent beroende eller göra arbetet olönsamt.

Barnfattigdom ska förebyggas genom stöd till familjens hela situation. Skola, fritidsaktiviteter och grundläggande utrustning ska vara tillgängliga även för barn vars föräldrar har små ekonomiska marginaler.

Äldre personer och personer med varaktigt nedsatt arbetsförmåga ska ha ersättningar som går att leva på. Den som har rätt till stöd ska inte hindras av onödigt komplicerade ansökningar eller långa väntetider.

Film

Film är en viktig kulturform som förmedlar berättelser, dokumenterar vår samtid och skapar arbetstillfällen inom den kreativa sektorn. Svenska filmskapare ska kunna utveckla berättelser från hela landet och spegla olika erfarenheter, miljöer och delar av samhället.

Barn och unga ska få möta svensk och internationell kvalitetsfilm och lära sig förstå hur rörliga bilder används för information, konst, reklam och påverkan.

Biografer och filmvisning på mindre orter ska kunna stödjas när de fungerar som viktiga kulturella mötesplatser. Digital distribution ska komplettera, men inte automatiskt ersätta, gemensamma filmupplevelser.

Filmproduktion ska ha tydliga regler för arbetsvillkor, säkerhet, upphovsrätt och användning av offentliga stöd.

Filmpolitik

Offentligt filmstöd ska fördelas öppet och bedömas utifrån kvalitet, genomförbarhet, konstnärlig frihet och publikens möjlighet att ta del av resultatet.

Stödsystemen ska vara tillgängliga även för mindre och oberoende producenter utanför storstäderna. Komplicerade ansökningar och krav får inte leda till att samma etablerade aktörer återkommande får huvuddelen av stödet.

Regionala inspelningar kan skapa arbetstillfällen, turism och kompetens. Stödet ska dock inte enbart motiveras av marknadsföring utan också ge varaktig nytta för lokalsamhället.

Projekt som får stora offentliga bidrag ska redovisa ekonomi, ägande och hur pengarna har använts. Stöd ska kunna återkrävas när villkor medvetet har åsidosatts.

Politiska eller ideologiska krav på ett visst budskap, en bestämd världsbild eller en representation av särskilda grupper får inte styra vilka filmer och berättelser som kan få stöd, distribueras, nomineras eller belönas. Filmskapare ska vara fria att skildra olika familjeformer, kulturer och livserfarenheter när det är relevant för berättelsen, men sådan representation ska inte vara ett obligatoriskt villkor för offentligt stöd eller utmärkelser.

Filmstöd och priser ska bedömas utifrån konstnärlig kvalitet, originalitet, hantverk, berättande och genomförande. Kvoter, politiskt korrekta checklistor och ideologiska lojalitetskrav riskerar att begränsa den konstnärliga friheten och skapa berättelser där personer och teman införs för att uppfylla krav snarare än för att de hör hemma i handlingen.

Offentligt finansierad kulturpolitik ska möjliggöra ett brett och fritt berättande, inte bestämma vilka åsikter, grupper eller budskap som måste förekomma.

Finansiering av gröna näringar

Jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnäring, fiske, rennäring och annan landsbygdsbaserad produktion kräver ofta stora och långsiktiga investeringar. Företagen kan behöva finansiera mark, byggnader, maskiner, djurstallar, energilösningar, vattenförsörjning, förädling och beredskapsåtgärder långt innan investeringen börjar ge intäkter.

Företag inom de gröna näringarna ska därför ha tillgång till kvalificerad ekonomisk rådgivning, lån, lånegarantier, stödfinansiering och andra finansieringslösningar som är anpassade till verksamheternas långa tidsperspektiv, biologiska risker och varierande inkomster. Bedömningen ska utgå från företagets faktiska förutsättningar och inte enbart från markens eller fastighetens kortsiktiga marknadsvärde.

Staten ska kunna medverka med riskkapital eller garantier när en samhällsviktig och långsiktigt bärkraftig investering inte får tillräcklig finansiering på den vanliga kapitalmarknaden. Det kan exempelvis gälla livsmedelsproduktion, lokal förädling, slakterier, lager, bevattning, växthus, fiskodling, biogas, reservkraft eller ny teknik som stärker Sveriges självförsörjning och beredskap.

Offentlig finansiering ska komplettera, inte tränga undan fungerande privat kapital. Stödet ska bygga på en seriös affärsplan, rimliga krav på egen insats och en bedömning av verksamhetens ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga nytta. Pengar ska inte användas för att långvarigt hålla olönsamma projekt vid liv eller för att överföra hela affärsrisken till skattebetalarna.

Mindre företag och nya företagare ska kunna få hjälp med att utforma investeringsplaner, ansökningar och finansieringslösningar. Systemen ska vara begripliga och möjliga att använda utan att företaget behöver anlita dyra konsulter för att förstå villkoren.

Finansieringen ska vara långsiktig och förutsägbar. Investeringar inom gröna näringar får inte förlora sina förutsättningar genom plötsligt ändrade regler, stödformer eller myndighetskrav efter att företaget har fattat sitt investeringsbeslut.

Prioritet ska ges till investeringar som stärker svensk produktion, förädling, livsmedelsberedskap, resurseffektivitet och arbetstillfällen på landsbygden. Beslut och resultat ska följas upp öppet och stöd ska kunna återkrävas vid oriktiga uppgifter, missbruk eller om medlen används till andra ändamål.

Fiske

Svenskt yrkesfiske, kustfiske och småskaligt fiske ska kunna leva vidare. Fisket bidrar till livsmedelsproduktion, arbetstillfällen, kultur och beredskap.

Förvaltningen ska bygga på aktuella beståndsbedömningar och skilja mellan olika havsområden, arter och fiskemetoder. Småskaligt kustfiske får inte bära samma administrativa börda som storskaligt industriellt fiske, eftersom påverkan är helt annan.

Kvoter och regler ska utformas så att svenska fiskare kan planera sin verksamhet. Plötsliga förändringar utan övergångstid kan slå ut företag och hela lokala näringar.

Säl, skarv och andra arter som orsakar stora skador på fiskbestånd och redskap ska kunna förvaltas aktivt.

Fritidsfiske ska värnas om, men bedrivas ansvarsfullt. Regler ska vara begripliga och grundas på verkliga behov.

Importerat fisk och skaldjur som producerats med sämre miljökrav, hög antibiotikaanvändning eller bristande arbetsvillkor ska inte gynnas framför svensk produktion.

Storskaligt trålfiske ska begränsas kraftigt

Storskaligt pelagiskt trålfiske, som på kort tid tar upp stora mängder sill, strömming och skarpsill, ska kraftigt begränsas. Fiske får inte bedrivas på ett sätt som tömmer lokala bestånd, minskar tillgången på föda för rovfisk, säl och fågel eller skadar Östersjöns långsiktiga återhämtning.

Trålgränsen ska flyttas ut från kusten och storskaliga trålfartyg ska förbjudas i känsliga lek-, uppväxt- och kustnära områden. Tidsbegränsade fiskestopp ska kunna införas under viktiga lekperioder och när bestånden visar tecken på en allvarlig nedgång.

Sverige ska inom EU verka för lägre och mer försiktigt satta fångstkvoter samt för gemensamma områdesförbud som gäller alla fartyg, oavsett vilket land de kommer från. Utländska fartyg ska inte kunna komma in och ta ut större mängder fisk än vad Östersjöns bestånd långsiktigt tål.

Svenska fiskerättigheter ska fördelas så att småskaligt kustfiske och fisk som används som människoföda prioriteras framför ett fåtal stora industrifartyg och fångster som huvudsakligen går till fiskmjöl. Koncentrationen av fiskerättigheter hos stora aktörer ska begränsas.

Kontrollen ska stärkas genom kontinuerlig positionsövervakning, elektronisk fångstrapportering, kontroller vid landning och, vid behov, kamerabevakning ombord. Överträdelser, felrapportering och otillåtna fångster ska leda till kännbara sanktioner och att fiskerättigheter förloras.

Fjärrvärme och närvärme

Fjärrvärme och närvärme är viktiga delar av energiförsörjningen och kan använda restvärme, biobränslen och lokala resurser på ett effektivt sätt.

Kunderna ska få tydlig information om priser, kostnadsutveckling och planerade investeringar. Monopolliknande ställning får inte användas för att genomföra oskäliga prishöjningar.

Kommunala energibolag ska ha ansvar både för ekonomin och för invånarnas behov av stabil och rimligt prissatt uppvärmning. Vinster får inte tas ut på ett sätt som urholkar underhåll eller gör uppvärmningen orimligt dyr.

Fjärrvärmen ska utvecklas där den är tekniskt och ekonomiskt lämplig. Fastighetsägare ska samtidigt ha möjlighet att välja andra hållbara värmelösningar när de fungerar bättre eller är mer ekonomiskt hållbara.

När en egen värmekälla, exempelvis i källaren, ersätts med fjärrvärme eller närvärme ska leverantören informera byggnadsägaren om hur förändringen kan påverka byggnadens temperatur- och fuktförhållanden. En äldre panna kan ha avgett spillvärme som har hållit källaren varm och torr. När denna värme försvinner kan det behövas nya eller kompletterande radiatorer, förbättrad ventilation eller andra åtgärder för att undvika fukt-, mögel- och luktproblem.

I samband med bytet bör även vinden och byggnadens ventilation kontrolleras. En förändrad uppvärmning kan påverka luftens rörelser, temperaturer och fuktbalans i hela huset. Leverantören ska därför upplysa fastighetsägaren om behovet av en byggnadsteknisk bedömning och dokumentera vilka kontroller och åtgärder som rekommenderas, så att ett energibyte inte leder till framtida skador på byggnaden.

Flaggning

Sveriges flagga är en gemensam nationell symbol och ska användas med respekt. Offentliga verksamheter ska flagga på allmänna flaggdagar och vid andra tillfällen av nationell betydelse.

Regionala, kommunala och historiska flaggor kan användas vid lämpliga tillfällen. Andra staters flaggor kan användas vid officiella besök, internationella arrangemang och solidaritetsyttringar med tydlig demokratisk förankring.

Flaggning ska ske konsekvent, likvärdigt och med respekt för Sveriges nationella symboler och erkända minoriteter. Flaggning ska förena snarare än att användas för att skapa konflikter mellan grupper.

Kommuner och myndigheter ska ha tydliga, politiskt beslutade riktlinjer för flaggning. Tillfälliga politiska opinionsyttringar får inte innebära att den svenska flaggan trängs undan.

Om kommuner eller myndigheter väljer att uppmärksamma olika grupper genom flaggning ska riktlinjerna vara konsekventa och likvärdiga. Det är inte rimligt att återkommande prioritera Prideflaggan samtidigt som exempelvis samernas och övriga nationella minoriteters högtids- och flaggdagar inte uppmärksammas.

Flexibel skolstart

Barn utvecklas i olika takt. Skolstarten ska därför kunna ske både vid höst- och vårterminens början, utifrån barnets mognad, behov och förutsättningar. Barnets bästa ska väga tyngre än ett system där födelseår och en enda gemensam starttidpunkt styr alla.

Beslut om tidigare eller senare skolstart ska fattas i dialog mellan vårdnadshavare, förskola och skola. Vid behov ska även elevhälsa eller annan relevant kompetens bidra med en bedömning. Vårdnadshavarnas kunskap om barnet ska tas på allvar, samtidigt som beslutet ska bygga på barnets samlade utveckling och inte enbart på kunskapsnivå.

Bedömningen ska bland annat kunna ta hänsyn till barnets språkliga, sociala, känslomässiga och motoriska utveckling, koncentrationsförmåga, självständighet samt trygghet i skolmiljön. Flexibel skolstart får inte användas för att sortera barn, ställa orimliga prestationskrav eller skjuta upp stöd som barnet har rätt till.

En flexibel skolstart kan minska de skillnader som uppstår när barn med nästan ett års åldersskillnad förväntas prestera på samma nivå. Barn som är födda tidigt på året har ofta ett mognadsövertag jämfört med barn som är födda sent på året, vilket kan påverka skolresultat, självförtroende och hur barnets förmåga bedöms. Skillnader i mognad får inte felaktigt tolkas som bristande begåvning eller bristande vilja att lära.

Ett barn som är fött sent på året och ännu inte är moget för skolans krav ska därför kunna vänta till vårterminen, i stället för att från början placeras i ett tydligt underläge gentemot mer utvecklade klasskamrater. Syftet ska vara att ge barnet en tryggare start och minska risken för återkommande misslyckanden, felaktiga stödbedömningar eller ett senare behov av att gå om en årskurs. Beslutet ska alltid grundas på en individuell bedömning och inte enbart på födelsemånad.

Kommunerna ska planera verksamheten så att barn som börjar på vårterminen får en genomtänkt introduktion, undervisning anpassad efter sina förutsättningar och möjlighet att bli en del av gruppen. Skolan ska kunna organisera mottagandet genom exempelvis mindre introduktionsgrupper, åldersblandad undervisning eller andra pedagogiskt lämpliga lösningar.

Ett barn som behöver mer tid före skolstarten ska erbjudas en meningsfull och utvecklande verksamhet, inte bara förvaring. Ett barn som är moget att börja tidigare ska på motsvarande sätt kunna få rätt stimulans utan att behöva vänta av administrativa skäl.

Flexibel skolstart ska följas upp så att barnets lärande, trygghet och sociala situation fungerar. Om placeringen behöver ändras ska det ske varsamt och i nära samråd med barnet och vårdnadshavarna.

Målet är att varje barn ska få börja skolan vid den tidpunkt och på det sätt som ger bäst förutsättningar för trygghet, lärande och en positiv skolgång.

Flyg

Flyget är viktigt för Sveriges sammanhållning, näringsliv, sjuktransporter, beredskap och internationella kontakter. Ett avlångt land kan inte planera transportsystemet som om alla resor kunde genomföras med tåg.

Regionala flygplatser kan vara avgörande för en hel landsända även när passagerarantalet är begränsat. Deras samhällsnytta ska bedömas utifrån restider, näringsliv, vård, försvar och avsaknaden av realistiska alternativ.

Flygets miljöpåverkan ska minska genom effektivare flygplan, förnybara bränslen, ny teknik och bättre planering. Omställningen ska bygga på fungerande lösningar och inte på att människor i vissa delar av landet förlorar sin tillgänglighet.

Skatter och avgifter ska inte utformas så att svenska flygplatser och företag missgynnas medan resandet flyttas till andra länder.

Staten ska upprätthålla beredskap för ambulansflyg, brandbekämpning, evakuering och andra samhällsviktiga flyginsatser.

Flyktingpolitik

Sverige ska ge skydd åt människor som flyr från krig, förföljelse och allvarliga hot. Prövningen ska vara individuell, rättssäker och genomföras inom rimlig tid.

Flyktingpolitiken ska skilja mellan människor med verkliga skyddsskäl och personer som främst söker bättre ekonomiska förutsättningar. Den som efter en individuell och rättssäker prövning inte bedöms ha skyddsskäl och har fått ett beslut som inte längre kan överklagas ska lämna Sverige och återvända till sitt hemland eller ett annat land där personen har rätt att vistas.

Sverige ska prioritera hjälp som når många människor nära konfliktområden, samtidigt som landet tar emot personer med särskilt starka skyddsbehov.

Barn och ungdomar som är födda eller huvudsakligen uppvuxna i Sverige och saknar verklig anknytning eller en trygg familj i ett annat land ska inte utvisas genom mekaniska beslut.

Den som medvetet använder falska handlingar, lämnar falsk identitet eller ljuger om omständigheter som är avgörande för skyddet ska som huvudregel få avslag och återsändas. Mindre fel och missförstånd ska inte automatiskt jämställas med bedrägeri.

Mottagandet ska anpassas till Sveriges faktiska förmåga att ordna bostäder, utbildning, vård och fungerande integration.

FN (Förenta Nationerna)

Förenta nationerna är en viktig mötesplats för diplomati, fredsarbete, humanitär hjälp och internationellt samarbete. Sverige ska bidra till ett FN som kan förebygga konflikter, skydda civilbefolkningar och samla länder kring problem som inte kan lösas av en stat ensam. Sverige ska stödja reformer som stärker organisationens trovärdighet och handlingsförmåga. Reformbehovet är akut, eftersom dagens brister försvårar FN:s möjligheter att ingripa vid krig, övergrepp och humanitära katastrofer och samtidigt riskerar att minska medlemsländernas och allmänhetens förtroende för organisationen.

FN-systemet behöver förändras. Organisationens verksamheter ska präglas av demokratiskt ansvar, öppenhet, saklighet och mätbara resultat. Byråkrati, korruption, politisering, verksamheter som inte ger resultat, överlappande organisationer och projekt som fortsätter utan att någon nytta syns ska bort. Verksamheter med liknande uppgifter ska samordnas, slås samman eller avslutas när det ger bättre resultat.

Svenska bidrag ska kunna följas från utbetalning till den slutliga mottagaren. FN-organ och deras underleverantörer ska redovisa ekonomi, resultat, ledningskostnader, lokala samarbetspartner och upptäckta missförhållanden. Stöd ska kunna pausas eller stoppas om insyn vägras, pengar försvinner eller resurser riskerar att hamna hos korrupta regimer, terroristorganisationer eller andra väpnade grupper.

Bedrägerier, korruption, sexuellt utnyttjande och andra övergrepp inom FN:s verksamheter ska utredas oberoende. Ansvariga ska kunna lagföras, och resultatet av utredningarna ska redovisas öppet. Det är inte tillräckligt att en misstänkt person enbart flyttas, lämnar sin tjänst eller skickas tillbaka till sitt hemland.

Medlemsländer som grovt och systematiskt kränker de rättigheter som ett FN-organ ska skydda bör inte kunna använda sitt medlemskap i organet för att påverka granskningen av andra eller skydda sig själva från kritik. Tydligare lämplighetskrav och möjligheter till avstängning behövs.

Säkerhetsrådet måste reformeras. En permanent medlem ska inte kunna använda sin vetorätt för att blockera åtgärder mot ett angreppskrig eller andra allvarliga överträdelser som landet självt ansvarar för. Ett veto ska alltid motiveras offentligt och omedelbart granskas av generalförsamlingen.

FN:s rekommendationer, globala mål och handlingsplaner kan vara värdefulla, men ska inte automatiskt bli svensk lag eller överordnas demokratiska beslut i Sverige. Bindande åtaganden ska granskas öppet och godkännas av behöriga svenska beslutsorgan.

Internationella mål ska genomföras med hänsyn till svenska och lokala förhållanden. De får inte användas som förevändning för generella regler som begränsar jordbruk, skogsbruk, energiproduktion, företagande, äganderätt eller landsbygdsutveckling utan en fullständig konsekvensanalys.

Sverige ska prioritera FN-insatser som räddar liv, förebygger krig, bekämpar svält och sjukdomar, stärker rättsstaten och hjälper människor att bli långsiktigt självförsörjande. Finansiering ska i första hand gå till konkret verksamhet och inte till växande administration, dyra konsultled eller politisk opinionsbildning.

Folkbildning

Folkbildning ger människor möjlighet att utveckla sina kunskaper, delta i samhället och mötas över sociala och geografiska gränser.

Studieförbund och andra folkbildande verksamheter kan spela en viktig roll inom språk, kultur, demokrati, praktiska kunskaper och föreningsliv.

Offentligt stöd ska vara öppet, rättvist och lätt att följa. Pengar får inte gå till falska deltagarlistor, verksamhet som inte har genomförts, extremism eller organisationer som motarbetar demokratiska rättigheter.

Kvalitet ska inte enbart mätas i antal studietimmar och antal deltagare. Det ska också bedömas om verksamheten ger verklig kunskap, delaktighet eller utveckling.

Folkbildning ska finnas i hela landet. Digital verksamhet kan komplettera men får inte ersätta lokala mötesplatser där människor faktiskt träffas.

Folkhögskolor

Folkhögskolor erbjuder en viktig utbildningsform för människor som behöver en annan väg än den traditionella skolan. De kan ge behörighet, yrkeskunskap, språkutveckling och en ny möjlighet för personer som inte har fått rätt förutsättningar eller nått sina mål i tidigare utbildning.

Utbildningarna ska hålla god kvalitet och leda till arbete, vidare studier, behörighet eller annan tydlig utveckling. Deltagare ska få korrekt information om vilka meriter utbildningen ger.

Folkhögskolor ska kunna finnas på mindre orter och bidra till lokal kompetens, kultur och gemenskap.

Offentligt stöd ska följas upp. Ägare, ekonomi, resultat och eventuella kopplingar till politiska eller religiösa organisationer ska vara öppna.

Folkhögskolans frihet ska värnas, men den får inte användas för att undvika krav på demokrati, säkerhet eller utbildningskvalitet.

Folkomröstningar

Folkomröstningar kan stärka demokratin när beslut har stor och långvarig betydelse eller när det finns en tydlig konflikt mellan väljarnas uppfattning och de folkvaldas beslut.

Resultatet ska respekteras politiskt. Det undergräver förtroendet för en folkomröstning som genomförs men sedan bortförklaras eftersom utfallet inte blev som man önskade.

Medborgare ska kunna begära kommunala, regionala och nationella folkomröstningar genom ett tydligt och rimligt antal namnunderskrifter.

Frågan ska formuleras neutralt och alternativen ska vara begripliga. Staten eller kommunen får inte använda offentliga resurser ensidigt för att gynna ett visst svar.

Folkomröstning passar särskilt vid stora överföringar av beslutanderätt, omfattande territoriella förändringar, mycket stora lokala etableringar och andra beslut som är svåra att ångra.

Fossilfri energi

Sverige behöver komplettera med energisystem som är stabila, planerbara, fossilfria och som går att använda till rimliga priser.

Kärnkraft, vattenkraft och andra fossilfria energislag ska kunna bidra utifrån sina respektive styrkor. Politiken ska inte låsa sig vid en enda teknik eller avveckla fungerande produktion innan fungerande alternativ finns på plats.

Energisystemet måste klara kalla vinterdagar, störningar, kriser och en växande efterfrågan från industri och transportsektorn. Installerad effekt får inte förväxlas med den el som faktiskt finns tillgänglig när den behövs.

Omställningen ska bedömas utifrån hela systemkostnaden, inklusive elnät, reglerkraft, reservkapacitet, lagring och beredskap.

Sverige ska eftersträva en fossilfri energiförsörjning utan att hushåll och företag utsätts för orimliga priser eller tvingas att lämna fungerande lösningar innan alternativen är tillgängliga.

Fred

Sverige ska arbeta för fred genom diplomati, ett starkt försvar, handel, internationellt samarbete och stöd till människor som utsätts för angrepp.

Fred är mer än frånvaro av strider. En hållbar fred kräver säkerhet, rättsstat, respekt för gränser och möjligheten för människor att leva utan förtryck och hot.

Sverige ska stödja förhandlingar som kan minska lidande och förhindra nya krig. Förhandlingar får samtidigt inte automatiskt belöna den som angriper ett annat land eller lämna den angripna befolkningen utan skydd.

Ett trovärdigt försvar minskar risken för angrepp. Fredsarbete och försvarspolitik är därför inte motsatser.

Svenska fredsinsatser ska ha tydliga mandat, realistiska mål och tillräcklig säkerhet för den personal som deltar.

Frihandel

Handel mellan länder kan skapa välstånd, utveckling och fredliga relationer. Frihandel ska samtidigt bygga på ömsesidighet och rimliga regler.

Svenska företag och lantbrukare ska inte konkurrera med import som producerats med betydligt lägre krav på arbetsvillkor, djurskydd, miljö och säkerhet utan att skillnaderna beaktas.

Handelsavtal ska skydda statens rätt att ställa krav på hälsa, miljö, beredskap och konsumentskydd. Företag ska inte få orimligt stora möjligheter att angripa demokratiskt fattade beslut.

Sverige ska minska sitt strategiska beroende av stater som kan använda mat, energi, teknik eller råvaror som politiska påtryckningsmedel.

Frihandel får inte innebära att hela produktionskedjor försvinner från Sverige och därefter måste återuppbyggas vid en kris.

Frikommuner

Kommuner ska kunna få tillfälliga undantag från vissa statliga regler för att pröva lokala lösningar som kan ge bättre service, utveckling, kortare handläggningstider samt en mindre och mer effektiv administration.

Frikommunförsök ska ha tydliga mål, vara tidsbegränsade och följas upp på ett öppet sätt. Grundläggande krav på rättssäkerhet, likabehandling, kvalitet och skydd för människor och miljö ska alltid gälla.

Kommuner ska kunna pröva nya arbetssätt inom exempelvis kollektivtrafik, byggande, äldreomsorg, utbildning, lokal service och myndighetsgemensam samverkan.

Resultaten ska redovisas öppet. Fungerande lösningar ska kunna införas i fler kommuner. Försök som inte ger bättre resultat ska avslutas. Frikommuner får inte användas för att staten ska kunna flytta över ansvar till kommunerna utan tillräcklig finansiering.

Friluftsliv

Friluftslivet ger hälsa, naturkunskap och livskvalitet och ska vara tillgängligt i hela landet.

Allemansrätten ska värnas tillsammans med skyldigheten att inte störa, skada eller lämna avfall. Organiserad och kommersiell verksamhet som orsakar slitage ska ta ansvar för kostnader och återställning.

Vandringsleder, badplatser, skidspår, rastplatser och andra anläggningar ska skötas och hållas säkra. Ansvar mellan stat, kommun, föreningar och markägare ska vara tydligt definierat.

Naturreservat ska ha fungerande skötselplaner. Stormskador, brandrisk, invasiva arter och skadedjur får inte lämnas utan åtgärd när de hotar besökare eller angränsande mark.

Friluftsliv ska kunna kombineras med jordbruk, skogsbruk, jakt och annan markanvändning genom respekt och tydlig information.

Friskolor

Fristående skolor kan bidra med pedagogisk utveckling, valfrihet och olika utbildningsprofiler. Samma krav på kvalitet, trygghet, kunskaper och insyn ska gälla för alla skolor som finansieras med offentliga medel.

Skolpengen ska användas till utbildning. Ägare, koncernbidrag, användningen av skolpengen och affärer med bolag som har samma ägare eller andra nära kopplingar till skolans ägare ska redovisas öppet. Det gäller exempelvis hyror, konsulttjänster, lån, inköp och andra ersättningar inom samma koncern eller till närstående personer och företag.

Friskolor ska inte kunna öka vinsten genom att välja ut elever med små stödbehov, sätta missvisande betyg eller minska antalet behöriga lärare och behörigt elevstöd.

Den som driver en skola ska ha ekonomisk beredskap och ett långsiktigt ansvar. Elever och kommuner får inte lämnas med konsekvenserna när en verksamhet plötsligt läggs ned.

Religiösa friskolor ska följa hela läroplanen, vetenskapliga kunskapskrav, jämställdhetskrav och barns rättigheter. Religiösa inslag ska vara frivilliga och får inte användas för kontroll eller påtryckningar.

Fritidskort

Ekonomiskt stöd till barns fritidsaktiviteter ska vara enkelt, rättvist och möjligt att använda i hela landet.

Fritidskort eller liknande stöd ska kunna användas för ett brett urval av aktiviteter, exempelvis lagsport, individuella idrotter, musik, kultur och friluftsliv.

Stödet får inte utformas så att endast stora föreningar med avancerade administrativa system kan ta emot det. Små lokala föreningar och verksamheter på landsbygden ska kunna delta.

Barn i familjer med små ekonomiska marginaler ska kunna få ett förstärkt stöd. Avgifter, utrustning och resor ska vägas in.

Systemet ska skyddas mot falska aktiviteter och felaktiga utbetalningar utan att administrationen blir orimlig för ideella ledare.

Fritidsverksamhet

Barn och ungdomar ska ha tillgång till trygga och meningsfulla fritidsverksamheter i hela landet.

Fritidsgårdar, föreningar, bibliotek, kulturskolor, idrottsanläggningar och andra mötesplatser kan bidra till att förebygga ensamhet, kriminalitet och psykisk ohälsa.

Verksamheten ska utformas tillsammans med de unga och anpassas efter de lokala behoven. Den ska inte begränsas till centralorten om barn och ungdomar bor utspridda.

Lokaler på landsbygden ska användas bättre. Skolor, bygdegårdar, idrottshallar och andra kommunala lokaler ska kunna öppnas för föreningar och aktiviteter när ansvar och säkerhet är ordnade.

Ledare ska ha rätt utbildning och verksamheter som möter barn ska ha tydliga rutiner mot våld, övergrepp, droger och rekrytering till kriminalitet.

Frivillig dödshjälp

Landsbygdspartiet är restriktivt i fråga om införandet av aktiv dödshjälp. Samhällets första ansvar är att erbjuda god vård, smärtlindring, omsorg och mänsklig närvaro så att ingen efterfrågar döden därför att hjälpen saknas.

Palliativ vård ska vara tillgänglig i hela landet och omfatta behandling av smärta, ångest, andnöd och andra svåra symtom. Patienten och de anhöriga ska få tydlig information och stöd.

Rätten att avstå från eller avsluta en medicinsk behandling som inte längre hjälper ska respekteras. Det är inte samma sak som att aktivt orsaka en människas död.

Risken för påverkan måste tas på allvar. Äldre, svårt sjuka och personer med funktionsnedsättning får aldrig känna att de kostar för mycket eller att de borde välja att dö för andras skull.

Internationella erfarenheter ska följas upp och granskas öppet. En eventuell framtida förändring måste föregås av en bred etisk och demokratisk diskussion samt mycket starka krav på rättssäkerhet.

Frontex

Sverige ska delta i det europeiska samarbetet för att skydda de yttre gränserna, motverka människosmuggling och upprätthålla kontrollen över vilka som får resa in i EU.

Frontex ska ha tillräckliga resurser, men verksamheten måste vara rättssäker och granskningsbar. Människor som söker skydd ska få sina ansökningar prövade enligt gällande regler.

Gränsmyndigheten ska samarbeta mot narkotika, vapen, människohandel, terrorresor och organiserad brottslighet.

Insatser ska dokumenteras och misstänkta övergrepp utredas. En effektiv gränskontroll och respekt för mänskliga rättigheter ska gälla samtidigt.

Sverige ska inte vara beroende av att andra länder sköter gränskontrollen. På samma sätt som Sverige förväntar sig att våra grannländer och andra EU-länder tar ansvar för sin sida av gränsen, förväntar de sig att Sverige tar ansvar för sin sida av gränsen. Polisen, Tullverket och Kustbevakningen måste därför ha tillräcklig egen bemanning, utrustning och förmåga att kontrollera personer, varor och transporter.

Funktionshinderpolitik

Funktionshinderpolitiken ska undanröja hinder som gör att människor inte kan delta i samhället på likvärdiga villkor.

Bostäder, transporter, information, digitala tjänster, utbildning, arbete och offentliga miljöer ska så långt som möjligt utformas för människor med olika förutsättningar.

Insatser ska utgå från individens verkliga behov och inte begränsas av vilken myndighet eller budget som ansvarar för dem. Människor ska inte behöva samordna alla stöd själva.

Stöd som personlig assistans, ledsagning, hjälpmedel och färdtjänst ska vara rättssäkert och förutsägbart. Beslut ska kunna förstås och överklagas.

Politiken ska stärka självständighet och delaktighet utan att förvänta sig att alla människor kan eller vill leva på exakt samma sätt.

Funktionsnedsättning

En funktionsnedsättning får inte innebära att en människa får sämre rätt till utbildning, arbete, vård, bostad, relationer eller deltagande i samhället.

Samhället ska se individens förmågor och behov, inte bara diagnosen. Stöd ska kunna förändras när personens situation utvecklas.

Barn ska få tidiga insatser och stöd i skolan utan att behöva vänta orimligt länge på utredningar. Praktisk hjälp ska kunna sättas in medan bedömningen pågår.

Arbetsgivare ska få stöd att anpassa arbetsplatser och ta till vara på kompetens. 

Vård och myndigheter ska ge information på ett sätt som personen kan förstå och använda.

Funktionsrätt

Funktionsrätt innebär att människor med funktionsnedsättning har samma mänskliga rättigheter som andra och ska kunna utöva dem i praktiken.

Den enskilde ska ha inflytande över stöd, boende, vård och vardag. Beslut ska inte fattas över huvudet på personen när hon eller han kan medverka själv eller med lämpligt stöd.

Organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i utformningen av regler och samhällsmiljöer. Samråd ska ske tidigt, inte först när beslutet redan har fattats.

Rättigheterna ska gälla i hela landet. Kommunens ekonomi eller bostadsort får inte ensamt avgöra tillgången till grundläggande stöd. Grannkommuner ska samarbeta om stödinsatser när det är möjligt och ge den enskilde bättre tillgång till rätt kompetens och rätt hjälp.

Tvång, begränsningar och övervakning ska endast användas när det är nödvändigt, proportionerligt och rättssäkert.

Förebyggande arbete

Samhället ska arbeta tidigare och mer förebyggande i stället för att vänta tills problemen har blivit akuta, dyra och svåra att lösa.

Förebyggande arbete ska också bygga på öppenhet för lösningar som har fungerat i andra kommuner, regioner, verksamheter, företag och länder. Sverige ska aktivt ta till vara på goda erfarenheter och pröva om de kan anpassas till våra förhållanden.

När en säker och verksam lösning hindras av föråldrade regler, myndighetsrutiner eller system som inte är utformade för nya arbetssätt ska hindren granskas. Om lösningen ger bättre resultat ska regler, riktlinjer och arbetssätt kunna ändras i stället för att systemen får stå i vägen för utveckling och förebyggande insatser.

Inom vården innebär det ett större fokus på friskvård, tidig upptäckt, rehabilitering, kost, fysisk aktivitet och behandling av underliggande orsaker.

I skolan ska stöd sättas in när svårigheter upptäcks. Utredningar får inte bli ett skäl att vänta med att ge praktisk hjälp.

Inom socialtjänst och brottsförebyggande arbete ska samhället reagera vid upprepad frånvaro, våld, missbruk, utsatthet och rekrytering till kriminalitet.

Vägar, järnvägar, vatten- och avloppsledningar samt annan infrastruktur ska underhållas genom långsiktiga planer innan akuta fel leder till haverier.

Förebyggande arbete ska följas upp utifrån faktiska resultat. Det får inte bli en rubrik för projekt som producerar möten och rapporter utan att problemen minskar.

Föreningsliv

Föreningslivet skapar gemenskap, aktiviteter, demokratiskt deltagande och lokal beredskap. Ideella krafter gör stora insatser som samhället inte enkelt kan ersätta.

Kommuner ska ge föreningar rimlig tillgång till lokaler, anläggningar och stöd. Små föreningar ska inte behöva möta administrativa krav som bara stora organisationer klarar.

Lokaler på landsbygden ska användas effektivt för idrott, kultur, möten, utbildning, företagande och krisberedskap. Innan en kommunal lokal säljs eller rivs ska kommunen utreda möjligheterna till samlokalisering, flexibel användning och uthyrning till föreningar, företag och privatpersoner.

Tillfälligt minskat behov får inte ensamt motivera en försäljning. Behovet av lokaler kan återkomma när befolkningen, verksamheterna eller beredskapskraven förändras. Kommunen ska därför väga en kortsiktig besparing mot kostnaden och svårigheten att senare ersätta en strategiskt viktig lokal.

Offentligt stöd ska redovisas öppet och inte gå till verksamheter som motarbetar demokrati, använder hot eller sprider extremism.

Ideellt arbete ska underlättas genom tydliga regler och ett rimligt försäkringsskydd. Föreningar ska inte behöva fungera som myndigheter för att få ett mindre bidrag.

Företag

Företag skapar arbete, innovation, skatteintäkter och service och ska kunna starta, växa och verka i hela landet.

Regler ska vara tydliga, proportionerliga och möjliga att följa. Företagare ska kunna få ett samlat besked i stället för motstridiga krav från flera myndigheter.

Små företag ska inte behandlas som stora koncerner när risk, omsättning och administration skiljer sig så mycket åt.

Myndigheternas tillsyn ska i första hand hjälpa seriösa företag att göra rätt. Mindre brister ska kunna rättas innan sanktioner används, så länge det inte finns någon fara för människor, miljö eller ekonomisk brottslighet.

Företag som systematiskt fuskar, använder svartarbete eller utnyttjar anställda ska mötas av tydliga konsekvenser.

Företagande

Företagande ska uppmuntras som en väg till självförsörjning, utveckling och lokal service.

Det ska vara enkelt att förstå skatter, avgifter, tillstånd och arbetsgivaransvar. Digitala system ska fungera, men kompletteras med personlig hjälp.

Företagare ska ha tillgång till tydlig ekonomisk rådgivning och fungerande finansieringsmöjligheter. Statliga lån, garantier eller riskkapital ska kunna användas när en långsiktigt bärkraftig och samhällsnyttig investering har svårt att få privat finansiering, särskilt på landsbygden.

Människor ska kunna pröva en företagsidé utan att omedelbart förlora all sin ekonomiska trygghet. Regler för att kombinera företagande med anställning, pension eller studier ska vara begripliga.

Egenföretagare ska ha rimlig tillgång till sjukförsäkring, föräldraförsäkring och pensionssystem.

Offentliga upphandlingar ska delas upp så att små och lokala företag kan lämna anbud. Krav på omsättning, certifieringar och referenser ska stå i proportion till uppdraget.

Företagsklimat

Ett gott företagsklimat bygger på förutsägbara regler, rimliga handläggningstider, fungerande infrastruktur och ett respektfullt bemötande från myndigheter.

Kommuner ska kunna ge företag en samordnad kontaktperson vid etableringar och större tillståndsärenden.

Avgifter ska motsvara den tjänst som utförs. Företag ska inte betala höga tillsynsavgifter utan att få tydlig återkoppling eller en genomförd tillsyn.

Beslut ska motiveras och handläggningstiderna ska följas upp. Den som väntar på tillstånd ska få veta vad som saknas och när beskedet kan förväntas.

Företagsklimat ska inte enbart mätas genom enkäter. Det ska också bedömas genom faktiska etableringar, överlevande företag, arbetstillfällen och nöjda företagare.

Företagsskatter

Företagsskatter ska vara konkurrenskraftiga, begripliga och långsiktiga. Företag behöver kunna planera investeringar och anställningar utan återkommande och oförutsägbara förändringar.

Små företag ska inte bära oproportionerligt höga kostnader för administration och skatteregler. Förenklade system ska kunna användas där risken för missbruk är begränsad.

Skattesystemet ska gynna investeringar, återinvesteringar och långsiktigt ägande framför kortsiktiga upplägg.

Internationella koncerner ska betala skatt där verksamheten bedrivs och där värdeskapandet sker. Komplicerade interna lån och överföringar får inte användas för att flytta vinster från Sverige.

Skatter får inte utformas så att företagande genom aktiebolag, enskild firma och andra företagsformer behandlas osakligt olika.

Författningsdomstol

Förslaget om en särskild författningsdomstol har främst drivits av Folkpartiet (nuvarande Liberalerna). Tanken är att domstolen ska kunna stoppa lagar och beslut som strider mot grundlagen och därmed stärka skyddet mot politiskt maktmissbruk.

Landsbygdspartiet anser att detta syfte är gott, men motsätter sig att makt flyttas från folkvalda politiker till ett litet antal särskilt utsedda domare. Sverige har redan lagprövning, där vanliga domstolar och offentliga organ ska åsidosätta regler som strider mot grundlagen eller annan överordnad lag. Detta system bör i första hand stärkas och användas bättre.

Förlossning

Den födande kvinnan ska känna sig trygg, lyssnad på och delaktig i besluten före, under och efter förlossningen.

Vården ska ge tydlig information om förlossningssätt, smärtlindring, risker, komplikationer och eftervård. Kvinnan ska få saklig och individanpassad information om fördelar, risker och möjliga konsekvenser av både vaginal förlossning och kejsarsnitt. När det inte finns medicinska skäl för kejsarsnitt ska vaginal förlossning inte väljas bort som standard utan att kvinnan har fått information om båda alternativen.

Informationen ska även omfatta möjliga fördelar med vaginal förlossning för kvinnan och barnet. Barnet exponeras då för moderns mikroorganismer, vilket kan bidra till utvecklingen av barnets tidiga tarmflora och immunsystem. Förlossningsarbetet och den tidiga kontakten mellan mor och barn kan också underlätta hormonella processer, amningsstart och kroppens återhämtning efter graviditeten.

Kvinnan ska samtidigt informeras om att vaginal förlossning kan medföra exempelvis bristningar och bäckenbottenbesvär, medan kejsarsnitt innebär en bukoperation med risk för bland annat infektion, blödning, längre återhämtning och komplikationer vid framtida graviditeter.

Valet ska grundas på medicinska behov, kvinnans individuella situation och ett informerat samtycke. Samtidigt ska kvinnans oro, tidigare erfarenheter och medicinska situation tas på allvar. En tidigare traumatisk förlossning, stark rädsla eller medicinska risker ska ge rätt till en tidig bedömning och individuellt stöd.

Partner eller annan stödperson ska kunna vara närvarande när det är medicinskt och praktiskt möjligt.

Efter förlossningen ska kvinnans fysiska och psykiska hälsa följas upp. Skador, smärta, depression och andra problem får inte avfärdas som något hon förväntas leva med.

Förberedelserna inför att få barn ska inte enbart handla om graviditeten och själva förlossningen. Den blivande modern och fadern eller den andra föräldern ska få praktisk kunskap om den första tiden med barnet, exempelvis matning, sömn, tröst, anknytning, spädbarnssäkerhet, vanliga hälsoproblem och hur den nya vardagen kan påverka relationen, arbetsfördelningen och föräldrarnas psykiska hälsa. Föräldrarna ska också veta vart de kan vända sig när de behöver råd eller stöd.

Förlossningsvård

Förlossningsvård ska finnas med rimliga avstånd och tillräcklig beredskap i hela landet. Centralisering får inte ske utan en fullständig analys av restider, vintervägar, ambulanskapacitet och risker för mor och barn.

Förlossningskliniker ska ha tillräcklig bemanning samt tillgång till operation, blod, neonatal vård och annan nödvändig kompetens.

Barnmorskor och annan personal ska ha en hållbar arbetsmiljö. Få anställda och återkommande överbelastning äventyrar både säkerheten och möjligheten till ett respektfullt bemötande. Ekonomiska besparingar får inte döljas bakom allmänna formuleringar om effektivisering.

Planerade nedläggningar och sommarstängningar ska redovisas öppet och föregås av en riskanalys. Storstadsregioner och större sjukhus ska vid förfrågan bidra till bemanningen i landsbygds- och semesterorter under ledigheter såsom jul- och sommarlov.

Mindre sjukhus och vårdcentraler är ofta dimensionerade efter den permanent bosatta befolkningen, medan fritidsboende och turism kan öka vårdbehovet kraftigt under semesterperioderna. Regionerna ska därför planera sommarbemanningen gemensamt och fördela personal och resurser utifrån den faktiska befolkningen och belastningen under säsongen, inte enbart antalet folkbokförda invånare.

Ambulanspersonal och mindre sjukhus i områden med långa avstånd ska få utbildning och utrustning för att hantera akuta förlossningar.

Förmögenhetsskatt

Landsbygdspartiet vill inte återinföra en generell förmögenhetsskatt.

En sådan skatt riskerar att träffa tillgångar som inte ger tillgängliga pengar, exempelvis gårdar, skog, familjeföretag och fastigheter som har ökat i värde utan att ägaren har fått högre inkomster.

Skattesystemet ska inte tvinga människor att sälja mark, företag eller bostäder för att betala skatt på ett beräknat värde.

Skatteflykt, dolda tillgångar och aggressiv skatteplanering ska motverkas genom tydliga regler och internationellt samarbete.

Beskattningen ska i första hand utgå från faktiska inkomster, vinster och realiserade värden och utformas så att investeringar och långsiktigt ägande inte motverkas.

Förskola

Förskolan ska ge barn trygghet, omsorg, lek, språkutveckling och förberedelse inför skolan.

Barngrupperna ska vara tillräckligt små för att personalen ska hinna se varje barn. Bemanning och lokaler ska anpassas efter barnens ålder och behov.

Utbildade förskollärare och erfaren barnskötarpersonal är båda viktiga. Personalens tid ska användas med barnen och inte förbrukas av onödig dokumentation.

Barn med språk-, syn-, hörsel- eller andra utvecklingssvårigheter ska få tidig hjälp. Utredning får inte innebära att praktiskt stöd skjuts upp.

Förskolor på mindre orter ska inte läggas ned enbart utifrån kortsiktiga kostnader. Restider, familjernas vardag, inflyttning och ortens framtid ska vägas in.

Föräldrar ska kunna välja andra trygga omsorgsformer, exempelvis familjedaghem, när de uppfyller kvalitetskraven.

Försvar

Sverige ska ha ett starkt militärt och civilt försvar som kan skydda landet, befolkningen och samhällsviktiga funktioner.

Försvaret ska ha tillräckligt med personal, materiel, ammunition, reservdelar och lager för att kunna verka under en längre tid.

Sveriges medlemskap och samarbeten med andra länder ska stärka säkerheten men får inte ersätta en egen försvarsförmåga och nationell beslutskapacitet.

Hela landet ska omfattas av försvarsplaneringen. Hamnar, flygplatser, vägar, järnvägar, energi, livsmedel och sjukvård är delar av totalförsvaret.

Värnplikt, repetitionsövningar och civilplikt ska utvecklas så att fler människor får utbildning och tydliga uppgifter.

Säkerhetskänslig information ska skyddas, men sekretess får inte användas för att dölja fel, brister eller misslyckanden från behörig granskning.

Försvarsindustri

Sverige ska behålla en stark försvarsindustri och förmåga att utveckla, tillverka, underhålla och reparera viktig försvarsmateriel.

Samhällskritisk kompetens får inte gå förlorad på grund av kortsiktiga upphandlingar eller utländska uppköp.

Ägande och investeringar från utländska stater, statsstyrda företag och aktörer med oklara ägarförhållanden ska granskas noggrant.

Försvarsmakten och industrin ska ha långsiktiga beställningar som möjliggör investeringar, utbildning och beredskapslager.

Mindre svenska företag och innovatörer ska kunna delta i utvecklingen och inte stängas ute på grund av orimliga administrativa krav.

Produktion och reservdelsförsörjning ska så långt som möjligt finnas i Sverige eller hos nära och pålitliga samarbetspartners.

Försvarsmaterielexport

Sverige ska kunna exportera försvarsmateriel till demokratiska stater och pålitliga samarbetspartner som behöver skydda sitt land och sin befolkning.

Exporten stärker svensk försvarsindustri, kompetens och möjligheten att försörja det egna försvaret.

Tillstånd ska bedömas utifrån mottagarlandets agerande, risken för att materielen används mot civila och möjligheten att den förs vidare till obehöriga aktörer.

Export till diktaturer, terroristorganisationer eller stater som bedriver angreppskrig ska kunna nekas.

Avtal ska innehålla krav på slutanvändning och möjlighet till uppföljning. Brott mot villkoren ska få konsekvenser för framtida leveranser.

Sverige ska inte införa mer långtgående begränsningar än jämförbara länder om följden enbart blir att produktionen flyttar utomlands utan att världens konflikter påverkas.

Försörjningsberedskap

Sverige ska kunna försörja befolkningen med mat, vatten, energi, läkemedel, drivmedel och andra nödvändiga varor vid krig, kris och avbrott i leveranserna.

Beredskapen ska bygga på både lager och fungerande inhemsk produktion. Ett lager tar slut när produktion, transport och personal saknas.

Jordbruk, skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter och lokal handel är delar av totalförsvaret och ska behandlas därefter.

Staten ska kartlägga kritiska beroenden och ha avtal om produktion, lagerhållning och leveranser. Ansvar får inte lämnas oklart mellan myndigheter och företag.

Landsbygden är central för beredskapen genom mark, matproduktion, vatten, energi, maskiner, praktisk kompetens, akuta boplatser och lokala nätverk.

Frivilliga organisationer och företag ska kunna bidra, men de får inte förväntas ersätta statens ansvar för planering, utrustning, avtal och ersättning.

Försörjningsstöd

Försörjningsstöd ska ge tillfällig ekonomisk trygghet när en person eller familj saknar andra möjligheter att klara nödvändiga utgifter.

Den som kan arbeta ska få en individuell plan mot arbete, utbildning eller annan självförsörjning och förväntas delta i den mån det är möjligt.

Insatserna ska vara meningsfulla och leda framåt. Människor ska inte placeras i återkommande aktiviteter som saknar koppling till verkliga arbeten eller utbildningsbehov.

Barnets behov av mat, bostad, kläder, skolgång och fritid ska skyddas även när föräldrarna har ekonomiska problem.

Personer med sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga ska inte pressas in i olämpliga aktiviteter, utan ska få rätt vård och rehabilitering, erbjudas rätt aktiviteter samt få prövning av långsiktigt stöd.

Medvetet fusk ska leda till återkrav och andra konsekvenser. Mindre fel ska kunna rättas utan att hela familjens försörjning omedelbart stoppas.

Förtroendevalda

Förtroendevalda ska företräda medborgarna, ta ansvar för sina beslut och kunna redovisa hur de använder offentliga resurser.

Arvoden ska vara rimliga och stå i proportion till uppdragets omfattning, ansvar och tidsåtgång. Politiska uppdrag får inte utvecklas till ett system där höga ersättningar och egna förmåner sätts före samhällsuppdraget. Samtidigt måste arvodena vara tillräckliga för att även personer utan stora inkomster, förmögenhet eller ekonomiskt stöd hemifrån ska kunna åta sig ett förtroendeuppdrag. Demokratin får inte bli förbehållen för dem som redan har god ekonomi.

Jäv, vänskapsrekrytering och andra intressekonflikter ska redovisas öppet. Den förtroendevalde ska avstå från handläggning och beslut när opartiskheten kan ifrågasättas.

Politiker ska få tillgång till relevanta underlag och tillräcklig tid för att sätta sig in i besluten. Tjänstepersoner ska inte kunna undanhålla avgörande information eller lägga fram ärenden så sent att en verklig granskning blir omöjlig.

Medborgare ska kunna få tydliga svar om vem som har fattat ett beslut och vilka överväganden som ligger till grund för det.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen ska ge barnet en trygg start och föräldrarna möjlighet att vara hemma under barnets första tid.

Familjer ska ha stor frihet att fördela dagarna utifrån arbete, hälsa, amning, ekonomi och barnets behov. Staten ska inte detaljstyra familjers vardag mer än vad som behövs för barnets trygghet och jämställda möjligheter.

Ersättningen ska vara begriplig och ge även egenföretagare, studerande och personer med varierande inkomster rimlig trygghet.

Möjligheten att använda dagar flexibelt och arbeta deltid ska förbättras. Reglerna ska fungera även för ensamstående och familjer där en förälder är sjuk eller frånvarande.

Föräldraförsäkringen ska kunna kombineras med stöd från en närstående när familjens situation kräver det.

Föräldrastöd

Föräldrar ska kunna få tidigt stöd när de behöver råd om barns utveckling, gränssättning, skolgång, psykisk hälsa eller konflikter i familjen.

Stödet ska vara lättillgängligt, frivilligt och möjligt att få utan att föräldrar omedelbart känner sig misstänkliggjorda.

Barnavårdscentral, förskola, skola, vård och socialtjänst ska kunna vägleda familjer till rätt hjälp.

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning, långvarig sjukdom eller omfattande skolsvårigheter ska få samordnat stöd och inte behöva kämpa mot flera myndigheter samtidigt.

När ett barn riskerar att fara illa och vårdnadshavare utan godtagbara skäl avstår från nödvändigt stöd, ska socialtjänsten, efter en rättssäker och individuell prövning, kunna kräva deltagande i vissa tidiga öppenvårdsinsatser. Syftet ska vara att skydda barnet och hjälpa familjen innan mer ingripande åtgärder blir nödvändiga.

Vid våld, missbruk eller allvarlig omsorgsbrist ska samhället ingripa för barnets säkerhet. Föräldrastöd får inte användas som ersättning för nödvändigt skydd.

Stödinsatser ska följas upp och bygga på det som faktiskt hjälper familjen och barnet.

Förbränning av importerat avfall

Landsbygdspartiet vill stoppa den storskaliga importen av avfall för förbränning i svenska värmeverk. Sverige ska inte bygga sin värmeförsörjning på att andra länders sopor transporteras långa sträckor hit och bränns, samtidigt som utsläpp, aska och andra restprodukter blir kvar i Sverige.

Sverige får betalt för att ta emot avfallet

Sverige importerar avfall för förbränning från bland annat Norge, Storbritannien, Italien och Tyskland. Svenska anläggningar har en välutvecklad energiåtervinning och rökgasrening och får normalt betalt för att ta emot avfallet, samtidigt som förbränningen ger fjärrvärme och el.

De ekonomiska intäkterna får dock inte bli ett skäl för Sverige att bygga upp ett långsiktigt beroende av andra länders avfall eller att hålla överdimensionerade förbränningsanläggningar i drift.

Miljögifter och förorenade restprodukter

Importerat avfall kan innehålla plast, tungmetaller och andra förorenande ämnen. Vid förbränning kan miljögifter bildas eller frigöras. En del kan släppas ut inom tillåtna gränsvärden, medan annat fångas i flygaska, filter och rökgasreningsrester som därefter måste behandlas och förvaras säkert.

Sverige tar därmed över både utsläppsrisken och ansvaret för förorenade restprodukter. Det ska därför ställas höga krav på innehållskontroll, spårbarhet och öppen redovisning av utsläpp, aska och andra rester. Farligt eller bristfälligt sorterat avfall ska inte få importeras för förbränning.

Långa transporter belastar miljön

Transporterna till Sverige orsakar utsläpp och annan miljöpåverkan. Det är tveksamt om miljön som helhet gynnas av att stora mängder avfall transporteras mellan länder för att hålla svenska förbränningsanläggningar i drift.

Den ekonomiska ersättningen till anläggningarna får inte väga tyngre än klimatpåverkan, avfallshierarkin och principen att varje land i första hand ska ta ansvar för sitt eget avfall.

Återvinning ska komma före förbränning

Avfall ska i första hand förebyggas, återanvändas och återvinnas. Endast sådant avfall som inte rimligen kan återanvändas eller återvinnas ska gå till energiåtervinning.

Förbränningsanläggningar får inte skapa ett ekonomiskt beroende av ständigt ökande avfallsmängder eller motverka utvecklingen mot minskad konsumtion, bättre sortering och ökad materialåtervinning.

De länder där avfallet uppkommer ska ta ett större ansvar för att förebygga, sortera, återvinna och behandla sitt eget avfall. Sveriges kunnande inom avfallshantering kan i stället användas för att hjälpa andra länder att bygga upp bättre sortering, materialåtervinning och säker behandling nära där avfallet uppstår.

Svenska och lokala energiresurser

Svenska värmeverk ska i första hand använda svenskt restavfall som inte kan behandlas bättre på annat sätt samt lokalt tillgänglig spillvärme och hållbara energiresurser.

Det kan exempelvis vara restprodukter från skogsbruk och träindustri, biogas, avloppsvärme, industriell spillvärme, solvärme, sjö- och havsvärme samt andra lokala lösningar. Uttag av skogsbränsle ska ske varsamt och får inte skada markens långsiktiga bördighet, den biologiska mångfalden eller skogens andra värden.

En planerad avveckling

Avvecklingen av avfallsimporten ska ske planerat så att svenska kommuner och fjärrvärmekunder inte drabbas av plötsliga värmebrister eller oskäliga kostnader. Berörda anläggningar ska få en tydlig tidsplan för att ställa om till svenska restflöden, lokala energikällor och bättre återvinning.

Målet är att Sverige ska minska avfallsmängderna, återvinna mer och ha en robust värmeförsörjning som inte är beroende av importerade sopor.

Förbud mot spelreklam

Reklam för kommersiellt spel om pengar ska förbjudas i Sverige. Spelbolag ska inte tillåtas uppmana människor att spela genom tv-reklam, radio, internetannonser, sociala medier, appar, direktreklam, sponsring eller andra marknadsföringskanaler.

Spelreklam framställer ofta spelandet som spännande, socialt och enkelt, samtidigt som risken för skulder, beroende, psykisk ohälsa och söndertrasade familjer tonas ned. Det är inte rimligt att företag tillåts tjäna pengar genom att locka människor till en verksamhet som kan orsaka omfattande personliga och samhälleliga skador.

Barn och unga ska skyddas särskilt. De möter spelreklam i samband med idrott, datorspel, strömningstjänster och sociala medier långt innan de själva får spela om pengar. Reklam får inte normalisera spelande eller skapa en tidig koppling mellan idrott, underhållning, gemenskap och ekonomiskt risktagande.

Förbudet ska även omfatta bonusreklam, gratisspel, personligt riktade erbjudanden, påverkan genom så kallade influencers och sponsring där spelbolagets namn eller varumärke exponeras. Spelbolag ska inte kunna kringgå reglerna genom att marknadsföra närliggande tjänster eller använda utländska sändningar och digitala plattformar som är riktade till svenska konsumenter.

Saklig information ska fortfarande kunna finnas på ett spelbolags egen webbplats för den som aktivt söker efter den. Informationen ska tydligt redovisa åldersgränser, vinstchanser, ekonomiska risker och möjligheten att stänga av sig från spel. Den får inte utformas som lockande reklam.

Medier, idrottsföreningar och andra verksamheter som i dag finansieras genom spelreklam och sponsring ska få en rimlig övergångstid. Barn- och ungdomsidrotten ska inte bli ekonomiskt beroende av företag vars intäkter delvis kommer från personer med spelproblem.

Förbudet ska kombineras med effektiv tillsyn, kännbara sanktioner och samarbete med andra länder samt med digitala plattformar. Böter ska vara så höga att det inte blir lönsamt att bryta mot reglerna. Målet är att minska spelberoende, skuldsättning och den ständiga påverkan som uppmanar människor att riskera sina pengar.

Generationsboende

Det ska vara lättare för flera generationer att bo nära varandra utan att behöva dela samma bostad. Kommunernas planering ska möjliggöra mindre bostäder, komplementhus och flera självständiga bostäder på samma fastighet när platsen är lämplig.

Generationsnära boende kan skapa trygghet, minska ensamhet och göra det lättare att hjälpa barn, äldre och anhöriga. Det kan även frigöra större bostäder och ge unga en möjlighet att etablera sig på bostadsmarknaden.

Regler om bygglov, strandskydd, avlopp och fastighetsbildning ska tillämpas proportionerligt. Kraven ska skydda människors hälsa och miljön men inte i onödan hindra fungerande lösningar på landsbygden.

Geografisk rättvisa

Människors tillgång till grundläggande samhällsservice ska inte avgöras av postnummer. Staten, regionerna och kommunerna ska ta hänsyn till avstånd, befolkningstäthet och geografiska förutsättningar när resurser fördelas.

Likvärdig service innebär inte att varje ort måste ha exakt samma verksamheter. Det betyder att människor ska kunna nå vård, utbildning, myndigheter, kollektivtrafik, post, bredband och annan nödvändig service inom rimlig tid.

Beslut om centralisering ska föregås av en geografisk konsekvensanalys. Där ska restider, beredskap, kompetensförsörjning, lokalt näringsliv och människors möjlighet att bo kvar vägas in.

Digital service ska vara ett komplement men får inte vara den enda kontaktvägen för människor som saknar uppkoppling, digital kompetens eller möjlighet att använda e-legitimation.

Sverige behöver lära av europeiska länder som aktivt arbetar för att hela landet ska förbli bebott och livskraftigt. Där används bland annat regionala investeringar, decentraliserad samhällsservice och särskilda villkor för landsbygdsområden. Sveriges långvariga centralisering har i stället bidragit till avfolkning och visar på bristande förståelse för landsbygdens betydelse för livsmedelsförsörjning, beredskap, naturresurser, företagande och landets sammanhållning. Målet ska vara att människor ska kunna bo, arbeta och utveckla verksamheter i hela Sverige.

Glesbygd

Hela Sverige ska kunna leva och utvecklas. Människor i glesbygd ska ha rimlig tillgång till vägar, bredband, mobiltelefoni, drivmedel, post, skola, vård, räddningstjänst och annan grundläggande service.

Glesbygd ska inte betraktas som ett problemområde utan som en tillgång för Sveriges livsmedelsproduktion, energiförsörjning, skogsbruk, turism, industri och beredskap.

Statliga myndigheter, utbildningar och arbetstillfällen ska finnas i flera delar av landet. Centralisering till storstäder ska inte genomföras slentrianmässigt eller enbart motiveras av kortsiktiga administrativa besparingar.

Skatter, avgifter och ersättningssystem ska ta hänsyn till längre avstånd, mindre befolkningsunderlag och högre kostnader för att upprätthålla service. Kommuner ska inte straffas ekonomiskt för att invånarna bor utbrett.

Lokala lösningar, distansarbete, servicepunkter, samverkan mellan kommuner och mobila verksamheter ska kunna användas när de ger bättre tillgänglighet än centraliserade system.

GMO och genteknik

Landsbygdspartiet motsätter sig användningen av genetiskt modifierade organismer i jordbruket och livsmedelsproduktionen. När genetiskt material förändras på ett sätt som inte sker genom naturlig fortplantning eller traditionell växtförädling kan följderna för natur, djur och människor vara svåra att överblicka och i vissa fall omöjliga att åtgärda.

Genmodifierade grödor kan spridas genom pollen, frön och sammanblandning och därmed påverka närliggande odlingar och vilda växter. Det kan försvåra för ekologiska och GMO-fria producenter att behålla sin produktion fri från genetiskt modifierat material. EU konstaterar att oavsiktlig förekomst av godkända GMO-grödor i andra odlingar inte kan uteslutas helt.

Riskbedömningen måste omfatta möjliga effekter på biologisk mångfald, andra arter än den avsedda målarten, spridning av gener, resistensutveckling samt risken för att en förändrad växt blir mer livskraftig eller invasiv. Detta är också områden som ingår i den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSAs granskning av GMO.

GMO kan även skapa ett ökat beroende av ett fåtal internationella utsädes- och kemikalieföretag. Patent- och licensvillkor får inte begränsa lantbrukarnas möjlighet att spara utsäde, bedriva egen växtförädling eller välja andra odlingsmetoder. Även EU har uppmärksammat behovet av att granska hur patent på ny genteknik påverkar lantbrukares och växtförädlares tillgång till genetiska resurser.

Livsmedel som innehåller eller har framställts av GMO ska vara tydligt märkta genom hela produktionskedjan. Konsumenter ska kunna välja bort GMO, och svenska lantbrukare ska kunna fortsätta producera och marknadsföra GMO-fria livsmedel. Spårbarhet och märkning är nödvändiga för att valfriheten ska vara verklig.

Möjliga hälsoeffekter ska bedömas långsiktigt och oberoende. Granskningen ska bland annat omfatta allergiska reaktioner, förändrat näringsinnehåll, oavsiktliga genetiska effekter och möjlig överföring av genetiskt material. WHO pekar ut allergenicitet, genöverföring och spridning till andra grödor som centrala frågor vid bedömningen av genetiskt modifierade livsmedel.

Sverige ska därför inte eftersträva en ökad användning av GMO i jordbruket eller i livsmedel. Försiktighetsprincipen ska gälla, och traditionell växtförädling, variationsrika odlingssystem, bevarande av äldre sorter och forskning om hållbara odlingsmetoder ska prioriteras.

Forskning om genteknik kan vara motiverad i slutna och noggrant kontrollerade miljöer, exempelvis för medicinska ändamål. Det innebär inte att genetiskt modifierade organismer ska släppas fria i naturen eller införas i livsmedelsproduktionen utan att långsiktig säkerhet, samhällsnytta och möjlighet till kontroll har visats.

Den som utvecklar, säljer eller odlar GMO ska bära ansvaret för förorening, spridning och ekonomisk skada som drabbar andra producenter. Kostnaderna ska inte överföras till lantbrukare som har valt att odla utan GMO eller till samhället.

Godstransporter

Sverige behöver tillförlitliga godstransporter på väg, järnväg, sjö och i luften. Transporterna är avgörande för livsmedel, industri, byggande, handel, export och samhällets beredskap.

Vägnätet ska underhållas så att företag i hela landet kan transportera råvaror och färdiga produkter. Bärighet, vinterväghållning, broar och framkomlighet på mindre vägar är särskilt viktiga för jordbruk, skogsbruk och industri.

Järnvägens kapacitet och tillförlitlighet ska förbättras. Underhåll av befintliga spår ska prioriteras innan stora prestigeprojekt genomförs. Godståg ska kunna framföras utan att återkommande störningar orsakar kostsamma förseningar.

Sjöfart och hamnar ska användas bättre där det minskar belastningen på väg och järnväg. Farleder, hamnar och omlastningsterminaler är en del av Sveriges kritiska infrastruktur.

Omställningen av godstransporter kan endast ske i takt med att fungerande teknik, laddning, drivmedel och elkapacitet blir tillgängliga. Företag ska inte tvingas byta ut fungerande fordon innan det finns realistiska alternativ.

Svenska transportföretag och chaufförer ska skyddas mot osund konkurrens, olagliga cabotagetransporter, falska handlingar och arbetsvillkor som kringgår svenska regler. Kontroller och sanktioner ska vara effektiva.

Grundlag

Grundlagen ska skydda demokratin, rättsstaten, yttrandefriheten, äganderätten och den enskildes fri- och rättigheter. Den ska begränsa den offentliga makten och förhindra att tillfälliga politiska majoriteter snabbt avskaffar grundläggande rättigheter.

Förändringar av grundlagen ska föregås av en offentlig debatt, remissbehandling och en noggrann konsekvensanalys. Väljarna ska tydligt informeras om förslaget före det riksdagsval som ligger mellan de två besluten.

Stora överföringar av svensk beslutanderätt till internationella organisationer ska inte kunna genomföras utan bred demokratisk förankring. Folkomröstning ska kunna användas när förändringen är omfattande eller svår att ångra.

Grundlagens rättigheter ska gälla även under kriser. Tillfälliga begränsningar ska vara nödvändiga, proportionerliga, tidsbegränsade och möjliga att pröva rättsligt.

Domstolarnas möjlighet att kontrollera att lagar och myndighetsbeslut följer grundlagen ska stärkas. Regeringen eller riksdagen ska inte kunna kringgå grundläggande rättigheter genom otydliga bemyndiganden eller tillfälliga föreskrifter.

Grundskola

Grundskolan ska ge alla barn goda kunskaper i svenska, matematik, engelska, naturvetenskap, samhällskunskap och andra centrala samt praktiska ämnen. Ingen elev ska lämna grundskolan utan tillräckliga kunskaper för gymnasiet, arbetslivet och ett självständigt vuxenliv.

Lärare ska få mer tid till undervisning och mindre administration. Skolan ska ha tydliga regler, studiero och befogenheter att ingripa mot hot, våld, kränkningar och återkommande ordningsproblem.

Mobiltelefoner ska inte användas under lektionstid. Skolan ska kunna samla in eller begränsa användningen av mobiler när det behövs för undervisning, trygghet och studiero.

Elever som snabbt når kunskapsmålen ska få större utmaningar. Skolan ska kunna möta både den som behöver extra stöd och den som behöver gå snabbare fram.

Ordning och uppförande ska kunna bedömas separat från ämneskunskaperna. Syftet ska vara att tydliggöra ansvar och ge eleven möjlighet att förbättra sitt beteende.

Mindre skolor ska inte läggas ned enbart utifrån elevantal eller en kortsiktig beräkning av kostnaden per elev. Restider, lokalsamhällets framtid, barnens trygghet och skolans faktiska kvalitet ska vägas in.

Stöd ska sättas in tidigt när en elev har svårt att läsa, skriva, räkna eller följa undervisningen. Utredningar får inte bli en ursäkt för att vänta med praktisk hjälp.

Stöd ska sättas in tidigt när en elev har svårt att läsa, skriva, räkna eller följa undervisningen. Utredningar får inte bli en ursäkt för att vänta med att ge praktisk hjälp.

Vid misstänkt dyslexi eller andra ihållande lässvårigheter ska barnet också erbjudas en fördjupad synfunktionsundersökning. Det räcker inte att enbart kontrollera hur skarpt barnet ser på avstånd. Undersökningen ska även omfatta ögonens samordning, förmågan att fixera på samma punkt, följa en textrad, växla fokus och arbeta tillsammans under längre tids läsning.

Barn som har brister i samsyn, ögonmotorik eller fokusering kan uppleva att bokstäver flyttar sig, blir suddiga eller dubbleras och därför få lässvårigheter som liknar eller förstärker dyslexi. Sådana problem ska upptäckas innan barnet får en slutlig bedömning och innan svårigheterna betraktas som något som enbart behöver kompenseras.

När en behandlingsbar synfunktionsstörning har konstaterats ska barnet erbjudas individuellt anpassad ögonträning eller annan lämplig behandling. Glasögon ska inte vara den enda åtgärden när problemet i första hand gäller ögonens samordning eller förmåga att fixera och följa text.

Sverige ska ta del av internationella erfarenheter av fördjupade synundersökningar och synträning för barn med lässvårigheter. Metoderna ska följas upp öppet och praktiskt för att se vilka barn som förbättrar sin läsförmåga. Målet ska vara att upptäcka och behandla möjliga bakomliggande orsaker, inte att i onödan ge barnet en livslång diagnos innan alla relevanta funktioner har undersökts.

En synfunktionsundersökning ska inte utesluta pedagogiskt stöd. Barnet ska få hjälp med läsning och skrivning samtidigt som möjliga problem med syn, hörsel, språk, koncentration och andra bakomliggande faktorer utreds.

Grund- och gymnasieskola

Grund- och gymnasieskolan ska tillsammans ge eleverna kunskap, ansvarstagande och förberedelse för fortsatta studier, arbete och vuxenliv.

Skolan ska ge praktiska kunskaper om privatekonomi, konsumenträtt, arbetsliv, första hjälpen, digital säkerhet, källkritik, demokrati och hur offentliga verksamheter fungerar.

Elever ska få grundläggande kunskap om praktisk psykologi, kommunikation, konflikthantering, stress, gruppdynamik och hur människor kan påverka varandra. Undervisningen ska öka självkännedom och förståelse utan att uppmuntra elever att diagnostisera sig själva eller andra.

Skolan ska samverka med företag, föreningar, offentlig verksamhet och andra lokala aktörer. Studiebesök, praktik och yrkesinformation ska visa eleverna vilka möjligheter som finns både lokalt och nationellt.

Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Elever ska kunna möta olika perspektiv och lära sig att skilja mellan fakta, vetenskapliga teorier, politiska uppfattningar, religiös tro och personliga erfarenheter.

Alla brott i skolan ska hanteras utifrån samma grundläggande rättsprinciper som i övriga samhället. Hot, våld, stöld, sexuella övergrepp och narkotikabrott får inte döljas för att skydda skolans anseende.

Grundvatten

Grundvattnet är en av Sveriges viktigaste naturresurser och ska skyddas mot föroreningar, överuttag och kortsiktig exploatering.

Kommuner och myndigheter ska kartlägga viktiga grundvattentillgångar och enskilda brunnar samt ta hänsyn till dem vid planering av gruvor, industrier, vägar, deponier, vindkraft, bostäder och andra större etableringar.

Skyddskraven ska grundas på faktiska risker och lokala förhållanden. Markägare och verksamheter ska få tydlig information om varför en begränsning behövs och vilka åtgärder som kan göra verksamheten möjlig.

Enskilda brunnar ska skyddas vid exploatering. Den som orsakar försämrad vattenkvalitet, sänkta nivåer eller sinande brunnar ska ansvara för utredning, åtgärder och skälig ersättning.

Vattenuttag för industri och andra stora verksamheter ska vägas mot hushållens, jordbrukets, naturens och den långsiktiga beredskapens behov.

Gruvor

Sverige behöver metaller och mineraler för industri, energi, försvar och teknisk utveckling. Gruvor kan skapa arbetstillfällen och stärka landets försörjningsförmåga, men verksamheten ska bedrivas med tydligt ansvar för människor, miljö och lokalsamhälle.

Gruvetableringar ska prövas utifrån en samlad bedömning av naturvärden, vatten, rennäring, jord- och skogsbruk, bostäder, infrastruktur och andra befintliga näringar. Berörda människor ska få tidig och begriplig information samt en verklig möjlighet att påverka.

Den kommun och bygd som påverkas ska få en rimlig del av de ekonomiska värden som gruvan skapar. En lokal eller regional gruvavgift ska kunna användas till vägar, bostäder, service, kompetensförsörjning och återställning.

Gruvbolag ska ställa tillräcklig ekonomisk säkerhet innan verksamheten startar. Skattebetalarna ska inte behöva betala för sanering, förorenat vatten eller övergivna gruvområden när ett företag går i konkurs eller lämnar landet.

Tillstånd ska innehålla krav på kontroll, avfallshantering, vattenrening, efterbehandling och ekonomiskt ansvar under hela verksamhetens livstid.

Prospektering ska inte ge företag obegränsad rätt att använda privat mark. Markägare och andra berörda ska få information, inflytande och skälig ersättning för intrång och skador.

Utländska investerare

Utländska investeringar i svensk gruvnäring ska granskas noggrant. Sverige får inte förlora kontrollen över strategiskt viktiga mineraler, gruvor och förädlingskapacitet till utländska stater, statsstyrda företag eller aktörer med oklara ägarförhållanden.

Den verkliga ägaren, finansieringen och kopplingarna till främmande stater ska alltid redovisas. Bulvaner, komplicerade bolagsstrukturer och svenska dotterbolag får inte användas för att kringgå granskningen.

Tillstånd ska kunna nekas eller förenas med villkor när ett utländskt ägande riskerar Sveriges säkerhet, försörjningsförmåga eller den långsiktiga kontrollen över viktiga naturresurser. Staten ska även kunna kräva att en rimlig del av brytningen, förädlingen, arbetstillfällena och kompetensen stannar kvar i Sverige.

Ett utländskt bolag som bedriver gruvverksamhet i Sverige ska omfattas av samma krav på miljöansvar, ekonomisk säkerhet, skatter, arbetsvillkor och återställning som svenska företag. Vinster får inte föras ut ur landet medan kostnaderna för skador, sanering och nedlagda gruvor lämnas till svenska skattebetalare.

Gränskontroller

Sverige ska ha kontroll över vilka människor och varor som passerar landets gränser. Gränskontroller ska motverka terrorism, människosmuggling, narkotika, vapen, stöldgods, organiserad brottslighet och olaglig införsel.

Polisen, Tullverket, Kustbevakningen och andra berörda myndigheter ska ha tillräcklig personal, lagstöd, teknik och rättsliga befogenheter för att kunna utföra effektiva kontroller.

Kontrollerna ska vara riskbaserade och kunna förstärkas snabbt när hotbilden förändras. Hamnar, flygplatser, vägar och järnvägsförbindelser ska omfattas.

Laglig handel, arbetspendling och vardagsresor i gränsområden ska fungera så smidigt som möjligt. Säkerhet och brottsbekämpning ska kombineras med praktiska lösningar för människor och företag som regelbundet passerar gränsen.

Personer som reser in i landet ska kunna styrka sin identitet när det krävs. 

Den som söker skydd ska få sin ansökan prövad rättssäkert och vara skyldig att medverka till att identiteten och skyddsskälen kan klarläggas. Om den sökande medvetet lämnar falska identitetsuppgifter, använder falska handlingar eller ljuger om omständigheter som är avgörande för rätten till skydd, ska ansökan som huvudregel avslås och personen återsändas.

En person ska inte kunna få uppehållstillstånd genom bedrägeri eller genom att undanhålla uppgifter som skulle ha påverkat beslutet. Om lögnen upptäcks efter att tillstånd har beviljas ska beslutet kunna omprövas och tillståndet återkallas.

Innan ett återvändande genomförs ska det säkerställas att personen inte riskerar sådan förföljelse eller behandling som Sverige enligt bindande rättsregler är förhindrat att medverka till. En mindre felaktighet, ett missförstånd eller en uppgift som saknar betydelse för skyddsbedömningen ska inte automatiskt jämställas med ett medvetet bedrägeri.

Grön ekonomi

En grön ekonomi ska förena god miljö, konkurrenskraft, försörjningstrygghet och en fungerande privatekonomi. Den ska bygga på verkliga resultat och inte på att utsläpp eller miljöproblem flyttas till andra länder.

Företag som sparar energi och råvaror, reparerar produkter, återvinner material eller utvecklar hållbara lösningar ska möta tydliga och långsiktiga regler.

Styrmedel ska bedömas utifrån hela livscykeln. Tillverkning, transporter, råvaruutvinning, livslängd, reparerbarhet och återvinning ska räknas in.

Miljöpolitik får inte göra det olönsamt att producera mat, skogsråvara, energi och industriprodukter i Sverige och i stället öka importen från länder med lägre miljökrav.

Gröna investeringar ska kunna bära sina kostnader och ge mätbar nytta. Offentliga pengar ska inte användas för att långvarigt hålla olönsamma projekt vid liv utan tydliga resultat.

Grön industri

Sverige ska skapa goda villkor för en industri som minskar resursanvändning, utsläpp och importberoende. Ny industri kan ge arbetstillfällen och teknisk utveckling i hela landet.

Staten ska inte utlova stora stöd innan projektens teknik, energibehov, råvaruförsörjning, ekonomi och marknad har granskats. Affärsrisker ska i första hand bäras av ägarna, inte av skattebetalarna.

Etableringar ska planeras tillsammans med kommuner och lokalsamhällen. Behovet av el, vatten, bostäder, vägar, järnväg, vård och annan service ska vara täckt innan verksamheten godkänns.

Grön industri ska inte ges förtur till el eller andra resurser utan att konsekvenserna för hushåll, befintliga företag, jordbruk och samhällsviktig verksamhet har bedömts.

Offentligt stöd ska vara villkorat, tidsbegränsat och möjligt att återkräva om arbetstillfällen, investeringar eller andra utlovade resultat uteblir.

Grön omställning

Sveriges omställning ska vara tekniskt möjlig, ekonomiskt hållbar och demokratiskt förankrad. Den får inte bygga på orealistiska tidsplaner eller innebära att fungerande lösningar avvecklas innan ersättningen är på plats.

Klimat- och miljöåtgärder ska bedömas utifrån faktisk global nytta. Sverige ska inte minska utsläppen på papperet genom att flytta produktion och arbetstillfällen till länder med lägre krav.

Omställningen ska använda flera lösningar, exempelvis kärnkraft, vattenkraft, förnybara drivmedel, effektivisering, återvinning, ny teknik och lokal energiproduktion. Energisystemet måste samtidigt vara stabilt, planerbart och klara kalla vinterdagar, störningar och kriser.

Hushåll, jordbruk och mindre företag ska få rimlig tid att anpassa sig. Förbud, skatter och avgifter ska inte införas innan fungerande och ekonomiskt möjliga alternativ finns.

Konsekvenser för landsbygden ska analyseras särskilt. Människor med långa avstånd och begränsad kollektivtrafik kan inte behandlas som om de hade samma alternativ som boende i storstäder.

Gröna näringar

Jordbruk, skogsbruk, trädgårdsnäring, fiske, rennäring och andra verksamheter som brukar biologiska resurser är grundläggande för Sveriges mat, råvaror, arbetstillfällen och beredskap.

Politiken ska skapa långsiktiga och konkurrenskraftiga villkor för de gröna näringarna. Regler, skatter och tillsyn ska vara tydliga, proportionerliga och anpassade till verksamheternas praktiska förutsättningar.

Svenska producenter ska inte tvingas följa höga krav samtidigt som offentlig verksamhet och handel väljer importerade varor som har producerats under sämre villkor och därför är billigare i inköp.

Utbildning, forskning, ekonomisk och praktisk rådgivning samt tillgång till långsiktig finansiering ska stödja både traditionell kunskap och ny teknik. Företag inom de gröna näringarna ska kunna få lån, lånegarantier, stödfinansiering och, när det finns ett tydligt samhällsintresse, statligt riskkapital för bärkraftiga investeringar. Målet ska vara ökad svensk produktion, bättre lönsamhet, fler lokala arbetstillfällen och en varsam användning av naturresurser.

Äganderätten och rätten att bruka mark ska respekteras. Innan staten begränsar användningen av mark för naturvård, arter eller andra samhällsintressen ska en samlad risk- och konsekvensanalys genomföras. Den ska pröva om markägarens aktiva brukande, skötsel och lokala kunskap kan ge ett bättre långsiktigt resultat än ett förbud eller en inskränkning.

Analysen ska omfatta naturvärden, brandrisk, stormskador, skadedjur, invasiva arter, livsmedels- och råvaruproduktion samt konsekvenserna för angränsande fastigheter och lokalsamhället. Staten ska inte utgå från att mark som lämnas orörd automatiskt ger den bästa naturvården.

Om en begränsning ändå bedöms vara nödvändig ska markägaren få tydliga besked om skälen, vilka alternativ som har prövats och hur beslutet ska följas upp. Markägaren ska få skälig ersättning för både intrånget och den ekonomiska skada som begränsningen medför.

Gymnasieskola

Gymnasieskolan ska förbereda eleverna för arbete, yrkesutbildning, högre studier och ett självständigt vuxenliv.

Yrkesprogram ska utvecklas tillsammans med arbetsgivare och innehålla arbetsplatsförlagt lärande av god kvalitet. Utbildningarna ska motsvara verkliga kompetensbehov både lokalt och nationellt.

Elever på yrkesprogram ska kunna få grundläggande behörighet till högre utbildning utan att utbildningens yrkesinnehåll försvagas. Den som vill börja arbeta direkt ska samtidigt få tillräcklig praktisk erfarenhet och yrkesskicklighet.

Gymnasieutbildningar på mindre orter ska kunna samverka genom distansundervisning, gemensamma lärare och samlade praktiska moment. Ungdomar ska inte tvingas till orimligt långa resor eller flytta hemifrån bara för att utbildningssystemet har centraliserats.

Program som under lång tid inte leder till arbete, fortsatta studier eller annan tydlig nytta ska följas upp och förändras. Elever ska få tillförlitlig information om arbetsmarknaden, behörigheten och möjligheterna efter utbildningen.

Ingen elev ska lockas att välja ett utbildningsprogram genom en missvisande bild av möjligheterna till arbete. Om utbildningen inte ger den kompetens eller behörighet som normalt krävs för att söka arbete inom det område som marknadsförs, ska detta framgå tydligt före valet. Ungdomars studietid får inte slösas bort på utbildningar som saknar en realistisk väg till arbete eller vidare studier.

Den som inte klarar gymnasiet inom ordinarie tid ska få en tydlig möjlighet att komplettera utbildningen genom gymnasieskola, vuxenutbildning, folkhögskola eller en kombination av arbete och studier.

Gårdsförsäljning

Småskaliga producenter ska kunna sälja sina egna lagligt framställda produkter direkt till besökare på gården. Det stärker landsbygdsföretag, lokal turism, matkultur och möjliggör för konsumenter att möta producenten.

Gårdsförsäljning av alkohol ska vara möjlig under tydliga former med krav på ålderskontroll, ansvarsfull försäljning, information och tillsyn. Reglerna ska utformas så att även små producenter kan följa dem utan onödig administration.

Försäljningen ska ha en tydlig anknytning till den egna produktionen och får inte utvecklas till vanliga alkoholbutiker utan motsvarande ansvar och kontroll.

Även försäljning av kött, ost, honung, grönsaker, förädlade livsmedel, hantverk och andra lokala produkter ska underlättas. Hygien- och säkerhetskrav ska skydda konsumenten men vara proportionerliga i förhållande till verksamhetens omfattning och risk.

Kommunernas tillsyn ska vara vägledande och likvärdig. Företagaren ska få möjlighet att rätta mindre brister innan sanktioner används, så länge det inte finns någon omedelbar risk för människors hälsa.

Gängbrottslighet

Gängbrottslighet omfattar mer än skjutningar och sprängningar. Gängen finansieras bland annat genom narkotika, bedrägerier, stölder, utpressning, välfärdsbrott, olaglig handel och infiltration av företag och offentliga verksamheter.

Samhället ska angripa gängens ekonomi och struktur. Brottsvinster, fastigheter, fordon, företag och andra tillgångar med koppling till kriminalitet ska kunna spåras, säkras och förverkas genom rättssäkra beslut.

Myndigheter, banker och kommuner ska snabbt dela nödvändig information när det finns konkreta tecken på organiserad brottslighet. Sekretess får inte skydda kriminella upplägg, men den enskildes rättigheter ska fortfarande värnas.

Företag som används för falska fakturor, penningtvätt, svartarbete eller systematiska bedrägerier ska stängas ute från offentliga avtal och stöd.

Den som rekryterar eller utnyttjar barn för brott ska få en betydligt strängare påföljd. Barn ska inte fungera som förbrukningsbara redskap för vuxna kriminella.

Gängkriminalitet

Gängkriminalitet ska bekämpas genom en kombination av tidiga insatser, effektiv polis, rättssäkra domstolar, kännbara påföljder och åtgärder mot gängens pengar och rekrytering.

Barn som uppvisar allvarliga varningssignaler ska få tidigt stöd. Skola, socialtjänst, polis, vård och föräldrar ska samarbeta innan kriminaliteten har blivit en identitet eller en försörjning.

Den som begår brott ska möta tydliga konsekvenser. Påföljden ska stå i proportion till den samlade brottsligheten. När en person döms för flera brott ska varje ytterligare brott få ett tydligt och märkbart genomslag i det sammanlagda straffet. Upprepad eller omfattande brottslighet får inte leda till att delar av brotten i praktiken blir utan konsekvens.

Kriminella nätverk ska inte kunna styra bostadsområden, företag, föreningar eller myndighetskontakter genom hot och krav på lojalitet. Offentligt anställda ska få stöd att rapportera påverkan, hot, jäv och infiltration.

Den som vill lämna ett kriminellt nätverk ska kunna få hjälp genom avhopparverksamhet, skydd, behandling, utbildning och arbete. Stödet ska vara förenat med tydliga krav på att personen upphör med brott och medverkar till sin förändring.

Gängvåld

Skjutningar, sprängningar, morduppdrag och andra former av gängvåld utgör ett allvarligt hot mot hela samhället. Polisen ska ha resurser för att snabbt gripa gärningspersoner, säkra bevis och skydda människor som riskerar att utsättas.

Straffen för grovt vapenbrott, sprängmedelsbrott, mordförsök och beställda våldsbrott ska spegla den fara och rädsla som brotten medför. Den som beställer, organiserar, finansierar eller tillhandahåller vapen ska bära ett tydligt ansvar även om någon annan utövar våldet.

Vapen och sprängmedel ska stoppas vid gränsen och beslagtas i landet. Polis, tull, kustbevakning och internationella samarbetspartner ska kunna utbyta information snabbt och på ett rättssäkert sätt.

Barn som används som skyttar eller transportörer ska omedelbart skiljas från den kriminella miljön och placeras i en trygg och säker verksamhet med utbildning, behandling och tydlig kontroll. De vuxna som har rekryterat dem ska straffas hårt.

Brottsoffer, anhöriga, vittnen och boende i drabbade områden ska få skydd och stöd. Samhällets insatser får inte enbart inriktas på gärningspersonerna medan de människor som utsatts lämnas ensamma.

Gödsel och växtnäring

Sverige ska använda växtnäring effektivt och minska beroendet av importerad mineralgödsel. Stallgödsel, biogödsel och återvunnen växtnäring är viktiga resurser för jordbruket och beredskapen.

Regler för lagring och spridning ska skydda vatten och miljö men anpassas till lokala mark-, väder- och odlingsförhållanden. Generella datumgränser får inte tvinga lantbrukare att sprida gödsel när marken är olämplig.

Utvecklingen av säker återvinning av fosfor och andra näringsämnen ska stödjas. Föroreningar, läkemedelsrester, tungmetaller och andra skadliga ämnen ska kontrolleras innan återvunna produkter används på åkermark.

Svensk livsmedelsproduktion får inte försvagas genom krav som saknar motsvarande miljönytta eller som gör produktionen beroende av import från länder med lägre krav.

Svensk livsmedelsproduktion får inte försvagas genom krav som saknar motsvarande miljönytta eller som gör produktionen beroende av import från länder med lägre krav. Om svensk djurhållning slås ut minskar även tillgången till inhemsk stallgödsel, som då måste ersättas med importerad mineralgödsel eller andra produkter vars innehåll, framställning och leveranssäkerhet Sverige har mindre kontroll över.

Stallgödsel och andra svenska organiska restprodukter ska i större utsträckning tas till vara som växtnäring, biogödsel, kompost och planteringsjord. Det är bättre att förädla kontrollerade svenska resurser till jordprodukter än att importera jord och växtmaterial som kan innehålla oönskade frön, växtsjukdomar, skadegörare eller andra främmande organismer.

Reglerna ska därför stödja säkra lokala kretslopp där näringsämnen återförs till jordbruk och odling. Kraven på hygien, kontroll och spårbarhet ska vara tydliga, men får inte göra det enklare och billigare att importera motsvarande produkter i stället för att använda svenska råvaror.

Handel

Sverige behöver en livskraftig handel i både städer och mindre samhällen. Lokala livsmedelsbutiker, gårdsbutiker, servicebutiker, marknader och andra försäljningsställen bidrar till arbetstillfällen, service, mötesplatser och beredskap. När den sista butiken försvinner påverkas hela bygdens möjligheter att leva och utvecklas.

Regler, avgifter och tillsyn ska vara proportionerliga och möjliga att hantera även för mindre företag. Samma krav kan inte alltid administreras på samma sätt av en familjeägd landsbygdsbutik som av en stor rikstäckande kedja. Myndigheterna ska vägleda företag och hjälpa dem att göra rätt.

Konkurrensen ska vara rättvis. Stora företag och digitala handelsplattformar ska inte kunna undvika skatter, konsumentansvar eller producentansvar som svenska företag måste bära. Osunda inköpsvillkor och sena betalningar som pressar små leverantörer ska motverkas.

Kontanter och grundläggande betaltjänster måste kunna användas även när digitala system är nere. Handelns beredskap är viktig vid elavbrott, cyberangrepp och andra samhällsstörningar.

Havsmiljö

Sveriges hav ska skyddas mot övergödning, miljögifter, plast, oljeutsläpp och skadade livsmiljöer. Åtgärderna ska riktas mot de utsläppskällor som orsakar störst skada och bygga på forskning, mätningar och samarbete mellan länderna runt haven.

Avloppsrening, dagvattenhantering och kontroll av industriella utsläpp behöver förbättras. Förlorade fiskeredskap, plastskräp och farliga kemikalier ska samlas in och förebyggas. Den som orsakar en förorening ska i högre grad bära kostnaden för sanering och återställning.

Fiskbestånd ska förvaltas långsiktigt. Småskaligt kustfiske och lokal livsmedelsförsörjning ska ges bättre möjligheter, samtidigt som rovdrift, olagligt fiske och metoder som skadar havsbottnar och känsliga bestånd begränsas.

Havsmiljöarbetet måste ske internationellt. Sverige kan inte ensamt lösa Östersjöns eller Västerhavets problem, men ska driva på för gemensamma krav och följa upp att alla berörda länder tar sitt ansvar.

HBTQI

Alla människor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och skydd enligt lagen oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Ingen ska utsättas för hot, våld, diskriminering eller trakasserier på grund av vem personen är eller vem personen älskar.

Samhällets stöd ska inriktas på den enskilda människans trygghet och rättigheter. Skola, vård, polis och socialtjänst ska kunna bemöta människor respektfullt och ingripa när någon utsätts för brott eller diskriminering.

Barn och unga som upplever osäkerhet kring identitet eller kropp ska få ett tryggt, professionellt och individanpassat stöd. Medicinska behandlingar ska bygga på vetenskap, noggrann utredning, tydlig information om risker och långsiktig uppföljning. Barnets hälsa och framtida liv ska väga tyngre än politisk eller ideologisk prestige.

Offentlig verksamhet ska behandla människor likvärdigt och får inte tvinga någon att uttrycka särskilda politiska uppfattningar. Respekt ska gälla åt båda håll: varje människa ska få leva fritt, samtidigt som andra har rätt att uttrycka lagliga åsikter och ställa sakliga frågor.

Hela landet ska leva, brukas och utvecklas

Hela Sverige ska ges möjlighet att leva, brukas och utvecklas. Landsbygden är inte en belastning för landet utan en förutsättning för livsmedel, energi, råvaror, företagande, kulturmiljöer och nationell beredskap. Politiska beslut ska därför bedömas utifrån hur de påverkar både städer och landsbygder.

Statliga investeringar, arbetstillfällen och samhällsservice ska fördelas över hela landet. Vägar, järnvägar, elnät, digital kommunikation, vård, skola och trygghet måste fungera även utanför de största städerna. Staten ska inte först avveckla servicen och därefter beskriva landsbygden som olönsam.

Människor ska kunna bygga bostäder, driva företag, bruka mark och utveckla sina bygder utan orimliga regler eller långa myndighetsprocesser. Lokala förutsättningar, kunskaper och initiativ ska tas till vara. En stark landsbygd gör hela Sverige tryggare, rikare och mindre sårbart.

Hedersrelaterat våld och förtryck

Ingen människa ska begränsas, hotas eller utsättas för våld med hänvisning till familjens heder, religion, kultur eller tradition. Samhället ska tydligt försvara varje människas rätt att själv välja utbildning, arbete, klädsel*, relationer, äktenskap och livsstil.

Skola, socialtjänst, vård och polis ska ha tillräcklig kunskap för att tidigt upptäcka hedersrelaterat förtryck. Barn och unga som söker hjälp ska tas på allvar, få skydd snabbt och inte skickas tillbaka till en miljö där de riskerar hot, våld, bortförande eller tvångsäktenskap. Den utsatta individens rätt till skydd i Sverige ska stå i centrum, även när hotet kommer från föräldrar, syskon eller andra närstående.

Brott som begås med ett hedersmotiv ska utredas konsekvent och motivet ska vägas in vid bedömningen. Tvångsäktenskap, barnäktenskap, könsstympning, oskuldskontroller och bortföranden ska bekämpas på ett kraftfullt sätt. Även personer som planerar, möjliggör eller medverkar till övergreppen ska kunna hållas straffrättsligt ansvariga.

Föräldrar, syskon eller andra närstående som inte är svenska medborgare och döms för allvarliga hedersrelaterade brott ska som huvudregel utvisas efter avtjänat straff, när det är rättsligt möjligt. Varje beslut ska fattas av domstol efter en individuell och rättssäker prövning. Den utsatta personen eller barnet ska inte utvisas tillsammans med förövaren utan erbjudas ett långsiktigt och säkert skydd i Sverige.

Förebyggande arbete måste också riktas till familjer och lokalsamhällen. Människor som själva vill lämna en förtryckande miljö ska få stöd. Svensk lag och individens frihet ska alltid väga tyngre än kollektiva hedersnormer.

*Vid demonstrationer och andra offentliga eller säkerhetskänsliga sammankomster ska ingen få dölja sitt ansikte i syfte att undgå identifiering när det förekommer våld, skadegörelse, hot eller en konkret risk för allvarliga ordningsstörningar. Polisen ska ha tydliga befogenheter att kräva att maskering tas bort och att identifiera personer som misstänks för brott. Undantag ska gälla för poliser och annan behörig säkerhetspersonal som behöver skydda sin identitet i tjänsten samt i andra särskilt motiverade fall enligt lag.

Hem, företag och lantbruk – stark äganderätt

Äganderätten ska vara stark och förutsägbar. Den som äger ett hem, ett företag, en skogsfastighet eller ett lantbruk ska kunna använda och utveckla sin egendom inom tydliga lagar och regler.

När staten eller en myndighet begränsar markanvändningen ska beslutet bygga på dokumenterade behov, vara proportionerligt och kunna överklagas. Om en inskränkning medför en betydande ekonomisk skada eller i praktiken hindrar brukandet, ska markägaren få rimlig ersättning.

Myndigheter ska samarbeta med ägare i stället för att utgå från att de är ett problem. Lantbrukare och skogsägare har ofta lång erfarenhet av den mark de brukar och ska involveras när naturvård, vattenfrågor, artskydd och andra åtgärder planeras.

Äganderätten innebär också ansvar. Verksamheter ska följa miljö-, säkerhets- och grannskapsregler. Men ansvaret måste vara tydligt, rättssäkert och uppnåeligt.

Hembygd, kulturarv och lokala traditioner

Sveriges hembygder, kulturmiljöer och lokala traditioner ska bevaras och utvecklas. De berättar vilka vi är, hur samhället har vuxit fram och hur tidigare generationer har brukat marken, byggt samhällen och skapat gemenskap.

Hembygdsföreningar, lokala museer, bygdegårdar, folkparker, marknader och traditionella evenemang utför ett betydelsefullt arbete. De ska kunna få rimliga villkor, långsiktigt stöd och tillgång till lokaler utan att fastna i onödig administration.

Kulturarv ska inte enbart bevaras som stillastående minnen. Äldre byggnader, bruksmiljöer, kvarnar, gårdar och andra kulturhistoriska platser ska så långt som möjligt kunna användas och utvecklas. Varsam användning är ofta det bästa sättet att säkerställa långsiktigt underhåll.

Lokala traditioner ska få leva vidare samtidigt som deltagandet är frivilligt och öppet. Kulturarvet tillhör hela befolkningen och ska kunna föras vidare till kommande generationer.

Hemlöshet

Ingen människa ska behöva leva utan en trygg plats att sova. Hemlöshet måste mötas med både akuta insatser och långsiktiga lösningar som tar hänsyn till varför personen har förlorat sin bostad.

Kommunerna ska kunna erbjuda akuta boenden, stödboenden och vägar vidare till ett eget hyresavtal. Barnfamiljer, våldsutsatta och personer som riskerar att fara illa ska få snabb hjälp. Tillfälliga hotellplaceringar ska inte bli en dyr och långvarig standardlösning.

Hemlöshet kan bero på bostadsbrist, skulder, sjukdom, missbruk, våld eller svårigheter att hantera vardagen. Stödet ska därför kunna omfatta ekonomi, vård, behandling, arbete och hjälp med att sköta boendet. Ett eget hem ska kombineras med det stöd som individen faktiskt behöver.

Förebyggande arbete är avgörande. Hyresvärdar, socialtjänsten och budget- och skuldrådgivare ska kunna agera tidigt innan obetalda hyror leder till vräkning. Barn ska så långt som möjligt skyddas från att förlora sitt hem.

Hemsjukvård

Människor som kan vårdas tryggt i hemmet ska få möjlighet till det. Hemsjukvård kan minska onödiga sjukhusvistelser, skapa kontinuitet och göra det möjligt för äldre och kroniskt sjuka att bo kvar i sin invanda miljö.

Kommuner, vårdcentraler, regioner och sjukhus måste samarbeta bättre. Det ska alltid vara tydligt vem som har det medicinska ansvaret, vem patienten ska kontakta och hur förändringar i hälsotillståndet ska hanteras. Journaler och läkemedelslistor ska vara aktuella och tillgängliga för behörig personal.

Hemsjukvården ska ha tillräcklig bemanning och rätt kompetens. Undersköterskor och omsorgspersonal ska inte lämnas med medicinska uppgifter som kräver sjuksköterska eller läkare utan möjlighet att snabbt få hjälp.

Vård i hemmet får aldrig väljas enbart för att spara pengar. Patientens säkerhet, önskemål, bostadsförhållanden och anhörigas situation ska beaktas. Anhöriga ska inte förväntas ersätta professionell vårdpersonal.

Hemtjänst och äldreomsorg

Äldreomsorgen ska vara trygg, värdig och anpassad efter den enskilda människans behov. Den äldre ska möta så få olika medarbetare som möjligt och veta ungefär när hjälpen kommer. Kontinuitet skapar trygghet och gör det lättare för personalen att upptäcka förändringar i hälsan.

Personalen ska ha tillräckligt med tid för omsorgen och inte styras av orimligt detaljerade minutplaner. Arbetsdagen ska planeras så att det finns utrymme för förflyttningar, dokumentation, oförutsedda händelser och ett mänskligt bemötande.

Tillräckliga kunskaper i svenska ska krävas för arbetsuppgifter som omfattar omsorg, säkerhet, dokumentation och läkemedel. Språkkraven ska kombineras med yrkessvenska, utbildning och stöd så att fler kan utvecklas och arbeta tryggt inom äldreomsorgen.

Fler boendeformer behövs mellan det egna hemmet och ett vård- och omsorgsboende. Trygghetsboenden, seniorboenden och generationsnära bostäder ska göra det möjligt att leva självständigt längre utan att människor lämnas ensamma när behoven ökar.

Hets mot folkgrupp

Människor ska skyddas mot hot, förföljelse och uppmaningar till våld som riktas mot dem som grupp. Lagen om hets mot folkgrupp ska tillämpas rättssäkert, tydligt och lika för alla.

Det måste finnas en tydlig skillnad mellan att hota eller hetsa mot människor och att kritisera religioner, ideologier, politiska rörelser eller samhällsfenomen. Saklig, hård eller obekväm kritik ska inte kriminaliseras enbart därför att någon känner sig kränkt. Yttrandefriheten ska vara stark, men den innebär inte rätten att hota människor, uppmana till våld eller bedriva förföljelse mot en grupp.

Demonstrationsfriheten ska värnas för fredliga och lagliga sammankomster. Demonstrationer vars huvudsakliga innehåll bedöms utgöra hets mot folkgrupp, uppmaningar till våld eller andra brott ska däremot inte kunna genomföras under skydd av demonstrationsfriheten. Brottsliga budskap blir inte lagliga enbart därför att de framförs vid en demonstration.

Det är oskäligt att samhället återkommande ska behöva avsätta omfattande polisresurser för att skydda arrangörer eller deltagare som själva sprider hat, hotar andra grupper eller medvetet skapar en allvarlig säkerhetsrisk. Polisen ska skydda liv och förhindra brott, men arrangören ska ta ett större ansvar för ordning, säkerhetsplanering och kostnader som direkt följer av den egna sammankomstens utformning. Sådana krav ska vara proportionerliga och får inte användas för att stoppa lagliga demonstrationer enbart därför att budskapet är kontroversiellt.

Domstolar ska bedöma budskapets innehåll, sammanhang, avsikt, spridning och den konkreta risken för hot, våld eller förföljelse. Samma principer ska gälla oavsett vilken grupp som utsätts eller vem som uttrycker sig.

Hjälpmedel

Människor med funktionsnedsättning, sjukdom eller skada ska få tillgång till hjälpmedel som underlättar ett självständigt och tryggt liv. Behovet ska styra, inte bostadsort eller regionens tillfälliga ekonomi.

Hjälpmedel ska provas ut tillsammans med användaren och följas upp. En tekniskt avancerad produkt är inte bättre om den är svår att använda eller inte passar in i personens vardag. Reparationer och ersättningsprodukter ska kunna ordnas utan orimliga väntetider.

Avgifterna ska vara rimliga och likvärdiga över hela landet. Människor ska inte behöva avstå från nödvändiga hjälpmedel därför att flera mindre avgifter tillsammans blir för höga.

Digitala och tekniska hjälpmedel kan skapa stor frihet, men får inte ersätta personlig hjälp när det behövs. Kommuner och regioner ska samarbeta bättre kring inköp, specialistkompetens, utbildning och återbruk av säkra hjälpmedel.

Hushållens ekonomi

Vanliga hushåll ska kunna leva på sin inkomst och planera sin ekonomi långsiktigt. Skatter, energipriser, räntor, boendekostnader, drivmedel och livsmedelspriser får tillsammans inte bli så höga att heltidsarbetande människor saknar utrymme för nödvändiga utgifter.

Politiska beslut ska konsekvensbedömas utifrån hur de påverkar olika hushåll. Särskild hänsyn måste tas till barnfamiljer, pensionärer, ensamstående, personer med låga inkomster och människor på landsbygden som är beroende av bil och har få alternativa tjänster.

Det ska alltid löna sig att arbeta, men människor som är sjuka, har en funktionsnedsättning eller tillfälligt saknar arbete ska ha ett grundläggande ekonomiskt skydd. Stöden ska vara begripliga och utformade så att den som börjar arbeta inte plötsligt förlorar mer i bidrag än vad lönen ger.

Riksdagen ska inte först besluta om onödigt höga skatter och därefter försöka kompensera hushållen genom tillfälliga skatteåterbäringar, bidrag eller stöd. Skatter ska vara långsiktiga, genomtänkta och förutsägbara samt ge staten nödvändiga intäkter utan att straffa människor för att de arbetar, sparar, äger sin bostad eller behöver använda bil. Skattesystemet ska stärka förtroendet för Sverige och får inte utformas så att människor och företag överväger att flytta utomlands för att få rimligare och mer stabila villkor.

Konsumenter ska skyddas mot oskäliga avgifter, aggressiv kreditgivning och avtal som är svåra att förstå. Förebyggande budget- och skuldrådgivning ska finnas tillgänglig innan problemen har blivit omöjliga att hantera.

Hyresrätter

Sverige behöver fler attraktiva och ekonomiskt rimliga hyresrätter. Bostäder ska byggas där människor vill och kan bo, med tillgång till arbete, service, kommunikationer och en trygg närmiljö.

Kommunerna ska planera för blandade bostadsformer, men hyresrätter ska inte tvingas in i varje villaområde oavsett lokala förutsättningar. Grönområden, lekytor och natur nära bostäder ska inte offras enbart för att uppfylla generella förtätningsmål.

Nyproduktion måste bli billigare genom enklare regler, kortare planprocesser, standardiserade lösningar och rimligare markkostnader. Mindre bostadsstorlekar med effektiva planlösningar kan ge fler möjligheten till ett eget och ekonomiskt hållbart boende.

Befintliga hyresrätter ska underhållas långsiktigt. Omfattande renoveringar får inte automatiskt leda till så kraftiga hyreshöjningar att de boende tvingas flytta. Underhåll, energieffektivisering och social hänsyn ska planeras tillsammans.

Hälsofrämjande arbete

Sverige behöver gå från ett ensidigt fokus på att behandla sjukdomar till att även förebygga dem. Friskvård, tidig upptäckt och behandling av bakomliggande orsaker ska få större betydelse inom vården.

Vårdcentralerna ska kunna erbjuda stöd kring kost, fysisk aktivitet, sömn, stress, arbetsmiljö och andra faktorer som påverkar hälsan. Förebyggande arbete ska anpassas efter individen och bygga på vetenskap, dokumenterad nytta och långsiktiga resultat.

Arbetsgivare, skolor, föreningar och kommuner ska uppmuntras att skapa miljöer som gör det enklare att leva hälsosamt. Idrottsanläggningar, promenadvägar, natur, gemenskap och möjligheter till fysisk aktivitet är viktiga delar av folkhälsoarbetet.

Den mer detaljerade politiken om vårdcentraler, specialistvård, läkemedel, alternativa och komplementära behandlingar samt sjukvårdens organisation utvecklas under S – Sjukvård och F – Friskvård.

Hälso- och sjukvård med fokus på friskvård

Hälso- och sjukvården ska byta fokus till friskvård. Vården ska hjälpa människor att så snabbt, säkert och varaktigt som möjligt, återfå eller behålla sin hälsa. Förebyggande arbete, friskvård, tidig upptäckt och behandling av bakomliggande orsaker ska få större betydelse.

Varje kommun ska ha minst en vårdcentral som tar ett samlat ansvar för sina patienter. Vårdcentraler i närliggande kommuner ska kunna dela specialistfunktioner och samarbeta kring exempelvis rehabilitering, diabetes, psykisk hälsa och äldrevård.

Region- och universitetssjukhus ska främst användas för avancerad specialistvård, större operationer och dyr eller ovanlig utrustning. Personalen ska arbeta inom områden där den har rätt utbildning och erfarenhet samt ha en rimlig och förutsägbar arbetsbelastning.

Behandlingar ska bedömas utifrån dokumenterad effekt, säkerhet och patientnytta, inte utifrån prestige, ekonomiska särintressen eller om metoden traditionellt har kallats ”etablerad”, ”komplementär” eller ”alternativ”. Metoder som har tillräckligt vetenskapligt stöd ska kunna användas, medan behandlingar utan tillräcklig långsiktig säkerhet eller effekt inte ska finansieras som vård.

Den mer utförliga beskrivningen av vårdens organisation, läkemedel och behandlingsmetoder finns under S – Sjukvård och F – Friskvård.

Hästpolitik

Hästnäringen är viktig för landsbygden, företagandet, ungdomsverksamheten, idrotten och Sveriges öppna landskap. Ridskolor, trav- och galoppverksamhet, avel, uppfödning, hovslageri, foderproduktion och hästturism skapar arbetstillfällen i många delar av landet.

Regler för hästhållning ska värna om djurvälfärd och säkerhet, men vara tydliga och proportionerliga. Tillsynen ska bygga på faktisk risk och ge hästägare möjlighet att rätta mindre brister innan hårdare åtgärder vidtas.

Ridskolor ska erkännas som viktiga idrotts- och ungdomsverksamheter. Kommunala villkor och stöd ska bedömas likvärdigt med andra idrotter, samtidigt som hänsyn tas till att hästverksamhet kräver mark, stallar, foder, personal och omfattande djurhållning.

Ridvägar och säkra passager behöver utvecklas i dialog mellan ryttare, markägare, kommuner och väghållare. Hästar ska kunna förflyttas säkert utan att markägarens rättigheter eller ansvar förbises.

Sverige behöver också en fungerande veterinärberedskap för hästar i hela landet. Akut hjälp ska finnas inom rimligt avstånd och marknaden får inte utvecklas så att djurägare saknar alternativ eller möts av oskäliga kostnader.

Hög kvalitet i skattefinansierad verksamhet

All skattefinansierad verksamhet ska hålla hög kvalitet, oavsett om den drivs av staten, en kommun, en region, ett företag eller en idéburen organisation. Medborgarna ska få den service som beslutats och kunna förstå vad pengarna används till.

Uppföljning ska fokusera på verkliga resultat för människor, inte främst på mängden administration, möten och dokument. Kvalitet inom vård, skola och omsorg ska bland annat bedömas utifrån tillgänglighet, kontinuitet, trygghet, bemanning och uppnådda resultat.

Privata utförare ska kunna bidra med utveckling och valfrihet, men samma krav på kvalitet, öppenhet och ansvar ska gälla som för offentlig verksamhet. Ägarförhållanden, underleverantörer och användningen av skattepengar ska kunna granskas.

Verksamheter som upprepade gånger brister ska snabbt behöva vidta åtgärder. Om kvaliteten ändå inte förbättras ska avtal kunna avslutas eller tillstånd kunna återkallas. Skattepengar ska inte fortsätta betalas ut till verksamheter som inte fullgör sitt uppdrag.

Högre utbildning

Högre utbildning ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för människor i hela landet. Antagning och utbildningsutbud ska ta hänsyn till både studenternas efterfrågan och samhällets långsiktiga kompetensbehov.

Distansutbildning ska prioriteras när undervisningen kan genomföras med bibehållen kvalitet. Praktiska moment ska kunna genomföras vid regionala studiecentrum, arbetsplatser eller andra godkända lokaler. Människor ska inte behöva flytta eller veckopendla för utbildningar som kan erbjudas digitalt.

Tidigare utbildning, även äldre högskolepoäng, och kunskaper som förvärvats genom arbetslivet ska kunna bedömas och tillgodoräknas. Den studerande ska inte behöva läsa om sådant som personen redan kan. Äldre högskolepoäng ska inte förlora sitt värde utan sakliga skäl. Den som endast saknar ett fåtal kurser för behörighet eller examen ska kunna komplettera dem utan att behöva börja om från början.

Utbildningar ska följas upp utifrån kvalitet, genomströmning och möjligheten till arbete. Högre utbildning ska inte enbart leda till fler examina utan till verkliga kunskaper som kommer individen och samhället till nytta.

Högskolor och universitet

Högskolor och universitet ska finnas i olika delar av Sverige och bidra till regional utveckling. Mindre högskolor är viktiga för kompetensförsörjning, företagande, offentlig verksamhet och möjligheten att studera utan att behöva lämna sin hembygd. Även yrkeshögskolornas utbildningar ska hålla hög kvalitet och vara tydligt förankrade i arbetslivet. 

Inom all högskoleutbildning ska lärarna ha relevant utbildning i ämnet och aktuell yrkeserfarenhet. Kurserna ska vara genomarbetade och färdigplanerade innan de börjar, och inte byggas upp under tiden som undervisningen pågår. Den tid som studenten lägger ner ska motsvaras av användbara kunskaper och färdigheter.

Utbildningar ska endast startas när det finns ett dokumenterat behov på arbetsmarknaden och en tydlig väg till konkreta yrken och arbetstillfällen. Studerande ska få korrekt information om arbetsmarknaden och inte lockas till utbildningar som saknar realistiska möjligheter till arbete efter examen.

Lärosäten ska samarbeta med kommuner, regioner, företag och organisationer när utbildningar planeras. Utbildningsplatser inom bristyrken ska kunna startas där arbetskraft behövs och kombineras med praktik och lokala lärcentrum.

Forskningens frihet ska skyddas. Lärare och forskare ska kunna pröva hypoteser, redovisa resultat och delta i en öppen debatt utan politiska eller ekonomiska påtryckningar. Finansiering och intressekonflikter ska redovisas öppet.

Administration och rapportering ska inte växa på bekostnad av undervisning och forskning. Lärare ska få tid att undervisa, handleda och utveckla utbildningens kvalitet. Studenternas kunskap ska bedömas sakligt och samma krav ska gälla oavsett utbildningsform.

Högskoleutbildningar ska inte enbart förmedla ämneskunskaper utan även förbereda studenterna för arbetslivets mänskliga och sociala utmaningar. En grundläggande kurs i praktisk psykologi och beteendevetenskap ska därför ingå i högskoleutbildningar. Kursen ska ge kunskap om självkännedom, kommunikation, gruppdynamik, konflikter, arbetsmiljö, kulturella skillnader och bemötande av människor med olika personligheter, funktionsnedsättningar och psykiska förutsättningar.

Utbildningen ska hjälpa studenterna att förstå sina egna styrkor, reaktioner, behov och arbetssätt. Den ska även ge verktyg för att upptäcka osunt ledarskap, manipulation, mobbning, utfrysning och destruktiva gruppbeteenden. Den som hamnar på en dåligt fungerande arbetsplats ska lättare kunna förstå vad som händer, söka stöd och sätta gränser i stället för att själv hamna i ohälsa.

Icke-spridning av kärnvapen

Sverige ska verka för att kärnvapen inte sprids till fler stater eller terroristorganisationer. Internationella avtal, kontroller och inspektioner ska stärkas och överträdelser ska få tydliga konsekvenser.

Kärnvapenstater ska ta ansvar för nedrustning, men Sverige måste samtidigt förhålla sig realistiskt till att kärnvapen finns och används som politiska och militära maktmedel. Svensk säkerhetspolitik får inte bygga på förhoppningen att ensidig nedrustning automatiskt leder till att andra länder gör samma sak.

Kärnteknik för fredliga ändamål ska kunna användas under sträng kontroll. Länder som utvecklar kärnkraft ska följa internationella säkerhetsregler och kunna visa att anrikning, bränsle och avfall inte används för militära ändamål.

Säkerhetskänslig kunskap, utrustning och material ska skyddas mot stöld, sabotage och otillåten spridning. Sverige ska ha tillräcklig egen kompetens för att granska och upptäcka sådana risker.

Idrott

Idrott bidrar till hälsa, gemenskap, självförtroende och en meningsfull fritid. Barn, unga, vuxna och äldre ska kunna delta oavsett bostadsort, ekonomi eller funktionsförmåga.

Det offentliga stödet ska i första hand gå till verksamhet som är tillgänglig, trygg och långsiktig. Föreningar som får stöd ska ha ordning på ekonomi, ledarskap, säkerhet och skydd för barnen.

Avgifter och kostnader för utrustning får inte bli så höga att barn stängs ute. Utrustningsbanker, samåkning, lokala anläggningar och samarbete mellan föreningar kan göra idrotten mer tillgänglig.

Flickor och pojkar ska få likvärdiga möjligheter till träningstider, lokaler och stöd. Samtidigt ska biologiska skillnader beaktas där de har betydelse för en säker och rättvis tävling.

Lokaler och idrottsanläggningar på landsbygden ska utnyttjas bättre. När fungerande hallar, planer, ridanläggningar och andra lokaler redan finns, ska verksamhet inte i onödan koncentreras till centralorten. Ett bättre nyttjande av landsbygdens anläggningar kan ge barn och ungdomar rimligare och mer attraktiva träningstider, samtidigt som befintliga lokaler och lokala föreningar stärks.

Elitidrott är viktig som inspiration och för Sveriges internationella representation, men breddidrotten ska vara grunden för det offentliga stödet.

Med breddidrott avses hela idrottens mångfald: såväl lagidrotter som individuella idrotter samt aktiviteter som fotboll, hockey, dans, gymnastik, ridning, skytte, golf, motorsport, kampsport, orientering och friluftsidrott. Det offentliga stödet ska inte ensidigt gynna de största eller mest etablerade sporterna, utan ge människor möjlighet att hitta en rörelseform och gemenskap som passar deras intressen och förutsättningar.

Idrott och friluftsliv

Idrott och friluftsliv ska vara möjliga i hela landet. Närhet till natur, vandringsleder, badplatser, skidspår, motionsspår och föreningslokaler har stor betydelse för folkhälsan.

Kommuner och markägare ska kunna samarbeta om leder och anläggningar. Ansvar för underhåll, säkerhet, skyltning, ersättning och återställning ska vara tydligt definierat.

Allemansrätten ska värnas tillsammans med skyldigheten att inte störa eller förstöra. Organiserad och kommersiell verksamhet som orsakar slitage eller kostnader ska ta ett större ansvar än enskilda besökare.

Naturreservat ska ha tydliga skötselplaner. Leder ska hållas öppna och säkra när det ingår i syftet och risker efter storm, brand, översvämning eller insektsangrepp ska hanteras.

Friluftsliv får inte enbart planeras för människor som bor nära naturreservat i storstäder. Även mindre orter ska få stöd till lokala mötesplatser och anläggningar.

Import

Sverige behöver handel med andra länder, men import får inte göra oss farligt beroende av omvärlden för mat, läkemedel, energi, reservdelar och andra samhällsviktiga produkter.

Importerade varor ska inte gynnas framför svenska produkter som omfattas av högre krav på djurskydd, arbetsvillkor, miljö och säkerhet. Skillnader i produktionsvillkor ska vara synliga för konsumenten och vägas in vid offentlig upphandling.

Svensk kvalitet kostar ofta mer eftersom staten har ställt högre krav på bland annat djurskydd, arbetsvillkor, miljö, livsmedelssäkerhet och spårbarhet. När det offentliga har höjt kvalitetskraven för svenska producenter måste samma kvalitet också värderas vid offentlig upphandling. Kvalitet, säkerhet och långsiktig samhällsnytta ska därför väga tyngre än det lägsta priset.

Livsmedel, jord, växter och biologiskt material ska kontrolleras så att skadegörare, invasiva arter, sjukdomar och oönskade ämnen inte förs in i landet.

Ursprungsmärkning ska vara tydlig. En svensk förpackning eller slutbearbetning får inte ge intryck av att råvaran är svensk när den huvudsakligen är importerad.

Sverige ska regelbundet analysera vilka importberoenden som kan hota beredskapen och den inhemska produktionen. Målet är inte att stoppa handeln, utan att behålla förmågan att klara kriser och internationella störningar.

Industri

Sverige ska ha en stark och konkurrenskraftig industri i hela landet. Industrin skapar arbetstillfällen, export, skatteintäkter och den produktion som behövs för vår beredskap.

Företag ska ha tillgång till stabil el, fungerande transporter, yrkesutbildad arbetskraft, digital infrastruktur och tydliga tillståndsprocesser.

Befintliga industrier ska inte trängas undan av nya projekt som får förtur till el, vatten eller infrastruktur utan en samlad konsekvensanalys.

Miljökrav ska vara tydliga och långsiktiga. Företag som investerar i Sverige ska kunna lita på att villkoren inte förändras godtyckligt efter att stora investeringar har genomförts.

Industriell produktion som är viktig för försvar, energi, livsmedel, läkemedel och annan samhällsberedskap ska särskilt värnas.

Industrihampa

Industrihampa är en gammal kultur- och nyttoväxt med stora möjligheter för svenskt lantbruk, landsbygdsföretagande och en mer biobaserad ekonomi. Den ska inte blandas ihop med narkotisk cannabis. De godkända sorter som odlas som industrihampa har mycket låg THC-halt och odlas för sina fibrer, frön och andra råvaror – inte för berusning.

Landsbygdspartiet oberoende vill att svenska lantbrukare ska få odla, skörda, bereda, förädla och sälja industrihampa på tydliga och rättssäkra villkor. Svenska odlare och företag ska kunna konkurrera på likvärdiga villkor med motsvarande verksamheter i andra EU-länder. Lagstiftningen ska skilja tydligt mellan industrihampa och narkotisk cannabis, så att en laglig jordbruksgröda inte behandlas som en narkotikaprodukt.

Industrihampa kan användas till en stor mängd produkter. Fibrerna kan förädlas till textilier, rep, papper, förpackningar, biokompositer och isoleringsmaterial. Hampa kan även användas i hampabetong och andra byggprodukter som kan bidra till sunda och resurseffektiva byggnader. Hampfrön innehåller protein, fett och andra näringsämnen och kan användas i livsmedel, hampfröolja, foder och kosmetiska produkter.

Hampans biomassa kan användas till biogas, pellets, fast biobränsle och andra energiprodukter. Växten kan också ingå i växtföljden och ge lantbrukaren ytterligare en gröda att välja mellan. Dess djupa och omfattande rotsystem kan bidra till jordstrukturen och lämna organiskt material i marken. Odlingen kan även skapa råvara till nya lokala förädlingsföretag och därmed fler arbetstillfällen på landsbygden.

För att en svensk hampanäring ska kunna utvecklas krävs mer än att själva odlingen tillåts. Det måste också finnas rätt att hantera, transportera, lagra, analysera, förädla och sälja den lagligt odlade grödan. En lantbrukare ska inte riskera att skörden blir värdelös bara för att reglerna för olika växtdelar, produkter eller myndigheter är otydliga eller motsägelsefulla.

Kontroll av THC-halt ska vara rättssäkra, enhetliga och proportionerliga. Odlare som använder certifierat utsäde av godkända sorter och följer reglerna ska inte behandlas som misstänkta för narkotikabrott. Om en odling av naturliga orsaker tillfälligt avviker från ett gränsvärde ska lantbrukaren få möjlighet till kontrollanalys och en rättssäker prövning. Myndigheterna ska ge samordnad och begriplig information innan odlingen påbörjas.

Sverige behöver också främja forskning, produktutveckling och investeringar i svensk förädling. Det räcker inte att odla råvaran om den sedan måste transporteras utomlands för att beredas. Mobila eller regionala anläggningar för skörd, torkning, fiberberedning, pressning och annan förädling kan skapa nya värdekedjor och göra det möjligt för fler mindre lantbruk och företag att delta.

Industrihampa kan bidra till ökad självförsörjning av fibrer, byggmaterial, livsmedelsråvaror och energi. Landsbygdspartiet oberoende vill därför undanröja omotiverade hinder och skapa ett stabilt regelverk som gör det möjligt att bygga upp en långsiktig svensk hampanäring. Laglig industrihampa ska behandlas som den jordbruksgröda och förnybara råvara den är.

Industripolitik

Industripolitiken ska skapa långsiktiga förutsättningar, inte välja vinnare utifrån politiska trender. Staten ska ansvara för en fungerande elförsörjning, vägar, järnvägar, utbildning, forskning och tydliga spelregler.

Offentligt stöd till industriprojekt ska föregås av en oberoende granskning av teknik, marknad, energibehov, råvaror, finansiering och risker. Ägarna ska bära affärsrisken och skattebetalarna får inte bli sista garant för ogenomtänkta investeringar.

Stöd ska vara tidsbegränsat och förenat med villkor om investeringar, arbetstillfällen och återbetalning om löftena inte uppfylls.

Sverige ska eftersträva att viktiga råvaror förädlas i landet i stället för att endast exporteras obearbetade. Det stärker kompetens, arbetstillfällen och kontrollen över strategiska värdekedjor.

Små och medelstora industriföretag ska få likvärdiga möjligheter. Politiken får inte utformas så att endast stora koncerner kan hantera regler, ansökningar och krav på rapportering.

Inflation

Staten ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik som inte driver på inflationen genom ofinansierade utgifter, överhettning eller kortsiktiga stöd utan tydlig prioritering.

Inflation drabbar särskilt hushåll med små marginaler, pensionärer och människor som är beroende av bil och uppvärmning. Politiska beslut som höjer kostnaderna för mat, energi, boende och transporter ska därför konsekvensbedömas.

Skatter och avgifter ska inte automatiskt höjas enbart därför att priserna har stigit. Staten och kommunerna ska skilja mellan faktiska kostnadsökningar och möjligheten att ta in mer pengar genom indexering.

Sverige ska minska sårbarheten för internationella prisökningar genom att öka den egna produktionen av mat, energi och samhällsviktiga varor.

Tillfälliga stöd kan behövas i extrema situationer, men de ska riktas till dem som faktiskt behöver hjälp. Tillfälligt stöd får inte ersätta åtgärder som hanterar problemets grundorsaker.

Information vid kris

Människor ska få snabb, korrekt och begriplig information vid krig, olyckor, smittor, bränder, översvämningar, elavbrott och andra allvarliga händelser.

Ansvariga myndigheter ska tydligt förklara vad som har hänt, vilka områden som berörs, vad människor ska göra och när nästa besked kommer. Osäker information ska redovisas som osäker och rättas öppet när nya fakta framkommer.

Information ska kunna nå människor via radio, tv, mobiltelefon, internet, brev, skyltning och lokala kontaktvägar. Samhället får inte utgå från att alla har el, internet, en smart telefon eller tillgång till sociala medier.

Kommuner ska ha lokala planer för information till äldre personer, personer med funktionsnedsättning, personer som inte kan svenska och boende i områden med svag uppkoppling.

Sekretess får skydda säkerhetskänsliga uppgifter, men får inte användas för att dölja brister eller undvika ansvar. Efter krisen ska information, beslut och lärdomar granskas.

Informationssäkerhet

Myndigheter, kommuner, regioner och samhällsviktiga företag ska skydda information och digitala system mot intrång, sabotage, utpressning och otillåten åtkomst.

Säkerhet ska byggas in från början och inte läggas till efter att ett system har införts. Kritiska verksamheter ska ha reservrutiner som fungerar utan internet, molntjänster eller utländska leverantörer.

Personuppgifter och sekretessbelagd information ska lagras i Sverige. Viktig information ska inte lagras eller behandlas i länder där svensk kontroll och rättssäkerhet inte kan garanteras.

Personal ska få utbildning i lösenord, bedrägeriförsök, informationsdelning och rapportering av avvikelser. Många intrång börjar med mänskliga misstag och bristande rutiner.

Allvarliga säkerhetsbrister ska rapporteras och åtgärdas snabbt. Organisationer ska inte kunna undvika insyn genom att kalla återkommande misslyckanden för enskilda incidenter.

Infrastruktur

Infrastruktur ska planeras långsiktigt och binda samman hela Sverige. Vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, elnät, vatten, bredband och mobiltelefoni är förutsättningar för arbete, företagande, service och beredskap.

Underhåll av befintlig infrastruktur ska prioriteras innan nya prestigeprojekt beslutas. Eftersatta anläggningar blir dyrare att reparera och skapar störningar långt innan de slutar fungera helt.

Investeringar ska bedömas utifrån samhällsnytta, livslängd, beredskap och regionala konsekvenser. Trafikmängd får inte vara det enda måttet när en förbindelse saknar alternativ eller är avgörande för en hel bygd.

Centralisering av infrastruktur skapar sårbarhet. Det ska finnas reservvägar, alternativa kommunikationssystem och möjlighet att snabbt återställa samhällsviktiga funktioner.

Planeringen ska samordnas mellan staten, regionerna och kommunerna så att bostäder, företag och industri inte etableras utan nödvändig kapacitet.

Infrastruktur och trafik

Trafiksystemet ska vara säkert, tillgängligt och anpassat till olika delar av landet. Bil, buss, tåg, flyg, cykel och sjöfart fyller olika behov och ska inte ställas mot varandra med generella lösningar.

Trafiksäkerhetsåtgärder ska utgå från verkliga risker och följas upp. Hastighetssänkningar kan vara nödvändiga, men vägutformning, sikt, underhåll, belysning, skyltning och separering av trafikslag ska också prövas.

Kollektivtrafiken ska planeras utifrån människors faktiska behov av att nå arbete, utbildning, vård och service. Avgångarna ska anpassas efter arbets- och skoltider samt andra nödvändiga resor. Ett fåtal turer på olämpliga tider är inte en fungerande kollektivtrafik.

Lågt resande får inte automatiskt användas som bevis för att en linje saknar behov när tidtabellen från början är så dåligt anpassad att människor inte kan använda den. Regionen ska först undersöka vilka restider som efterfrågas och anpassa trafiken, fordonen och anslutningarna. Kollektivtrafiken får inte försämras för att därefter avvecklas med motiveringen att ingen längre åker.

Landsbygdsbor ska inte straffas ekonomiskt för att de saknar realistiska alternativ till bilen. Omställningen ska ske i takt med att fordon, drivmedel, laddning och annan infrastruktur finns i hela landet.

Trafikplaneringen ska ta hänsyn till räddningstjänst, jordbruk, skogsbruk, tunga transporter och personer med nedsatt rörelseförmåga.

Infrastruktur och transporter

Sverige behöver robusta person- och godstransporter för försörjning, handel, arbetsmarknad och beredskap.

Gods ska kunna transporteras på väg, järnväg och sjö utifrån vad som är effektivast och möjligt på den aktuella sträckan. Politiska mål får inte bortse från att omlastning, förseningar och bristande kapacitet också innebär kostnader och utsläpp.

Järnvägens befintliga spår, signaler och växlar ska underhållas som första prioritet. Återkommande fel får inte normaliseras medan resurser binds i nya projekt med osäker nytta.

Vägnätets bärighet, broar och vinterväghållning ska klara de transporter som persontrafik, jordbruk, skogsbruk och industri behöver.

Hamnar, regionala flygplatser och mindre omlastningsterminaler kan vara viktiga för hela landets motståndskraft. Deras funktion ska bedömas utifrån mer än den kortsiktiga lönsamheten.

Svenska transportföretag ska skyddas mot olagliga transporter, falska handlingar och ohälsosamma arbetsvillkor.

Inhemsk produktion

Sverige ska behålla och utveckla förmågan att producera mat, energi, läkemedel, byggmaterial, reservdelar och annan samhällsviktig utrustning.

Lägsta inköpspris får inte väga tyngre än försörjningssäkerhet, kvalitet och möjligheten att få leveranser vid kris. Offentlig upphandling ska kunna värdera lagerhållning, reparationsmöjligheter och tillverkning i Sverige eller i närliggande, pålitliga länder.

Inhemsk produktion kräver tillgång till mark, råvaror, energi, kompetens och fungerande transport. Regler får inte göra det enklare och billigare att importera en produkt med lägre krav än att tillverka den i Sverige.

Svensk kvalitet kostar ofta mer eftersom staten har ställt högre krav på bland annat djurskydd, arbetsvillkor, miljö, livsmedelssäkerhet och spårbarhet. När det offentliga har höjt kvalitetskraven för svenska producenter måste samma kvalitet också värderas vid inköp. Kvalitet, säkerhet och långsiktig samhällsnytta ska därför väga tyngre än lägsta pris.

Samhällsviktig kompetens ska kartläggas och bevaras. När en produktion har avvecklats tar det många år att återuppbygga personal, maskiner och leverantörskedjor.

Beredskapslager ska komplettera produktionen men inte användas som ursäkt för att göra landet permanent importberoende.

Innovation

Innovation ska lösa verkliga problem och skapa nytta för människor, företag och samhälle. Nya idéer ska kunna prövas utan att fastna i onödigt komplicerade regler och långa beslutsvägar.

Offentlig verksamhet ska kunna genomföra avgränsade försök med tydliga mål, säkerhetskrav och uppföljning. Projekt som inte ger resultat ska avslutas i stället för att fortsätta för att skydda tidigare beslut.

Små företag, uppfinnare och enskilda innovatörer ska få bättre möjligheter att samarbeta med myndigheter, universitet och större företag. Offentliga upphandlingar ska inte automatiskt gynna etablerade leverantörer.

Den som skapar en uppfinning eller metod ska kunna skydda sin idé och få rimlig ersättning. Komplicerade avtal får inte innebära att en stor organisation tar över en mindre aktörs arbete utan rättvis kompensation.

Innovation ska inte vara ett modeord som används för att motivera dyr digitalisering eller oprövade projekt. Verklig nytta, användbarhet och långsiktiga kostnader ska kunna visas.

Insatser mot antisemitism

Antisemitism ska motverkas tydligt oavsett om den kommer från högerextremism, vänsterextremism, islamism eller andra politiska och religiösa miljöer.

Judiska människor i Sverige ska kunna bära religiösa symboler, besöka synagogor, bedriva verksamhet och uttrycka sin identitet utan hot eller trakasserier.

Polis och rättsväsende ska reagera mot hot, våld, skadegörelse och hets mot judar. Säkerheten kring utsatta verksamheter ska stärkas när hotbilden kräver det.

Offentligt stöd ska inte gå till organisationer som sprider antisemitism, hyllar terrorism eller ursäktar våld mot civila.

Skolan ska undervisa om Förintelsen, antisemitismens historia och hur gamla antisemitiska föreställningar återkommer i nutida propaganda. Det kan handla om påståenden om att judar i hemlighet styr banker, medier, politik eller världshändelser, att Förintelsen förnekas eller förminskas eller att judar som grupp görs ansvariga för staten Israels handlingar.

Kritik mot den israeliska regeringens politik är tillåten och ska inte automatiskt betecknas som antisemitism. Kritik övergår däremot i antisemitism när judar som grupp hålls ansvariga, avhumaniseras eller utsätts för hot på grund av Israels handlingar.

Kritik mot den israeliska regeringens beslut är tillåten, men den ska utgå från hela konfliktens verklighet. Israel utsätts återkommande för raketattacker och andra väpnade hot från Hamas, Hizbollah och andra grupper samt stater som motsätter sig landets existens. Luftförsvarssystemet Iron Dome används för att upptäcka och oskadliggöra inkommande raketer som bedöms vara på väg mot befolkade områden. Att systemet avvärjer många angrepp får inte leda till att hoten förringas eller att Israel förvägras rätten att skydda sin befolkning.

Israel har rätt att lokalisera och ingripa mot militära mål från vilka angrepp planeras eller genomförs. Sådana insatser måste samtidigt vara riktade, proportionerliga och genomföras med största möjliga hänsyn till civila. Rätten till självförsvar innebär inte att varje militärt beslut är oantastligt, men bedömningen måste ta hänsyn till motståndarens angrepp, stridsmetoder och användning av tätbebyggda områden.

Palestinier är inte en enhetlig grupp och får inte göras kollektivt ansvariga för Hamas eller andra väpnade organisationer. Många palestinier vill leva fredligt tillsammans med israeler, och arabiska medborgare utgör en betydande del av Israels befolkning (cirka 20 procent). Konflikten står därför inte mellan alla israeler och alla palestinier, utan mellan fredlig samlevnad och de aktörer som använder terrorism och väpnat våld för att förhindra den.

Hamas och andra väpnade grupper utsätter även den egna befolkningen för fara när de placerar militär verksamhet och raketramper i eller nära tätbebyggda områden. Oprecisa raketer som avfyras mot Israel har också fallit kort och dödat eller skadat palestinska civila i Gaza. Väpnade grupper som medvetet angriper israeliska civila och samtidigt verkar bland den egna civilbefolkningen bär ett tungt ansvar för att båda befolkningarna drabbas.

Sverige ska därför skilja tydligt mellan palestinska civila och de organisationer som vill förgöra Israel. Israel ska kunna försvara sitt land och sin befolkning, samtidigt som civila palestinier ska skyddas, få humanitär hjälp och ges möjlighet att leva utan att användas som skydd eller som politiskt verktyg av väpnade grupper.

Integration

Integration innebär att människor blir en del av det svenska samhället genom språk, arbete, utbildning, laglydnad och deltagande i gemenskapen.

Sverige ska tydligt förmedla vilka rättigheter och skyldigheter som gäller. Svensk lag, jämställdhet, barns rättigheter, religionsfrihet och demokratiska principer ska respekteras av alla.

Språkundervisning ska börja tidigt och kombineras med arbete, praktik eller utbildning. Personer som redan har yrkeskunskaper ska få snabb validering och en tydlig väg till komplettering för att få rätt arbete.

Segregation motverkas inte enbart genom att människor flyttas mellan bostadsområden. Arbete, trygga skolor, fungerande samhällsservice och gemensamma mötesplatser är viktigare.

Bidrag ska ge trygghet under etableringen men inte skapa permanent passivitet. Den som kan arbeta ska förväntas delta i insatser som leder till självförsörjning.

Integration är ett ömsesidigt möte mellan människor men innebär inte att Sverige ska överge sina lagar, sitt språk eller sina grundläggande samhällsnormer.

Integritet

Den personliga integriteten ska skyddas mot otillbörlig övervakning, registrering och spridning av personuppgifter.

Myndigheter och företag ska bara samla in de personuppgifter som behövs för ett tydligt ändamål. Uppgifterna ska skyddas, rättas när de är felaktiga och tas bort när behovet upphör.

Ny teknik för kamerabevakning, ansiktsigenkänning, positionsdata och automatiska beslut ska regleras tydligt. Brottsbekämpning kan motivera riktade åtgärder, men hela befolkningen ska inte behandlas som misstänkt.

Den enskilde ska kunna få veta vilka uppgifter en myndighet har, hur de används och vilka automatiska bedömningar som har påverkat ett beslut. Felaktiga, gamla eller missvisande uppgifter ska kunna rättas och får inte fortsätta påverka människors möjligheter.

Automatiska system, register och bakgrundskontroller får inte bygga vidare på antaganden eller förutfattade meningar. En tidigare situation, gammal bedömning eller uppgift som inte längre är relevant ska inte medföra att en person nekas arbete, utbildning eller andra möjligheter utan att en aktuell och individuell prövning sker. Människor ska bedömas utifrån sin nuvarande kompetens, lämplighet och situation.

Barns uppgifter ska ha ett särskilt starkt skydd. Skolor och offentliga verksamheter får inte okritiskt lämna elevers eller brukares information till digitala leverantörer.

Integritet får inte användas som argument för att hindra nödvändigt informationsutbyte vid konkret risk för grovt brott, våld eller allvarlig fara. Sådant utbyte ska vara lagligt, proportionerligt och dokumenterat.

Internationell rätt

Sverige ska stå upp för folkrätten, staters territoriella integritet, mänskliga rättigheter och skyddet av civila i krig.

Internationell rätt ska tillämpas konsekvent. Sverige ska inte ursäkta övergrepp från en stat eller organisation därför att den betraktas som en politisk vän eller motståndare.

Krigsbrott, terrorism, tortyr, tagande av gisslan och avsiktliga angrepp mot civila ska fördömas oavsett vem som begår dem. Misstänkta brott ska utredas samt oberoende och individuellt ansvar fastställas genom rättssäkra processer.

Samtidigt måste stater ha rätt att försvara sin befolkning mot väpnade angrepp. Självförsvar ska genomföras med respekt för proportionalitet, åtskillnad mellan civila och stridande samt andra tillämpliga regler.

Internationella domstolar och organisationer ska kunna granskas. Deras beslut och uttalanden ska bedömas sakligt och inte betraktas som fria från politisk påverkan eller andra fel.

Internationellt samarbete

Sverige ska samarbeta med andra länder inom fred, handel, säkerhet, forskning, miljö och brottsbekämpning.

Samarbetet ska bygga på tydliga mål, ömsesidighet och respekt för den nationella demokratin. Sverige ska inte överföra beslutanderätt utan att konsekvenserna har redovisats och fått bred förankring.

Internationella avtal ska följas upp. Ett avtal som återkommande bryts eller missbrukas måste kunna omförhandlas eller avslutas.

Samarbete mot terrorism, organiserad brottslighet, människohandel, cyberangrepp och smuggling ska vara praktiskt och snabbt.

Sverige ska kunna lära av andra länders fungerande lösningar inom exempelvis landsbygdsutveckling, vård, utbildning, infrastruktur och beredskap. Internationellt samarbete ska ge verkligt kunskapsutbyte och inte främst bestå av konferenser och administration.

Invasiva arter

Invasiva arter kan orsaka stora skador på natur, jordbruk, skogsbruk, vatten och infrastruktur. Insatser ska sättas in tidigt innan arterna har blivit så spridda att bekämpningen blir orimligt dyr eller omöjlig.

Import av växter, jord, trä, djur och biologiskt material ska kontrolleras bättre. Den som säljer eller för in en art med kända risker ska ha ett tydligt ansvar.

Markägare ska få information, praktisk vägledning och stöd när bekämpning krävs. Staten får inte lägga hela kostnaden på den enskilde när arten har spridits genom import, offentlig verksamhet eller från skyddad mark.

Naturreservat och annan statligt förvaltad mark ska skötas så att invasiva arter inte tillåts spridas till angränsande fastigheter.

Metoderna ska anpassas till arten och platsen. Förbud mot effektiva åtgärder får inte innebära att problemet växer och senare kräver mer ingripande åtgärder.

Invandring

Sverige ska ha en reglerad invandring som är anpassad till landets möjligheter att erbjuda ett bra mottagande, bostäder, utbildning, arbete, vård och fungerande integration.

Den som har skyddsskäl ska få sin ansökan prövad rättssäkert. Sverige ska samtidigt ha kontroll över identitet, gränser och vilka personer som har rätt att vistas i landet.

Den sökande ska vara skyldig att medverka till att identitet och skyddsskäl klarläggs. Om personen medvetet använder falska handlingar, lämnar falska identitetsuppgifter eller ljuger om omständigheter som är avgörande för rätten till skydd ska ansökan som huvudregel avslås och personen återsändas.

Arbetskraftsinvandring ska användas för att täcka verkliga kompetensbehov och får inte bygga på exploatering, skenanställningar eller löner som tränger undan seriösa företag och arbetstagare.

Barn och ungdomar som är födda eller huvudsakligen uppvuxna i Sverige och saknar verklig anknytning eller en trygg familj i ett annat land ska inte utvisas genom mekaniska beslut.

Personer som har levt lagligt i Sverige, försörjer sig, följer lagen och har stark anknytning ska inte utvisas för mindre administrativa fel som rimligen kan rättas.

Allvarlig eller upprepad brottslighet ska däremot som huvudregel leda till utvisning för personer som saknar svenskt medborgarskap.

Iran

Sverige ska stödja det iranska folkets rätt till frihet, demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet. Kritik mot den iranska regimen får inte sammanblandas med fientlighet mot iranier eller mot människor med muslimsk bakgrund.

Regimens förföljelse av oppositionella, kvinnor, minoriteter, journalister och andra kritiker ska fördömas. Sverige ska skydda personer i Sverige mot hot, spioneri och repressalier från iranska företrädare.

Iran ska inte tillåtas utveckla kärnvapen. Diplomati, internationella kontroller och riktade sanktioner ska användas för att förhindra detta utan att i onödan drabba den iranska civilbefolkningen.

Sverige ska motverka finansiering och verksamhet med koppling till terrorism, våldsbejakande organisationer eller den iranska statens säkerhetsapparat.

Svenska medborgare och andra personer får inte användas som politiska förhandlingsmedel genom godtyckliga frihetsberövanden. Sverige ska samarbeta med andra länder för att motverka gisslandiplomati.

Islamism

Islamism är en politisk ideologi som vill att samhället och lagstiftningen ska styras utifrån en viss religiös tolkning. Den ska skiljas från islam som religion och från muslimers rätt att leva och utöva sin tro.

Sverige ska motverka islamistiska organisationer som förespråkar våld, hedersförtryck, könssegregering, religiösa domstolar eller begränsningar av yttrande- och religionsfriheten.

Offentliga bidrag ska inte gå till verksamheter som motarbetar demokratin, sprider extremism eller upprätthåller kontroll över barn, kvinnor och avhoppare.

Utländsk finansiering från stater och statsstyrda aktörer ska granskas. Finansiering ska kunna stoppas när den innebär politisk kontroll, extremism eller påverkan som strider mot de svenska demokratiska principerna.

Skolor, socialtjänst, polis och andra myndigheter ska ha kunskap om hur islamistisk påverkan och rekrytering kan se ut. Åtgärderna ska riktas mot konkreta handlingar och organisationer och får inte göra vanliga muslimer kollektivt misstänkta.

Rätten att kritisera religion, religiösa ledare och politisk islam ska skyddas.

Islamofobi

Ingen människa ska utsättas för hot, våld eller diskriminering därför att han eller hon är muslim, antas vara muslim eller har sitt ursprung i ett muslimskt land.

Religionsfriheten ger människor rätt att tro, utöva sin religion, byta religion eller avstå från religion. Samma lagar och rättigheter ska gälla för alla.

Begreppet islamofobi får samtidigt inte användas för att tysta saklig kritik mot islam, islamism, religiösa texter, religiösa ledare eller politiska krav. Kritik mot en religion eller ideologi är inte detsamma som fientlighet mot människor.

Myndigheter ska skilja mellan hat och diskriminering riktad mot personer och legitim debatt om religionens roll i samhället.

Offentliga insatser ska motverka verkliga hot och övergrepp utan att skapa särskilda regler som begränsar yttrandefriheten eller ger religiösa organisationer rätt att undgå granskning.

Isolering och ensamhet

Ofrivillig ensamhet och social isolering kan drabba människor i alla åldrar och påverka både hälsa och livskvalitet.

Kommuner, vård, föreningar och civilsamhälle ska bli bättre på att upptäcka människor som saknar sociala kontakter, särskilt äldre personer, personer med funktionsnedsättning och personer som nyligen har förlorat arbete eller anhöriga.

Mötesplatser, bibliotek, föreningslokaler, idrott, kultur och frivillig verksamhet har stor betydelse. Sådana verksamheter ska finnas även på mindre orter.

Digitala kontakter kan vara ett komplement men får inte ersätta mänskliga möten. Offentlig service som endast erbjuds digitalt kan öka isoleringen för den som saknar utrustning eller kunskap.

Insatser ska hjälpa människor in i gemenskap utan att skapa tvång eller göra den enskilde till ett administrativt projekt.

Israel och Palestina

Israel har rätt att existera som en självständig stat och att försvara sitt land och sin befolkning mot terrorism, raketattacker, kidnappningar och andra väpnade angrepp. Hamas, Hizbollah och andra organisationer och stater som angriper civila, tar gisslan eller verkar för att förgöra Israel ska tydligt fördömas.

Israels säkerhetsläge måste vägas in när landets agerande bedöms. Befolkningen utsätts återkommande för raketer, robotar och andra väpnade hot. Luftförsvarssystemet Iron Dome skyddar människor genom att upptäcka och oskadliggöra inkommande hot. Att många angrepp avvärjs får inte leda till att hoten förringas eller att Israel förvägras rätten att skydda sin befolkning. Iron Dome är en del av Israels flerskiktade luftförsvar och är särskilt utvecklat för att möta hot från raket- och robotattacker.

Israels befolkning utsätts återkommande för raketer, robotar, drönare och andra väpnade hot. Under det första året efter terrorattacken den 7 oktober 2023 avfyrades omkring 26 000 raketer och robotar mot Israel från flera fronter. Det motsvarar i genomsnitt drygt 70 inkommande projektiler per dag, även om angreppen varierade kraftigt och vissa dagar omfattade mycket stora salvor. (Bara under terrordagen den 7 oktober 2023 avfyrades över 3 000 raketer mot Israel!)

Fram till och med sommaren 2026 har Israel utsatts för minst omkring 1 300 raketer och ballistiska robotar från Iran, Hizbollah och andra väpnade aktörer. Därutöver har ett stort antal drönare (minst 1 900) och andra luftburna hot riktats mot landet. Någon fullständig och jämförbar offentlig totalsiffra för hela året finns ännu inte.

Israel har svarat med omfattande flyg- och precisionsanfall mot militära mål, ledningscentraler, vapendepåer och avfyrningssystem. Det finns ingen offentlig och jämförbar totalsiffra för antalet israeliska robotar och drönare.

Under den 40 dagar långa kampanjen mot Iran våren 2026, där Israel även fick hjälp av USA, genomförde Israel omkring 10 800 anfall, men dessa omfattade olika typer av flygburna vapen och kan inte jämföras direkt med antalet raketer, robotar och drönare som avfyrats mot Israel.

Israel har rätt att lokalisera och ingripa mot militära mål från vilka angrepp planeras eller genomförs. Sådana insatser ska samtidigt följa internationell rätt och genomföras med största möjliga hänsyn till civila. Rätten till självförsvar innebär inte att varje militärt beslut är oantastligt, men bedömningen måste ta hänsyn till motståndarens angrepp, stridsmetoder och användning av tätbebyggda områden.

Kritik mot den israeliska regeringens beslut är tillåten, men den ska utgå från konfliktens verklighet i sin helhet. Israeliska insatser får inte beskrivas som om de sker utan föregående angrepp eller konkreta säkerhetshot. Samtidigt ska misstänkta överträdelser mot civila kunna granskas sakligt och oberoende, oavsett vilken sida som anklagas. FN-kommissionen har bedömt att både Hamas och israeliska myndigheter begått allvarliga överträdelser under kriget efter den 7 oktober 2023. Kriget utlöstes av Hamas’ terrorattack mot Israel, där civila människor dödades, skadades och kidnappades och fördes bort som gisslan till Gaza. I den Hamasledda terrorattacken den 7 oktober 2023 dödades omkring 1 200 människor i Israel, varav över 800 var civila. Ytterligare 251 människor kidnappades och fördes som gisslan till Gaza. De sista 20 levande gisslan frigavs i oktober 2025, och i januari 2026 hade även kvarlevorna efter den sista avlidna i gisslan återförts. 

Palestinier är inte en enhetlig grupp och får inte göras kollektivt ansvariga för Hamas eller andra väpnade organisationer. Många palestinier vill leva fredligt tillsammans med israeler. Ungerfär en femtedel av Israels befolkning är araber. Palestinska civila har rätt till trygghet, mat, vatten, sjukvård, utbildning och möjlighet att bygga ett fungerande samhälle.

Konflikten står därför inte mellan alla israeler och alla palestinier. Den står mellan människor som vill leva fredligt och aktörer som använder terrorism och väpnat våld för att förhindra fredlig samlevnad.

Hamas och andra väpnade grupper utsätter även den egna befolkningen för fara när militär verksamhet, vapen, tunnlar och raketramper placeras i eller nära bostäder och annan civil infrastruktur. Oprecisa raketer som avfyras mot Israel har också fallit ned i Gaza och skadat eller dödat palestinska civila. Väpnade grupper som angriper israeliska civila och samtidigt verkar bland den egna civilbefolkningen bär ett tungt ansvar för att båda befolkningarna drabbas.

Sverige ska tydligt skilja mellan palestinska civila och de organisationer som vill förgöra Israel. Civila palestinier ska få humanitär hjälp utan att stödet kontrolleras, beslagtas eller används politiskt eller militärt av väpnade grupper.

Svenskt bistånd ska kunna följas från utbetalning till mottagare. Pengar får inte gå till terrorism, antisemitism, hyllningar av våld eller utbildningsmaterial som lär barn att hata judar eller förneka Israels rätt att existera. Stöd som missbrukas ska stoppas och, när det är möjligt, återkrävas.

Sverige erkände staten Palestina den 30 oktober 2014 för att stödja en framtida tvåstatslösning. Erkännandet gjordes innan det fanns en gemensam palestinsk statsledning med faktisk kontroll över både Gaza och Västbanken. Sverige ska därför utvärdera vilka konkreta resultat erkännandet har gett och om det har bidragit till fred, demokrati och fungerande palestinska institutioner.

En framtida palestinsk stat måste bygga på fredlig samlevnad, fungerande demokratiska institutioner, respekt för mänskliga rättigheter och ett tydligt avståndstagande från terrorism. En väpnad organisation ska inte samtidigt kunna kontrollera territoriet, förtrycka den egna befolkningen och bekämpa grannstatens existens.

Israel har visat att landet skiljer mellan palestinska civila och Hamas och andra väpnade grupper. Israel ska även fortsättningsvis underlätta humanitär hjälp, varna inför militära insatser när det är möjligt och vidta rimliga åtgärder för att skydda civila.

Israels rätt att försvara sitt land och sin befolkning ska respekteras. Samtidigt ska enskilda militära beslut och deras konsekvenser kunna granskas sakligt, utan att Israels grundläggande rätt till självförsvar ifrågasätts eller Hamas ansvar för kriget och den palestinska civilbefolkningens utsatthet förminskas.

Palestinska civila ska ges möjlighet att leva i trygghet och själva påverka sin framtid utan att styras, utnyttjas eller utsättas för fara av Hamas och andra väpnade grupper.

Fredliga israeler, palestinier, judar och muslimer i Sverige ska kunna känna sig trygga. Konflikten får inte föras över till svenska gator genom hot, våld, antisemitism, fientlighet mot muslimer eller trakasserier mot människor som inte ansvarar för andra staters eller organisationers handlingar.

Sverige ska stödja diplomatiska insatser för frigivning av gisslan, humanitär hjälp, hållbara vapenvilor och långsiktig fred. Svenska symbolhandlingar kan dock inte ersätta de grundläggande krav som fred förutsätter: Israels rätt att existera, palestinska civilas rätt till ett tryggt liv och att de aktörer som vill fortsätta kriget förlorar sin militära och politiska makt.

Jakt

Jakten är en viktig del av landsbygdens kultur, naturvård, livsmedelsförsörjning och viltförvaltning. Jägarnas kunskap och praktiska arbete bidrar till att hålla viltstammar på nivåer som naturen, jordbruket, skogsbruket och trafiksäkerheten klarar.

Viltförvaltningen ska bygga på lokala förhållanden, tillförlitliga inventeringar och dialog mellan jägare, markägare, lantbrukare, skogsägare och myndigheter. Beslut ska inte fattas långt från de områden där konsekvenserna uppstår.

Kött från vilt är en lokal och näringsrik livsmedelsresurs. Reglerna för försäljning och förädling av viltkött ska vara säkra men proportionerliga, så att mer av köttet kan tas till vara lokalt.

Jakt och vapenlagstiftning

Laglydiga jägare och sportskyttar ska kunna äga och använda vapen under tydliga och rättssäkra villkor. Vapenlagstiftningen ska rikta insatserna mot illegala vapen, vapensmuggling och kriminella nätverk – inte skapa onödig administration för människor som följer lagen.

Handläggningen av vapenlicenser ska vara snabb, enhetlig och förutsägbar. Krav ska bygga på vapnets tekniska egenskaper, faktiska risk och användningsområde samt innehavarens lämplighet. Ett vapens utseende eller en tillfälliga trender ska inte avgöra om ett jakt- eller sportskyttevapen får tillåtas.

Vapen ska förvaras säkert och missbruk ska få tydliga konsekvenser. Samtidigt ska staten respektera att jaktvapen är ett arbetsredskap och att sportskytte är en etablerad idrott och en del av Sveriges försvars- och skyttekompetens.

Jobb

Alla som kan arbeta ska ges möjlighet att bidra efter sin förmåga. Arbete skapar självständighet, gemenskap, skatteintäkter och möjligheter att utvecklas. Det ska därför alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

Fler jobb skapas genom goda villkor för företagande, tillgång till drivmedel, fungerande transporter och utbildningar som motsvarar arbetsmarknadens behov. Små företag och egenföretagare är särskilt viktiga på landsbygden och ska inte hindras av onödiga regler och höga administrativa kostnader.

Människor med sjukdom, funktionsnedsättning eller nedsatt arbetsförmåga ska få anpassade möjligheter. Målet ska vara att använda den arbetsförmåga som finns utan att människor pressas in i uppgifter som de medicinskt inte klarar.

Jobb och arbetsmarknad

Arbetsmarknadspolitiken ska leda till verkliga arbeten och inte främst till åtgärder som bara förbättrar statistiken. Arbetsförmedling, utbildningsanordnare, kommuner och arbetsgivare ska samarbeta utifrån lokala behov och tydliga mål.

Den som saknar rätt kompetens ska kunna erbjudas en yrkesutbildning inom ett bristyrke där det finns en realistisk väg till arbete. Äldre utbildning och arbetslivserfarenhet ska bedömas och tillgodoräknas så att människor inte behöver börja om från början.

Praktik och introduktionsanställningar ska ha en tydlig tidsgräns, en handledare och en plan för övergång till arbete eller utbildning. De får inte användas som gratis arbetskraft eller ersätta ordinarie anställda.

Arbetskraftsinvandring ska främst möta dokumenterad kompetensbrist. Arbetsgivare ska följa svenska löner, villkor och säkerhetsregler och missbruk av arbetstillstånd ska bekämpas.

Jordbruk

Sverige behöver ett lönsamt och livskraftigt jordbruk i hela landet. Lantbrukare producerar mat, håller landskapet öppet, skapar arbetstillfällen och bidrar till landets beredskap. De ska kunna planera sin verksamhet långsiktigt utan ständigt förändrade regler och kostnader.

Svenska lantbrukare ska inte konkurreras ut av importerade varor som har producerats under lägre krav på djurskydd, miljö, antibiotikaanvändning och arbetsvillkor. Offentlig upphandling ska kunna ställa krav som motsvarar svensk lagstiftning.

Lantbruket behöver tillgång till drivmedel, el, gödsel, utsäde, reservdelar, veterinärer, slakterier och förädlingskapacitet. Beredskapen måste omfatta hela produktionskedjan och inte enbart färdiga livsmedel i lager.

Regler och kontroller ska skydda människor, djur och miljö men vara proportionerliga. Myndigheter ska hjälpa lantbrukare att göra rätt och skilja mellan allvarliga brister och mindre fel som snabbt kan åtgärdas.

Jordbruk och livsmedel

Jordbrukspolitiken ska utgå från att Sverige behöver kunna försörja sin befolkning med mer mat från egen produktion. Lantbruk, förädling, lager, transporter, handel och offentlig konsumtion måste därför ses som en sammanhängande livsmedelskedja.

Svenska råvaror ska prioriteras i offentlig upphandling när kvalitet, djurskydd, beredskap och leveranssäkerhet vägs in. Kommuner och regioner ska kunna köpa från mindre och lokala producenter genom uppdelade upphandlingar och proportionerliga krav.

Livsmedel ska vara säkra, näringsrika och tydligt märkta. Tillsatser ska fylla en nödvändig funktion och får inte användas för att dölja dåliga råvaror eller ersätta ett verkligt näringsinnehåll.

Lantbrukaren ska få en rimlig del av livsmedlets slutpris. Osunda inköpsvillkor, sena betalningar och ensidig prispress från stora kedjor ska motverkas.

Jordbruk, skog, jakt och fiske

Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske är grundläggande näringar som producerar mat, material, energi, exportvärden och arbetstillfällen. Politiken ska ge dem möjlighet att utvecklas långsiktigt samtidigt som naturresurserna används ansvarsfullt.

De människor som äger, brukar och förvaltar mark, skog och vatten ska involveras tidigt i beslutsfattandet. Lokalkännedom och praktisk erfarenhet måste väga tungt tillsammans med forskning och miljöbedömningar.

Sverige ska öka förädlingen av råvaror inom landets gränser. Fler lokala slakterier, sågverk, livsmedelsföretag, fiskförädlare och andra verksamheter stärker ekonomin och minskar sårbarheten.

Äganderätten ska vara stark och inskränkningar ska vara proportionerliga, motiverade och möjliga att överklaga. Innan staten begränsar användningen av mark för naturvård, arter eller andra samhällsintressen ska en samlad risk- och konsekvensanalys genomföras. Den ska pröva om markägarens aktiva brukande, skötsel och lokala kunskap kan ge ett bättre långsiktigt resultat än ett förbud eller en inskränkning.

Analysen ska omfatta naturvärden, brandrisk, stormskador, skadedjur, invasiva arter, livsmedels- och råvaruproduktion samt konsekvenserna för angränsande fastigheter och lokalsamhället. Staten ska inte utgå från att mark som lämnas orörd automatiskt ger den bästa naturvården.

Om en begränsning ändå bedöms vara nödvändig ska markägaren få tydliga besked om skälen, vilka alternativ som har prövats och hur beslutet ska följas upp. Markägaren ska få skälig ersättning för både intrånget och den ekonomiska skadan som begränsningen medför.

Jordbruksmark

Brukningsvärd jordbruksmark är en begränsad resurs och ska skyddas mot onödig exploatering. Den behövs för livsmedelsproduktion, beredskap och kommande generationers möjlighet att försörja sig.

Bostäder, vägar, industrier och energianläggningar ska i första hand placeras på mark som inte har ett högt värde för jordbruket. När jordbruksmark ändå föreslås tas i anspråk ska kommunen visa att andra rimliga alternativ har utretts.

Solcellsparker och andra energiprojekt ska främst placeras på tak, parkeringsytor, industrimark och lågproduktiv mark. Produktiv åkermark ska inte försvinna bara för att det är enklare eller billigare att bygga där.

Mark som tillfälligt inte används ska inte automatiskt betraktas som värdelös. Möjligheten att återta den i produktion kan vara viktig vid förändrade försörjningsbehov.

Jämlikhet

Alla människor ska ha samma värde, rättigheter, skyldigheter och skydd enligt lagen. Jämlikhet betyder inte att alla måste leva likadant eller uppnå exakt samma resultat, utan att bakgrund, ekonomi och bostadsort inte ska avgöra människors grundläggande möjligheter.

Vård, utbildning, trygghet och samhällsservice ska hålla god kvalitet i hela landet. Geografiska skillnader får inte bli så stora att människor på landsbygden i praktiken får sämre rättigheter än invånare i större städer.

Politiken ska hjälpa människor att bli självständiga genom utbildning, arbete och möjlighet att påverka sina liv. Stöd ska riktas till verkliga behov och inte bygga på att människor permanent delas in i konkurrerande grupper.

Jämlikhet kräver även att lagar och myndighetsbeslut tillämpas på lika villkor. Ingen ska få fördelar eller nackdelar enbart på grund av grupptillhörighet, kontakter eller ekonomisk ställning.

Jämställdhet

Kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Ingen ska begränsas av kön, men jämställdhet ska inte innebära att biologiska skillnader eller individuella val förnekas.

Utbildning, arbete, företagande och politiska uppdrag ska vara öppna för båda könen. Rekrytering och befordran ska bygga på kompetens, erfarenhet och lämplighet, inte på förutfattade meningar eller mekanisk kvotering.

Samhället ska bekämpa våld i nära relationer, hedersförtryck, sexuellt utnyttjande och diskriminering. Även män och pojkar som utsätts för våld, psykisk ohälsa eller social utsatthet ska få stöd som är anpassat efter deras behov.

Föräldraskapets ansvar ska delas. Både mammor och pappor ska ges möjlighet att vara närvarande i barnens liv, så länge detta är förenat med barnets trygghet och bästa intresse.

Jämställda löner

Lika och likvärdigt arbete ska ersättas på ett sakligt och rättvist sätt. Osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska upptäckas och åtgärdas, samtidigt som lön får påverkas av ansvar, erfarenhet, kompetens, arbetsresultat och arbetsmarknadens behov.

Arbetsgivare ska ha tydliga lönekriterier och kunna förklara hur löner bestäms. Lönesättningen ska inte missgynna den som har varit föräldraledig, arbetat deltid för familjens skull eller återvänt efter en längre frånvaro.

Yrken inom vård, omsorg och andra kvinnodominerade verksamheter ska värderas utifrån ansvar, arbetsbelastning och kompetens. Hög arbetsbelastning ska dock inte lösas enbart med lönepåslag, utan även genom rimlig bemanning och en bättre arbetsmiljö.

Jämställda löner kräver också fler möjligheter för kvinnor och män att välja yrken utanför traditionella könsroller. Utbildning och vägledning ska utgå från individens intressen och förmågor.

Jämställdhet och feminism

Landsbygdspartiet står för jämställdhet mellan kvinnor och män men vill inte att jämställdhetspolitiken ska låsas till en viss ideologisk tolkning av feminism. Politiken ska utgå från verkliga problem och individuella behov, inte från att alla kvinnor eller alla män har samma erfarenheter.

Kvinnors frihet, ekonomisk självständighet och skydd mot våld ska stärkas. Samtidigt ska mäns utsatthet, psykiska ohälsa, självmord, skolproblem och svårigheter att få hjälp tas på allvar.

Jämställdhet ska inte ställa könen mot varandra. Kvinnor och män behöver samarbeta i familjen, arbetslivet och samhället, med samma respekt och ansvar inför lagen.

Offentliga medel ska användas till åtgärder som ger en mätbar förbättring av människors liv. Organisationer ska inte få stöd enbart för att de använder rätt politiska begrepp.

Järnväg

Sveriges järnväg ska vara pålitlig, säker och användbar för både människor och gods. Underhåll av befintliga spår, växlar, signalsystem, kontaktledningar och stationer ska prioriteras innan nya mycket kostsamma prestigeprojekt startas.

Planeringen ska vara långsiktig och samordnad. Underhåll får inte skjutas upp tills felen leder till förseningar, inställda tåg och dyra akuta reparationer. Staten ska ha kontroll över anläggningens skick och säkerställa tydligt ansvar mellan beställare, entreprenörer och trafikföretag.

Godstrafiken på järnväg är viktig för industrin, skogsbruket, jordbruket, hamnarna och klimatet. Kapacitet, terminaler, mötesspår och anslutningar till företag ska utvecklas där de ger störst samhällsnytta.

Även mindre orter behöver fungerande stationer och regionala förbindelser. Tågtrafiken ska samordnas med bussar, parkeringar och andra färdsätt så att hela resan fungerar och inte bara den del som sker på räls eller med buss.

Jour och beredskap

Samhällsviktig jour och beredskap ska finnas i hela landet. Det gäller bland annat sjukvård, veterinärvård, räddningstjänst, polis, el, vatten, vägar och andra funktioner som måste fungera även på kvällar, nätter och helger.

Beredskap ska planeras efter geografiska avstånd och verkliga inställelsetider, inte enbart efter befolkningsantal. En centraliserad organisation kan se billig ut på papperet, men bli både dyrare och farligare när hjälpen finns för långt bort.

Personal som ingår i jour eller beredskap ska ha tydliga villkor, rimlig ersättning, tillräcklig återhämtning och rätt kompetens. Samma personer ska inte förväntas bära ett orimligt ansvar under lång tid.

Kommuner, regioner, myndigheter och privata aktörer ska samarbeta och kunna dela resurser där det förbättrar tillgängligheten. Ansvaret måste samtidigt vara tydligt, så att ingen akut situation hamnar mellan olika organisationer.

Kemikalier

Människor, djur och natur ska skyddas mot kemikalier som kan orsaka cancer, hormonstörningar, fortplantningsskador, neurologiska problem eller långvarig förorening av mark och vatten. Försiktighetsprincipen ska användas när det finns en välgrundad misstanke om allvarliga skador, även om alla långtidseffekter ännu inte har kunnat bevisas.

Kemiska ämnen ska bedömas både var för sig och utifrån den sammanlagda exponeringen. Människor utsätts ofta för flera ämnen genom mat, dricksvatten, byggmaterial, arbetsmiljö, kläder, kosmetika och konsumentprodukter. Lagstiftningen behöver därför ta större hänsyn till kombinationseffekter.

Produkter ska ha tydliga innehållsförteckningar. Konsumenter, företag och offentliga verksamheter ska kunna få veta vilka ämnen en produkt innehåller och vilka risker som är kända. Särskilt farliga ämnen ska successivt ersättas när fungerande och säkrare alternativ finns.

Svenska företag ska inte missgynnas av höga krav samtidigt som varor med farligare innehåll importeras. Motsvarande säkerhetskrav ska ställas på importerade produkter, även vid direktförsäljning via utländska digitala marknadsplatser.

Lantbruk, skogsbruk och annan näringsverksamhet behöver tillgång till fungerande växtskydd, rengöring och andra kemiska produkter. Förbud ska därför bygga på risk, användningsområde, dosering och tillgängliga alternativ, inte enbart på att ett ämne förekommer.

Kina

Sverige ska ha fungerande diplomatiska och ekonomiska relationer med Kina, men relationen måste bygga på ömsesidighet, säkerhet och respekt för Sveriges intressen. Sverige får inte bli strategiskt beroende av en stat som kan använda handel, teknik eller råvaror som politiska påtryckningsmedel.

Kinesiska investeringar i svensk infrastruktur, energiförsörjning, telekommunikation, hamnar, fastigheter och känslig teknik ska säkerhetsprövas. Ägande eller inflytande som kan hota rikets säkerhet, personuppgifter eller samhällsviktig verksamhet ska kunna stoppas.

Svenska företag ska kunna handla med Kina, men konkurrensen måste bedrivas på rimliga villkor. Företag som får omfattande statligt stöd, använder oacceptabla arbetsvillkor eller säljer varor under produktionskostnaden får inte tillåtas slå ut svensk och europeisk produktion utan motåtgärder.

Sverige ska minska beroendet av kinesiska komponenter, läkemedelsråvaror, solcellsteknik, batterier, elektronik och kritiska mineraler. Produktionen behöver spridas till Sverige, Europa och andra tillförlitliga handelspartner.

Mänskliga rättigheter och frihet för journalister, forskare och minoriteter ska kunna tas upp utan att Sverige låter sig tystas av ekonomiska hot. Samtidigt ska utrikespolitiken vara saklig och söka samarbete där gemensamma intressen finns.

Klimat

Klimatet förändras och Sverige ska bidra till minskade utsläpp, men klimatpolitiken måste bygga på mätbar effekt, teknisk realism och hänsyn till hela samhället. Åtgärder som ser bra ut i svensk statistik men flyttar produktion och utsläpp till andra länder är inte en verklig klimatframgång.

Sverige ska prioritera åtgärder som minskar användningen av fossila bränslen utan att försämra livsmedelsproduktionen, beredskapen, industrin eller människors möjlighet att leva i hela landet. Elproduktion, elnät, vägar, kollektivtrafik, järnväg, energieffektivisering och teknisk utveckling är centrala delar.

Klimatpolitiken får inte bygga på att människor utanför storstäderna förväntas klara sig utan bil innan fungerande alternativ finns. Bensin och diesel kommer att behövas under en lång övergångstid, särskilt inom lantbruk, skogsbruk, räddningstjänst och på landsbygden.

Sverige ska samarbeta inom EU och internationellt. Gemensamma regler ger större effekt än svenska särkrav som försämrar svenska företags konkurrenskraft utan att minska de globala utsläppen.

Klimatanpassning

Sverige måste anpassas till mer extrem nederbörd, torka, värme, skogsbränder, erosion, översvämningar och förändrade förutsättningar för jord- och skogsbruk. Klimatanpassning handlar om att skydda människor, livsmedelsförsörjning, fastigheter och samhällsviktig infrastruktur.

Kommuner och myndigheter ska kartlägga riskområden och prioritera konkreta åtgärder. Dagvattenledningar, diken, dammar, broar, vägar och avloppssystem måste dimensioneras och underhållas utifrån faktiska risker.

Markägare ska kunna rensa diken, vårda vattendrag och genomföra förebyggande åtgärder enligt rimliga och tydliga regler. Miljöprövningen ska skydda naturvärden utan att i onödan hindra åtgärder som minskar översvämningar och skador.

Lantbruket behöver bättre förutsättningar för vattenlagring, bevattning, dränering och grödor som klarar förändrade förhållanden. Staten ska stödja kunskap och investeringar som stärker Sveriges livsmedelsberedskap.

Klimatanpassningen ska följas upp utifrån de genomförda åtgärderna. Riskkartor och strategier har begränsat värde om de inte leder till underhåll, investeringar och ett tydligt ansvar.

Klimat, miljö och energi

Klimat-, miljö- och energipolitiken måste hanteras som en helhet. Sverige behöver minska utsläpp och föroreningar samtidigt som hushåll, företag, lantbruk och samhällsviktig verksamhet får tillgång till trygg och rimligt prissatt energi.

Ett hållbart energisystem kräver planerbar elproduktion, stabila elnät, vattenkraft, kärnkraft och kompletterande energislag där de fungerar. Elproduktion ska bedömas utifrån leveranssäkerhet, systemkostnad, markanvändning, livslängd och miljöpåverkan – inte bara installerad effekt.

Miljökrav ska riktas mot de största och mest påverkbara problemen. Svensk produktion med höga miljö- och djurskyddskrav ska inte ersättas av import från länder där utsläpp och arbetsvillkor är sämre.

Natur, jordbruksmark, skog, vatten och mineraler är resurser som måste användas långsiktigt. Miljöskydd ska förenas med äganderätt, lokal kunskap, livsmedelsproduktion och möjligheten att bedriva företag.

Klimatomställning

Klimatomställningen ska genomföras i en takt som energisystemet, näringslivet och hushållen klarar. Staten ska inte besluta om förbud och slutdatum innan fungerande teknik, elproduktion, nätkapacitet och ekonomiskt rimliga alternativ finns på plats.

Omställningen ska i första hand drivas genom forskning, innovation, konkurrens och långsiktiga spelregler. Företag ska kunna investera utan att stödsystem och skatter ändras vid varje val.

Staten ska inte använda skattebetalarnas pengar för att starta upp eller rädda storskaliga riskprojekt som saknar hållbar ekonomi. Offentligt stöd kan motiveras för forskning, pilotprojekt och samhällsviktig infrastruktur, men risker och ansvar måste vara tydligt definierade.

Hushåll och mindre företag ska inte bära en oproportionerligt stor del av kostnaden. Energieffektivisering, lokal energiproduktion och teknikbyte ska underlättas utan att människor tvingas göra investeringar de inte har råd med.

Koldioxidinfångning

Koldioxidinfångning och lagring kan vara ett komplement för industrier där utsläppen är svåra att undvika. Tekniken ska prövas utifrån faktisk klimatnytta, energibehov, säkerhet, kostnad och ansvar för långsiktig lagring.

Staten ska inte använda koldioxidinfångning som ursäkt för att undvika effektivisering eller för att fortsätta använda fossila bränslen där bättre alternativ finns. Den mest kostnadseffektiva åtgärden ska prioriteras.

Infångning av biogen koldioxid kan bidra till negativa nettoutsläpp, men stödet ska vara teknikneutralt och konkurrensutsatt. Staten ska inte garantera enskilda företags lönsamhet, utan ställa tydliga krav på levererad och verifierad nytta.

Transporter och lagringsplatser måste säkerhetsprövas. Det ska finnas ett långsiktigt ansvar för läckage, övervakning och eventuella skador även efter att verksamheten har upphört.

Kollektivtrafik

Kollektivtrafik ska finnas i hela landet och fungera för människors faktiska behov av att nå arbete, skola, vård, service och andra samhällsfunktioner. Staten och regionerna kan inte uppmana människor att resa kollektivt samtidigt som landsbygden och mindre orter saknar fungerande förbindelser.

Antalet resenärer får inte vara det enda måttet när en förbindelse saknas eller är avgörande för en hel bygd. En buss- eller tåglinje kan ha stor samhällsnytta även om resandeunderlaget är mindre, särskilt när den är nödvändig för barn, äldre, arbetspendlare och personer som inte har tillgång till bil.

När en stor buss har få resenärer ska lösningen inte automatiskt vara att avveckla trafiken. Mindre fordon, anropsstyrd trafik och färre men välplanerade turer kan ge en mer kostnadseffektiv och fungerande kollektivtrafik. Det kan exempelvis finnas två turer på förmiddagen och två på eftermiddagen, kompletterade med bokningsbar trafik för resor utanför den ordinarie tidtabellen.

Bokningssystem kan användas för att samordna resenärernas önskemål. På morgonen kan trafiken planeras utifrån den tidigaste nödvändiga ankomsten, och på eftermiddagen utifrån den senaste nödvändiga hemresan. Målet ska vara att det normalt finns en reell resmöjlighet minst var tredje timme, även där underlaget inte räcker för traditionell linjetrafik.

Kollektivtrafiken på landsbygden behöver inte alltid innebära en direkt busslinje hela vägen till en storstad. Mindre fordon kan ansluta byar och kransorter till centralorter, järnvägsstationer och större busslinjer. Byten ska dock vara samordnade så att resenären inte lämnas med långa väntetider eller missade anslutningar.

Fordon och trafiksystem ska vara anpassade till svenska väderförhållanden och fungera både på sommaren och vintern. Upphandlingar får inte tvinga fram bränsle- eller fordonslösningar som leder till inställda turer, otillräcklig räckvidd eller bristande framkomlighet. Det viktigaste kravet är att turlistan kan genomföras på ett säkert och tillförlitligt sätt.

Järnvägens spår, signaler, växlar och stationer ska underhållas. Nedlagda stationer ska kunna öppnas igen när kommunen, lokalsamhället och ett tillräckligt antal resenärer visar att stationen kommer att användas. Mindre investeringar i perronger, belysning, parkering och anslutningstrafik kan ge en hel bygd tillgång till arbetsmarknad och utbildning.

Människor i städer har ofta flera alternativ och kan i vissa fall gå eller cykla. På landsbygden och i kransorter krävs ett fysiskt fordon för att människor ska kunna ta sig till skola, arbete, vård och service. Geografiska skillnader ska därför beaktas när resurser fördelas inom kollektivtrafiken.

Kommunal finansieringsprincip

När staten beslutar om nya eller utökade uppgifter för kommunerna ska staten också finansiera de kostnader som besluten medför. Kommunerna ska inte tvingas höja skatten, minska annan välfärd eller skjuta upp nödvändiga investeringar för att genomföra statliga reformer som kommunerna själva inte har beslutat om.

Samma princip ska gälla när nationella beslut med anledning av EU-lagstiftning medför nya krav på kommunerna. Staten ska i förväg beräkna kostnaderna för exempelvis personal, utbildning, administration, digitala system, lokaler, tillsyn och långsiktig drift samt säkerställa att kommunerna får full och varaktig finansiering.

Ersättningen ska ta hänsyn till kommunernas olika förutsättningar. Små kommuner och landsbygdskommuner kan få högre kostnader per invånare på grund av långa avstånd, begränsad tillgång till specialistkompetens och mindre möjligheter att fördela kostnaderna över fler invånare.

Kostnadsberäkningar ska göras öppet och i samråd med kommunerna innan nya krav införs. Finansieringen får inte enbart täcka den första införandeperioden om uppgiften innebär bestående kostnader. Om statens ersättning visar sig vara otillräcklig ska den omprövas och justeras.

Staten får inte kringgå finansieringsprincipen genom detaljerade riktlinjer, myndighetskrav eller nya rapporteringsskyldigheter som i praktiken ökar kommunernas kostnader utan motsvarande ersättning. Nya administrativa krav ska alltid vägas mot den nytta de förväntas ge.

Kommunerna ska samtidigt ansvara för att de tilldelade medlen används effektivt och till det avsedda ändamålet. Målet är ett tydligt ansvar: den beslutsnivå som inför en ny skyldighet också ska säkerställa att den kan finansieras.

Kommunalt självstyre

Kommuner ska ha betydande frihet att utforma verksamheten utifrån lokala behov. Förutsättningarna skiljer sig mellan storstäder, industrikommuner, landsbygdskommuner, öar och turistorter. Samma organisatoriska lösning passar inte överallt.

När staten inför nya krav ska staten också redovisa kostnaden och finansiera uppdraget. Kommuner ska inte tvingas höja skatten eller minska annan service för att staten beslutar om nya skyldigheter utan tillräckliga resurser.

Självstyret innebär även ansvar. Kommuninvånarna ska kunna granska beslut, ekonomi, avtal och resultat. Kommunen får inte hänvisa till självstyret för att undvika krav på rättssäkerhet, nationella kvalitetskrav eller grundläggande likvärdighet.

Små kommuner ska kunna samarbeta om specialistkompetens, räddningstjänst, tillsyn och andra funktioner utan att tvingas till sammanslagning. Samverkan ska förbättra verksamheten och inte skapa nya administrativa överbyggnader.

Kommunikationer

Vägar, järnvägar, bussar, färjor, mobilnät, bredband och postservice ska fungera i hela landet. Kommunikationer är en förutsättning för arbete, utbildning, företagande, sjukvård och ett levande lokalsamhälle.

Underhåll av befintliga vägar och järnvägar ska prioriteras innan nya prestigeprojekt beslutas. Dåligt vägunderhåll orsakar olyckor, fordonsskador, förseningar och högre transportkostnader.

Kollektivtrafiken ska anpassas efter människors faktiska resor. Anropsstyrd trafik, mindre fordon, samordnade skol- och servicelinjer samt fungerande byten kan ge bättre service på landsbygden än tomma stora bussar.

Digitala möten kan minska vissa resor men ersätter inte fysiska transporter. Gods, vårdbesök, hantverk, jordbruk och sociala relationer kräver fungerande vägar och kollektivtrafik.

Kompetensförsörjning

Sverige behöver bättre ta till vara på den kompetens som redan finns. Brist på arbetskraft ska inte automatiskt mötas med sänkta krav eller nyrekryteringar innan arbetsgivaren har granskat arbetsmiljö, ledarskap, lön, schema och möjligheten att behålla och vidareutbilda erfaren personal.

Utbildningar ska bättre motsvara arbetsmarknadens behov. Distansutbildning och lokala studiecentrum gör det möjligt för människor att utbilda sig utan att lämna sin hemort.

Tidigare högskolepoäng och dokumenterad yrkeserfarenhet ska räknas när innehållet är relevant. Människor ska inte behöva läsa om flera års utbildning bara för att ett fåtal kurser eller administrativa krav har förändrats.

Arbetsgivare ska erbjuda introduktion, handledning och utvecklingsvägar. Erfaren personal ska kunna avancera och få bättre lön utan att behöva bli chef.

Statliga verksamheter ska lokaliseras i olika delar av landet. Kompetens finns inte bara i storstäderna och kvalificerade arbetstillfällen kan stärka mindre orter.

Konkurrenskraft

Svenska företag ska kunna konkurrera genom kvalitet, kompetens och innovation. Skatter, energi, transporter och regler måste ge långsiktigt rimliga villkor.

Regler ska vara tydliga och proportionerliga. Små företag ska inte möta samma administrativa krav som stora koncerner, eftersom riskerna och verksamhetens omfattning skiljer sig.

Svensk industri och livsmedelsproduktion ska inte belastas med kostnader som leder till att produktionen flyttar till länder med sämre krav på miljö, arbetsmiljö och djurskydd. Det försämrar både sysselsättningen och miljön globala.

Offentlig upphandling ska öppnas för mindre och lokala företag. Stora avtal ska delas upp där det är möjligt och kraven ska motsvara det verkliga uppdraget.

God konkurrenskraft kräver även en fungerande elförsörjning, vägar, järnvägar, hamnar, digital infrastruktur och tillgång till kompetent arbetskraft.

Konsumenters rättigheter

Konsumenter ska få tydlig information om pris, innehåll, bindningstid, uppsägning, garantier och total kostnad innan ett avtal ingås. Viktiga villkor får inte döljas i svårbegripliga eller minimal texter.

Digitala avtal och abonnemang ska vara lika enkla att säga upp som att teckna. Företag ska inte kunna försvåra uppsägning genom telefonköer, otydliga menyer eller krav som saknades när avtalet ingicks.

Varor ska kunna repareras till en rimlig kostnad. Reservdelar, instruktioner och oberoende service ska finnas tillgängliga under produkten förväntade livslängd.

Konsumenter ska skyddas mot falska recensioner, manipulerande webbdesign, automatiska abonnemang och orimliga kreditvillkor. Digitala marknadsplatser ska ta ansvar för farliga och felmärkta produkter som säljs via deras tjänster.

Ursprungsland och huvudsakliga råvaror ska framgå tydligt på livsmedel. Svensk symbolik får inte användas så att konsumenten vilseleds om var produkten har producerats.

Kontanter

Kontanter ska även fortsättningsvis vara ett giltigt och praktiskt betalningsmedel. Digitala betalningar är effektiva men gör samhället beroende av el, internet, banker och tekniska system.

Livsmedelsbutiker, apotek, drivmedelsstationer och andra samhällsviktiga verksamheter ska kunna ta emot kontanter. Undantag kan behövas av säkerhetsmässiga eller praktiska skäl, men kontantvägran får inte bli en generell regel.

Människor ska ha rimlig tillgång till uttag, insättningar och dagskassehantering i hela landet. Banker som verkar i Sverige ska ta ett gemensamt ansvar för infrastrukturen.

Kontanter är också viktiga för äldre, barn, personer med funktionsnedsättning och människor som saknar tillgång till digitala tjänster. Ingen ska utestängas från grundläggande handel.

Beredskapsplaneringen ska säkerställa att kontanta betalningar kan fungera vid längre störningar i el- och kommunikationssystem.

Kontanthantering hos banker

Kontanter ska vara ett fungerande och allmänt tillgängligt betalningsmedel i hela Sverige. Banker som erbjuder betalkonton ska också ta ansvar för grundläggande kontohantering. Privatpersoner och företag ska kunna både ta ut och sätta in kontanter på bankkontor eller via en annan säker och lättillgänglig lösning.

Det räcker inte att uttag endast kan göras i en automat. Företag, föreningar och privatpersoner måste även kunna sätta in dagskassor och andra kontanta medel utan långa resor, orimliga avgifter eller komplicerade avtal. Särskild hänsyn ska tas till äldre personer, personer med funktionsnedsättning och personer som saknar möjlighet eller kunskap att använda digitala betaltjänster.

Bankerna har under lång tid minskat sin kontantservice samtidigt som de fortsatt att vara en central del av samhällets betalningssystem. Det är inte rimligt att ansvaret överförs till butiker, kommuner, ideella krafter eller enskilda invånare. Banker som verkar på den svenska marknaden ska gemensamt bidra till en fungerande infrastruktur för uttag, insättning, transport, förvaring och distribution av kontanter.

Staten ska ha ett tydligt nationellt ansvar för att kontanthanteringen fungerar i hela landet, även på landsbygden och i mindre orter. Där ett vanligt bankkontor saknas ska service kunna erbjudas via gemensamma bankkontor, servicecentraler, säkra kontantautomater, ombud eller mobila lösningar. Servicen ska uppfylla höga krav på säkerhet, tillgänglighet och personlig integritet.

Kontanter är också viktiga för turismen och den lokala besöksnäringen. Utländska besökare kan sakna svenska betaltjänster, få problem med sina kort eller möta avgifter och tekniska begränsningar. På landsbygden kan mobil- och internetuppkopplingen dessutom vara otillräcklig för digitala betalningar. Butiker, caféer, marknader, gårdsbutiker, campingar och andra besöksmål ska därför ha rimliga möjligheter att ta emot och sätta in kontanter. En fungerande kontanthantering stärker både turisternas trygghet och de lokala företagens möjligheter att bedriva verksamhet.

Kontanter är också en viktig del av Sveriges krisberedskap. Vid elavbrott, cyberangrepp, tekniska störningar eller krig kan digitala betalningar och elektroniska kommunikationer sluta fungera. Banker, handel och myndigheter ska därför ha planer för hur kontanter kan distribueras och användas när de ordinarie betalsystemen är utslagna.

Möjligheten att använda kontanter ska inte undanröja kraven på åtgärder mot penningtvätt, skattebrott och annan ekonomisk brottslighet. Kontroller ska vara proportionerliga och får inte användas som ett generellt skäl för att neka seriösa privatpersoner, företag eller föreningar tillgång till grundläggande kontantservice.

Ett samhälle där betalningar enbart kan ske digitalt blir sårbart och utestänger människor. Kontanter ska därför finnas kvar som ett verkligt användbart alternativ, inte bara som ett betalningsmedel som formellt är tillåtet men i praktiken omöjligt att sätta in eller ta ut.

Kor

Kor är en viktig del av det svenska jordbruket och livsmedelssystemet. De omvandlar gräs och andra växter som människor inte kan äta till mjölk och andra mejeriprodukter, kött, läder och gödsel.

Betande kor och andra nötkreatur behövs för att hålla naturbetesmarker öppna. Betet motverkar igenväxtning och skapar livsmiljöer för många växter, insekter och fåglar. Utan betesdjur riskerar värdefulla odlingslandskap och kulturmiljöer att försvinna.

Stallgödsel återför växtnäring och organiskt material till jorden. Den bidrar till markens bördighet, struktur och förmåga att hålla vatten. Gödsel från kor kan användas vid odling av vall, spannmål och många andra grödor. Grönsaker och frukt kan även odlas med andra former av växtnäring, men stallgödsel är en viktig del av ett kretsloppsbaserat jordbruk och kan minska beroendet av importerad mineralgödsel.

Kor släpper ut metan genom sin matsmältning. Det är ett verkligt klimatutsläpp som ska tas på allvar, men kor kan inte bedömas enbart utifrån metanmängden. Politiken måste även väga in livsmedel, naturbete, biologisk mångfald, gödsel, beredskap och möjligheten att använda marker som inte lämpar sig för odling av människoföda.

Det är fel att behandla varje ko som ett isolerat klimatproblem och tro att minskad svensk produktion automatiskt minskar den globala påverkan. Om svensk mjölk och svenskt nötkött ersätts med import flyttas produktionen och utsläppen utomlands. Kostnaderna ökar och Sverige förlorar samtidigt arbetstillfällen, livsmedelsberedskap och kontroll över hur djuren föds upp.

Antalet svenska mjölkgårdar och mjölkkor har minskat kraftigt under flera årtionden, även om utvecklingen kan variera mellan enskilda år. Orsakerna omfattar svag lönsamhet, höga investerings- och produktionskostnader, generationsskiften, omfattande regleringar, marknadspriser och politiska styrmedel. Klimatpolitiken får inte förstärka utvecklingen genom att ensidigt belasta svenska djurhållare.

Sverige importerar både kött och mejeriprodukter. Import kan komplettera svensk produktion, men den får inte skapa ett beroende som gör oss sårbara vid en kris eller som driver bort svenska producenter. 

Svenska regler ska bidra till säkra livsmedel, god djurhållning och ansvarsfull antibiotikaanvändning, men kraven måste vara proportionerliga och utformas med förståelse för konsumenternas ekonomi. Redan idag finns svenska särkrav som höjer produktionskostnaderna så mycket att konsumenterna väljer billigare importerade varor vilket resulterar i att den svenska produktionen riskerar att ytterligare minska eller försvinna.

Det är då inte bristande efterfrågan på kött och mejeriprodukter som är huvudproblemet, utan att svenska produkter genom regler, skatter och andra kostnader blir svåra att sälja till ett konkurrenskraftigt pris. Följden blir färre svenska gårdar, förlorade arbetstillfällen, minskad livsmedelsberedskap och ett större beroende av import från länder som inte alltid har motsvarande krav på djurskydd, smittskydd, miljö och antibiotikaanvändning.

Sverige ska inte ställa långtgående krav på de egna bönderna och samtidigt acceptera att billigare importerade varor, framställda under lägre krav, tar över marknaden. Jämförbara krav ska så långt möjligt ställas på importen. Svenska regler, skatter och ersättningar ska samtidigt utformas så att den svenska produktionen kan konkurrera och konsumenterna kan välja svensk mat utan att prisskillnaden blir orimlig.

Politiken ska göra det möjligt för fler att bedriva lönsam mjölk- och köttproduktion. Regler ska förenklas, handläggningen bli snabbare och ersättningen för naturbete och andra samhällsnyttor vara rimlig och långsiktig. Klimatåtgärder ska utvecklas tillsammans med lantbruket, exempelvis bättre foder, avel, gödselhantering och biogasproduktion.

Offentlig verksamhet ska använda upphandling och ursprungsmärkning för att efterfråga mat som producerats med god djurvälfärd och ansvarsfull antibiotikaanvändning.

Målet är inte största möjliga antal kor, utan ett tillräckligt stort, välskött och lönsamt svenskt nötkreatursbestånd som bidrar till mat, öppna landskap, biologisk mångfald och nationell beredskap.

Kraftnät

Sveriges kraftnät ska kunna överföra el dit den behövs och klara både vardag, industriell utveckling och kris. Bristande nätkapacitet får inte hindra bostäder, företag eller ny elproduktion under orimligt lång tid.

Stamnät, regionnät och lokalnät behöver samordnade investeringsplaner. Tillståndsprocesser ska bli snabbare utan att markägarnas rättigheter eller miljöprövningen sätts åt sidan.

Södra Sverige behöver mer planerbar elproduktion och bättre överföringskapacitet. Det är inte hållbart att bygga ett system som förutsätter att el alltid kan överföras långa sträckor från norr. Detta blev Sveriges verklighet när fyra av kärnkraftsverken i södra Sverige lades ner. Innan dess var hela Sverige självförsörjande på el även under kalla vinterdagar.

Nätavgifter ska vara begripliga och rimliga. Kunder ska inte betala för ineffektivitet eller övervinster, men nätföretagen måste kunna finansiera nödvändigt underhåll och investeringar.

Lokala energilösningar, reservkraft och energilager kan minska sårbarheten, men de ersätter inte ett starkt nationellt kraftsystem.

Kriminalitet

Brottslighet ska förebyggas tidigt och mötas med tydliga konsekvenser. Människor ska kunna känna sig trygga i hemmet, på arbetsplatsen och i det offentliga rummet.

Polis, socialtjänst och skola ska agera när barn riskerar att rekryteras till kriminalitet. Föräldrar ska få stöd men också bära ansvar för att samarbeta och motverka barnets brottslighet.

Grova våldsbrott, sexualbrott, bedrägerier, stölder, narkotikahandel och organiserad brottslighet ska utredas effektivt. Brott som drabbar landsbygden och småföretag får inte prioriteras bort därför att skadorna är geografiskt utspridda.

Brottsvinster ska spåras och tas från gärningsmännen efter en rättssäker prövning. Företag, fastigheter och fordon som används systematiskt i brottslighet ska kunna beslagtas.

Brottsoffer ska få information, stöd och möjlighet till skadestånd. Rättssystemet får inte vara så fokuserat på gärningsmannen att den utsattes trygghet glöms bort.

Kriminalpolitik

Kriminalpolitiken ska skydda samhället, ge brottsoffer upprättelse och minska risken för nya brott. Straff ska stå i proportion till brottets allvar och gärningsmannens ansvar.

Återfallsbrottslighet ska väga tungt vid straffmätningen. Den som gång på gång begår brott visar att tidigare åtgärder inte har varit tillräckliga.

När en person döms för flera brott ska varje brott få ett tydligt genomslag i det sammantagna straffet. Dagens ordning, där det allvarligaste brottet väger tyngst och övriga brott endast delvis påverkar straffets längd, ska avskaffas. Brott får i praktiken inte klumpas ihop så att ytterligare gärningar ger en allt mindre straffökning. Varje brott har ett brottsoffer och ska räknas.

Straffet ska därför som huvudregel bestämmas genom att straffvärdet för de enskilda brotten läggs samman, inom ramen för ett höjt maximistraff. Även flera mindre brott ska tillsammans kunna leda till ett kännbart straff när de visar på systematik, hänsynslöshet eller upprepad brottslighet.

Möjligheten till strafflindring ska begränsas till tydliga undantagsfall där starka rättssäkerhets- eller humanitära skäl föreligger. Hög ålder, dålig hälsa, förlorat arbete eller att rättsprocessen dragit ut på tiden ska inte rutinmässigt minska straffet för allvarlig brottslighet. Straffet ska i första hand spegla brottens samlade allvar, gärningsmannens ansvar och den skada som varje brottsoffer har utsatts för.

Barn ska inte placeras i vanliga fängelser. Unga lagöverträdare behöver tydliga konsekvenser, utbildning, behandling och kontroll i särskilt anpassade miljöer. Vuxna som rekryterar barn till brott ska straffas hårt.

Förebyggande arbete ska inriktas på identifierade risker och leda till åtgärder. Fler rapporter och samverkansmöten ersätter inte närvarande vuxna, polis, sociala insatser och fungerande skolor.

Personer som saknar svenskt medborgarskap och döms för grov eller upprepad brottslighet ska som huvudregel utvisas efter avtjänat straff.

Den som har både svenskt och ett annat medborgarskap kan enligt dagens regler inte utvisas så länge personen är svensk medborgare. Landsbygdspartiet vill därför att grundlagen och medborgarskapslagstiftningen ändras så att det svenska medborgarskapet i särskilt allvarliga fall ska kunna återkallas för personer med dubbla medborgarskap, utan att någon blir statslös.

Det ska kunna bli aktuellt vid grova brott, terrorism, spioneri, landsförräderi, grov organiserad brottslighet, människohandel eller annan särskilt allvarlig och systemhotande brottslighet. Återkallelse av svenskt medborgarskap och beslut om utvisning ska ingå i den påföljd som domstolen beslutar om för brottet. När fängelsestraffet har avtjänats ska utvisningen verkställas utan onödigt dröjsmål.

Kriminalvård

Kriminalvården ska skydda samhället och samtidigt minska risken för återfall. Fängelsetiden ska användas till arbete, utbildning, behandling och förberedelser för ett lagligt liv.

Den dömde ska följa regler och delta i sin verkställighetsplan. Vägran att arbeta med missbruk, våldsbeteende eller annan central problematik ska kunna påverka permissioner och villkorlig frigivning.

Personalens arbetsmiljö och säkerhet ska prioriteras. Hot, våld och otillåten påverkan får inte bli en accepterad del av arbetet.

Narkotika, telefoner och kriminell styrning inifrån anstalterna ska motverkas genom kontroll, teknik och underrättelsearbete. Gängledare ska inte kunna fortsätta leda brottslighet från fängelset.

Utländska medborgare som ska utvisas efter straffet ska kunna verkställa delar av påföljden i ett annat land som Sverige har avtal med.

Krigsberedskap

Sverige ska kunna försvara befolkningen och upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner under krig. Militärt och civilt försvar måste planeras tillsammans.

Kommuner, regioner, myndigheter och företag med samhällsviktiga uppgifter ska känna till sina ansvar. Planer ska prövas genom realistiska övningar och inte enbart finnas i dokument.

Lager och reservlösningar behövs för livsmedel, dricksvatten, läkemedel, drivmedel, reservdelar och andra kritiska varor. Sverige får inte vara helt beroende av leveranser som snabbt kan avbrytas.

Skyddsrum, varningssystem, sjukvård, räddningstjänst, el, mobilnät och transporter ska fungera även under svåra störningar. Människor ska få tydlig information om vart de ska vända sig.

Lantbruk, livsmedelsföretag, åkerier och lokala entreprenörer är viktiga delar av beredskapen och ska därför inkluderas i planeringen.

Lantbruket är en samhällsviktig verksamhet och måste kunna fortsätta producera livsmedel även vid krig, blockad eller långvariga störningar. Beredskapsplaneringen ska därför omfatta tillgång till drivmedel, el och reservkraft, utsäde, gödsel, växtskydd, reservdelar, vatten, djurfoder och andra insatsvaror som behövs för att hålla jordbruket och djurhållningen i gång.

Gårdar med djur ska prioriteras vid brist på el, vatten, foder och transport. Kor måste mjölkas, djur utfodras och stallar ventileras även när elnätet, leveranserna eller betalningssystemen inte fungerar. Lantbrukare ska få stöd att installera och underhålla reservkraft samt lagra tillräckliga mängder foder, drivmedel och andra nödvändiga varor.

Veterinär beredskap ska finnas i hela landet. Det måste finnas veterinärer, djursjukvårdspersonal, läkemedel, vaccin, förbrukningsmaterial och möjlighet till nödslakt när djur blir sjuka eller skadade under kris och krig. Veterinärvården för lantbrukets djur ska betraktas som en del av livsmedelsberedskapen och inte som en service som kan upphöra när samhället utsätts för störningar.

Staten ska tillsammans med lantbruket, foderföretag, slakterier, mejerier, veterinärer och transportföretag planera hela livsmedelskedjan. Det räcker inte att producera mat på gården om djurfoder, mjölkhämtning, slakt, förädling, kylförvaring eller distribution inte fungerar.

Svenska lantbrukare ska veta vilka leveranser och samhällsfunktioner som prioriteras vid höjd beredskap. Staten ska även teckna beredskapsavtal med lantbrukare och andra företag som förväntas hålla resurser, maskiner, lager eller personal tillgängliga. Uppdrag som samhället kräver ska ekonomiskt ersättas.

Krisberedskap

Sverige ska vara förberett för elavbrott, cyberangrepp, pandemier, skogsbränder, översvämningar, störningar i betalningssystem och andra allvarliga händelser.

Ansvariga verksamheter ska ha reservkraft, alternativa kommunikationsvägar, bemanningsplaner och tillgång till nödvändiga förnödenheter. Reservsystem ska testas regelbundet.

Kommunerna ska känna till lokala risker och resurser. Bygdegårdar, föreningar, lantbrukare, entreprenörer och frivilliga kan bidra, men deras insatser ska samordnas och ersättas på rimliga villkor.

Information ska vara snabb, samstämmig och begriplig. Även människor utan internet eller smarttelefoner måste kunna nås.

Efter varje större händelse ska brister dokumenteras, ansvar fördelas och åtgärder genomföras. Samma problem ska inte återkomma vid nästa kris, på grund av att tidigare erfarenheter endast hamnade i en rapport.

Kristna minoriteter

Sverige ska uppmärksamma förföljelse av kristna minoriteter i andra länder. Människor utsätts på flera håll för våld, hot, diskriminering och förbud mot att utöva sin tro.

Utrikespolitik och bistånd ska kunna ställa krav på religionsfrihet och skydd för minoriteter. Stöd får inte lämnas till organisationer eller myndigheter som medverkar till förföljelse.

Kristna som söker skydd ska få sina individuella skäl prövade med verklig kunskap om förhållandena i hemlandet. Konversion eller religiös tillhörighet får inte avfärdas med schablonbedömningar.

I Sverige ska kristna, judar och andra kunna utöva sin religion inom lagens ramar. Religionsfriheten omfattar även rätten att byta religion, avstå från religion och kritisera religiösa läror.

Kultur

Kultur ger människor kunskap, gemenskap, skaparglädje och förståelse för både historien och samtiden. Kultur ska vara tillgänglig i hela landet och inte koncentreras till storstäderna.

Bibliotek, museer, föreningar, hembygdsgårdar, musik, teater, konst och lokala arrangemang bidrar till ett levande samhälle. Små aktörer ska kunna söka stöd utan onödig administration.

Offentligt kulturstöd ska fördelas enligt öppna kriterier och med respekt för konstnärlig frihet. Stöd får inte villkoras av att mottagaren företräder en viss politisk åsikt.

Kulturverksamhet ska följas upp utifrån kvalitet, tillgänglighet, delaktighet och samhällsnytta. Projektbidrag ska inte ersätta långsiktiga villkor för verksamheter med ett tydligt uppdrag.

Kulturarv

Sveriges kulturarv består av byggnader, fornlämningar, landskap, språk, berättelser, hantverk, traditioner och kunskap. Det ska vårdas, användas och föras vidare till kommande generationer.

Ägare till kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska få tydlig rådgivning och rimliga möjligheter till stöd. Samhället kan inte ställa kostsamma bevarandekrav utan att ta ansvar för konsekvenserna.

Lokala museer, hembygdsföreningar och ideella krafter gör stora insatser. Deras kunskap ska tas till vara och stödsystemen förenklas.

Kulturarv ska inte behandlas som något fruset. Byggnader och miljöer behöver kunna användas och anpassas för att överleva, så länge de viktigaste värdena bevaras.

Sveriges kristna historia, samiska kultur, nationella minoriteter, regionala traditioner och modern samhällsutveckling är alla delar av kulturarvet.

Kultur och medier

Fria medier och ett levande kulturliv är viktiga för demokratin. De ska kunna granska makten, skildra olika erfarenheter och ge utrymme för både etablerade och nya röster.

Offentligt stöd ska vara transparent och får inte användas för att styra politiska åsikter. Nyhetsrapportering, opinion, reklam och kulturproduktion ska skiljas tydligt åt.

Lokala tidningar och medier har stor betydelse för granskningen av kommuner och lokalsamhällen. Distribution, digital omställning och mediestöd ska utformas så att även mindre orter kan få journalistisk bevakning.

Kultur och medier ska spegla hela Sverige. Landsbygdens människor får inte främst skildras som problem, som bakgrundsmiljö eller som en romantisk semesterbild.

Kulturskola

Alla barn ska ha möjlighet att delta i musik, teater, dans, konst och annat skapande oavsett familjens ekonomi eller bostadsort.

Kommunerna ska erbjuda kulturskola till rimliga avgifter. Syskonrabatter, instrumentlån och stöd ska kunna användas så att kostnaden inte stänger barn ute.

Undervisning kan ske i skolor, bygdegårdar och andra lokaler även på mindre orter. Digital undervisning kan komplettera, men inte helt ersätta, gemensamt skapande och fysisk handledning.

Kulturskolan ska samarbeta med föreningslivet, professionella kulturutövare och skolor. Verksamheten ska ge både bredd och möjlighet till fördjupning för barn som vill utvecklas vidare.

Kvinnojourer

Kvinnojourer ger våldsutsatta kvinnor och barn skydd, stöd och en möjlighet att börja om. De ideella jourerna har ofta lång erfarenhet, lokal förankring och särskild kunskap om våld i nära relationer, hedersförtryck, skyddade personuppgifter och de praktiska problem som möter den som snabbt måste lämna sitt hem.

Kvalitetskrav och tillsyn behövs för att stoppa oseriösa aktörer och säkerställa trygga boenden. Reglerna får dock inte vara så kostsamma, administrativa eller dåligt anpassade att välfungerande ideella kvinnojourer tvingas att stänga. Kraven ska vara proportionerliga och ta hänsyn till verksamhetens storlek, inriktning, erfarenhet och ideell karaktär.

Tillståndsreglerna för skyddade boenden ska därför omprövas. Etablerade kvinnojourer som kan visa god säkerhet, lämplig kompetens och fungerande rutiner ska få stöd att uppfylla kraven och möjlighet att återöppna. Staten ska erbjuda tydlig vägledning, rimliga övergångstider och ekonomiskt stöd för nödvändiga anpassningar.

Kommunerna ska samarbeta långsiktigt med kvinnojourerna och ersätta dem för de skydds- och stödinsatser de faktiskt utför. Jourerna ska inte tvingas leva från korta projektbidrag till projektbidrag eller bära kostnader som egentligen hör till kommunens ansvar för våldsutsatta.

Barn och vuxna i skyddat boende ska självklart ha rätt till säkerhet, skolgång, vård och professionellt stöd. Den kvaliteten ska uppnås genom fungerande samarbete och rimliga krav – inte genom ett regelverk som slår ut de ideella verksamheterna som under lång tid har byggt upp kunskap och förtroende.

Kvotering

Tjänster, utbildningsplatser och offentliga uppdrag ska i första hand tillsättas utifrån kompetens, erfarenhet och lämplighet. Människor ska bedömas som individer och inte reduceras till kön, ursprung eller grupptillhörighet.

Landsbygdspartiet motsätter sig tvingande kvotering som innebär att en bättre kvalificerad person väljs bort på grund av en medfödd egenskap.

Arbetsgivare ska samtidigt motverka osaklig diskriminering och säkerställa att rekryteringen når en bred grupp sökande. Kravprofiler och urvalsmetoder ska vara relevanta och möjliga att granska.

Vid i huvudsak likvärdiga meriter kan bredare erfarenheter, lokal förankring och verksamhetens behov vägas in. Beslutet ska dock kunna förklaras på ett sakligt sätt.

Kvotflyktingar

Kvotflyktingsystemet ska prioritera människor med ett stort och dokumenterat skyddsbehov som inte kan få varaktig säkerhet där de befinner sig. Urvalet ska ske ordnat och efter säkerhetskontroll.

Den svenska flyktingkvoten ska i första hand användas för människor med ett allvarligt och dokumenterat skyddsbehov som saknar möjlighet till varaktig trygghet i det land dit de först flytt. Den som redan har fått långsiktigt skydd, laglig bosättning och rimliga möjligheter att bygga ett tryggt liv i ett annat land ska normalt inte prioriteras lika högt som den som fortfarande lever under hot, förföljelse eller mycket osäkra förhållanden.

Kvotflyktingsystemet ska inte användas som en väg att själv välja Sverige därför att landets bidrag, bostadsstöd eller andra ekonomiska villkor uppfattas som mer förmånliga. Urvalet ska bygga på skyddsbehov, utsatthet och Sveriges faktiska mottagningsförmåga – inte på vilket europeiskt land den sökande helst vill flytta till.

Identitet, ursprungsland, familjeförhållanden och tidigare vistelseländer ska utredas noggrant före ett beslut. Den som medvetet lämnar falska uppgifter om exempelvis medborgarskap, ursprung eller familjesituation för att förbättra sina möjligheter att bli uttagen ska som huvudregel inte antas inom flyktingkvoten. Ett avslag ska dock bygga på en individuell och rättssäker bedömning där det har klarlagts att uppgifterna varit medvetet vilseledande och inte berott på exempelvis bristande dokumentation, språkförbistring eller rädsla.

Sverige ska före uttagningen säkerställa att det finns möjlighet att kommunicera med personen på ett språk som han eller hon verkligen förstår. Det ska finnas en kvalificerad tolk eller annan säker kommunikationslösning för säkerhetsprövning, information, vård, myndighetskontakter och mottagande. Om detta inte kan ordnas inom rimlig tid ska överföringen skjutas upp eller ett annat mottagarland sökas. Sverige gör inte en skyddsbehövande person en tjänst genom att ta emot henne utan möjlighet till grundläggande kommunikation.

Svensk lag erkänner inte månggifte som en normal familjeform. Kvotflyktingsystemet ska därför inte användas för att föra över en man och flera personer som samtidigt uppges vara hans makar som en gemensam polygam familjeenhet. Familjeförhållandena ska klarläggas före uttagningen och den sökande ska informeras om att endast monogama äktenskap erkänns enligt svenska huvudregler.

Kvinnor och barn i en polygam familjesituation ska samtidigt få sina egna skyddsbehov prövade. De får inte automatiskt nekas skydd på grund av en mans agerande eller familjens konstruktion. Urvalet ska skydda utsatta människor men inte medverka till att upprätthålla familjeformer som strider mot svensk jämställdhet, rättsordning och principen om likabehandling mellan makar.

Sverige ska före beslut bedöma om kommunen och staten kan tillgodose personens grundläggande behov av bostad, tolkning, vård, utbildning och etablering. Ett ansvarsfullt mottagande innebär att antalet och urvalet anpassas till den faktiska kapaciteten. Att ta emot fler än samhället kan ge en rättssäker och fungerande start hjälper varken flyktingen eller Sverige.

Barnfamiljer, ensamma barn, förföljda minoriteter och personer med särskilda medicinska eller skyddsrelaterade behov kan behöva prioriteras. Kommunernas verkliga kapacitet för bostäder, skola, vård och integration ska vägas in.

Den som tas emot ska få tydlig information om svenska lagar, rättigheter, skyldigheter och förväntningar. Språk, utbildning och vägen till egen försörjning ska planeras från början.

Sverige ska samarbeta med internationella organisationer, men också göra egna kontroller och uppföljningar. Systemet måste ha allmänhetens förtroende och får inte utnyttjas av personer som lämnar felaktiga uppgifter.

Kvotflyktingsystem

Ett fungerande kvotflyktingsystem är mer kontrollerat och rättvist än att den som har råd att betala människosmugglare får störst möjlighet att nå Sverige.

Antalet ska fastställas utifrån Sveriges mottagningskapacitet och det internationella skyddsbehovet. Beslut ska vara långsiktiga och inte förändras enbart som symboliska politiska markeringar.

Urval, säkerhetsprövning och medicinska behov ska hanteras före resan. Kommunen ska i god tid få information om bostad, familjesituation och behov av stöd.

Kvotflyktingsystemet ska följas upp utifrån etablering, trygghet, utbildning och egen försörjning. Brister ska leda till förbättrade insatser, inte till att problem förnekas. Läs mer under Kvotflyktingar.

Kunskapsplikt

Skolan har ansvar för att ge varje elev de kunskaper och det stöd som behövs för att nå utbildningens mål. Eleven ska samtidigt närvara, delta i undervisningen och, efter sin förmåga, medverka till sitt eget lärande. Kunskapsplikten innebär därmed ett ömsesidigt ansvar mellan skolan, eleven och vårdnadshavarna.

Vårdnadshavare ska medverka till närvaro, sömn, utrustning och respekt för skolan. Skolan ska snabbt kontakta hemmet vid frånvaro, återkommande ordningsproblem eller uteblivet skolarbete.

Lärare och rektorer ska ha mandat att skapa studiero. Mobiltelefoner ska inte användas under lektionstid. Elever med svårigheter ska få stöd och anpassningar. 

Vårdnadshavare som har förutsättningar att ge sitt barn en fullgod hemundervisning ska kunna ansöka om detta. Undervisningen ska följa de nationella kunskapsmålen och ge barnet motsvarande kunskaper som i undervisningen i skolan. Hemundervisning får inte innebära att barnet isoleras eller hindras från att utveckla de sociala, praktiska och demokratiska kunskaper som behövs i samhället.

Barnet ska fortsatt tillhöra en skola som ansvarar för regelbunden uppföljning. Nationella prov, ämnesprov och andra oberoende kunskapskontroller ska genomföras i den skola som barnet tillhör. Skolan ska även erbjuda tillgång till exempelvis studiehandledning, elevhälsa, specialpedagogiskt stöd samt praktiska och laborativa moment som är svåra att ordna i hemmet.

Om uppföljningen visar att hemundervisningen inte ger barnet tillräckliga kunskaper (underkända prov) eller att barnets övriga rättigheter inte tillgodoses, ska skolan först erbjuda stöd och kräva en tydlig förbättring. Om bristerna kvarstår ska hemundervisningen avslutas och barnet återgå till ordinarie undervisning på den skola där barnet är inskrivet.

Kunskapsplikten innebär inte att alla ska prestera lika, utan att alla ska få hjälp och förväntas utvecklas utifrån sina förutsättningar. Alla barn lär sig inte på exakt samma sätt. Det avgörande är att barnet får goda kunskaper, regelbunden uppföljning och det stöd som behövs för att kunna utvecklas och senare delta självständigt i arbets- och samhällslivet.

Kärnkraft

Sverige behöver ny kärnkraft och ska förlänga driften av säkra befintliga reaktorer när det är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Kärnkraft ger planerbar el som behövs för hushåll, industri och elektrifiering.

Staten ska skapa långsiktiga och teknikneutrala villkor, kortare tillståndsprocesser och ett tydligt ansvar för avfall och säkerhet. Politiska spelregler får inte ändras efter att miljardinvesteringar har genomförts.

Både stora reaktorer och mindre modulära reaktorer ska kunna prövas. Valet ska avgöras utifrån säkerhet, systemnytta, kostnad och möjligheten att leverera el.

Kärnkraften ska inte ställas mot vattenkraft, vindkraft, solkraft eller effektivisering. Ett stabilt system behöver flera energislag, men den planerbara produktionens betydelse måste erkännas.

Sverige behöver också utbildning, forskning och inhemsk kompetens inom kärnteknik.

Kärnvapen

Sverige ska arbeta för att kärnvapen aldrig används och för långsiktig internationell nedrustning. Kärnvapen innebär förödande humanitära och miljömässiga konsekvenser.

Samtidigt måste svensk säkerhetspolitik utgå från att kärnvapen finns och används som hot av andra stater. Sverige är medlem i Nato och omfattas av alliansens samlade avskräckning.

Övergripande beslut om kärnvapen på svenskt territorium ska vara demokratiskt förankrade, förenliga med svensk lag och möjliga att granska på ett principiellt plan. Regeringen ska redovisa vilka rättsliga och säkerhetspolitiska överenskommelser som gäller, men inte offentliggöra uppgifter som kan skada rikets säkerhet.

Information om exempelvis förvaringsplatser, transporter, beredskapsplaner, skyddsåtgärder och andra operativa detaljer ska endast lämnas till de myndigheter och beslutsfattare som behöver den för att kunna fullgöra sina uppdrag. Det kan exempelvis vara berörda personer inom Försvarsmakten, regeringen, säkerhetsmyndigheter eller kommunal krisledning.

Principen ska vara att beslut och ansvar ska kunna granskas demokratiskt, medan säkerhetskänsliga detaljer skyddas enligt behovsprincipen. Sverige ska inte genom offentlig information ge en främmande makt kunskap som kan användas för sabotage, spioneri eller angrepp.

Nedrustning måste vara ömsesidig och kontrollerbar. Sverige ska inte ensidigt försvaga sin säkerhet medan aggressiva stater behåller eller utökar sina arsenaler.

Diplomati, rustningskontroll och fungerande kontrollsystem ska kombineras med ett starkt konventionellt försvar.

Körkortsutbildning

Körkort ska vara ett bevis på att föraren har tillräckliga kunskaper, riskmedvetenhet och praktisk förmåga att framföra sitt fordon på ett säkert sätt. Kraven får inte sänkas för att fler snabbt ska bli godkända eller för att minska köerna till förarprov. Trafiksäkerheten måste väga tyngre än önskemålet att så många som möjligt ska klara utbildningen på kort tid.

Kunskapsprovet ska kontrollera verklig förståelse för trafikregler, risker, hastighet, bromssträckor, väglag, samspelet med andra trafikanter och förarens ansvar. Körprovet ska visa att eleven självständigt kan planera körningen, hantera fordonet och agera säkert även i oväntade situationer.

A-traktorer

Behörighet att köra A-traktor ska kräva en särskild utbildning med både teori och ett statligt körprov. Provet ska genomföras med A-traktor och omfatta fordonskontroll, placering på vägen, svängar, korsningar, bromsning, backning, passagerare, mörkerkörning samt samspel med snabbare trafik.

Det räcker inte att utbildningen främst är anpassad till mopeder när eleven därefter får köra ett betydligt större och tyngre fordon. Den som framför en A-traktor måste förstå fordonets vikt, siktbegränsningar, bromssträcka och hur låg hastighet påverkar övrig trafik.

Manuell och automatväxlad bil

Utbildning och körprov för automatväxlad respektive manuellt växlad bil ska även fortsättningsvis skiljas åt. Den som endast har visat att han eller hon kan köra automatväxlad bil ska inte få köra en manuellt växlad bil utan kompletterande praktisk utbildning samt ett godkänt praktiskt prov.

Manuell körning kräver att föraren kan samordna koppling, växling, gas och broms utan att tappa uppmärksamheten på trafiken. En förare som saknar denna färdighet kan få motorstopp, rulla bakåt, välja fel växel eller förlora kontrollen i en kritisk situation.

Den som har körkort för manuell bil ska även fortsättningsvis få köra automatväxlad bil. 

Motorcyklar

Körkort för motorcykel ska inte bli ett automatiskt tillägg till B-körkortet. Lätt, mellanstor och tung motorcykel kräver särskild utbildning och godkänt körprov för respektive behörighet. Föraren behöver praktiska kunskaper i balans, kurvtagning, bromsning, undanmanöver, placering, skyddsutrustning och körning i halt väglag.

Alla som tar B-körkort ska samtidigt få mer kunskap om motorcyklisters förutsättningar. Bilförare måste förstå motorcyklars synlighet, acceleration, placering, bromsförmåga och utsatthet. Utbildningen ska lära bilister att kontrollera döda vinklar, hålla avstånd och undvika svängar eller filbyten som utsätter motorcyklister för fara.

Släp, husvagn och husbil

B-körkortsutbildningen ska innehålla både teori och praktiska moment i körning med ett lätt släp som omfattas av B-behörigheten. Utbildningen ska omfatta koppling, säkerhetskontroll, viktgränser, lastsäkring, kultryck, svängradie, bromssträcka, backning samt stabilitet vid sidvind eller undanmanöver.

Utbildningen innebär inte att ett vanligt B-körkort automatiskt ger rätt att köra tyngre fordonskombinationer. För utökad B-behörighet och BE ska särskilda behörighetskrav och körprov fortfarande gälla.

Den som köper eller hyr en husvagn eller en större husbil ska erbjudas en tillgänglig teori- och körutbildning anpassad till fordonet. Utbildningen ska behandla vikt, höjd, bredd, lastfördelning, bromsning, parkering, backning och körning på smala vägar. För särskilt stora eller tunga fordon ska obligatorisk kompletterande utbildning övervägas även när äldre körkortsregler formellt ger rätt att köra fordonet.

Utbildning före godkännande

Målet är inte att göra körkortet onödigt svårt eller dyrt. Målet är att den som blir godkänd verkligen ska kunna framföra fordonet säkert, självständigt och med hänsyn till andra trafikanter.

Trafikskolor och privata handledare ska ha ett tydligt ansvar att inte rekommendera eleven att boka kunskapsprov och körprov innan eleven bedöms kunna klara båda proven inom den föreskrivna giltighetstiden. Innan eleven går vidare till de statliga proven ska ett dokumenterat förberedande kunskapstest och ett provliknande körtest genomföras av en trafikskola.

Det provliknande körtestet ska motsvara de huvudsakliga kraven som ställs vid det statliga körprovet och genomföras av en behörig trafiklärare. Eleven ska visa att han eller hon kan hantera fordonet, följa trafikreglerna, upptäcka risker och köra självständigt i varierande trafikförhållanden.

Om eleven inte klarar det förberedande testet ska utbildningen fortsätta i trafikskolans eller handledarens regi tills bristerna har åtgärdats. På så sätt stannar eleven kvar i utbildningsmiljön tills det finns rimliga förutsättningar att klara både kunskapsprovet och körprovet. Det minskar ogenomtänkta provbokningar, frigör provtider och stärker körkortets betydelse som bevis på verklig kunskap och en säker körförmåga.

Begränsade omprov

Kunskapsprovet ska som huvudregel få genomföras högst en gång per kalenderkvartal. Efter ett underkänt körprov ska ett nytt försök normalt få göras tidigast efter tre månader. 

Syftet är att säkerställa att utbildningen genomförs seriöst och med tillräcklig motivation, inte att upprepade prov används som ersättning för nödvändiga kunskaper och praktisk träning.

Köttproduktion

Sverige ska ha en livskraftig och geografiskt spridd produktion av nötkött, griskött, lamm, fågel och andra animaliska livsmedel. Inhemsk köttproduktion är viktig för arbetstillfällen, öppna landskap, livsmedelsberedskap och möjligheten att kontrollera hur djuren föds upp.

Svenska bönder ska få betalt för de högre krav som ställs på djurskydd, smittskydd, miljö och antibiotika. Offentliga kök ska kunna väga in produktionsvillkor, beredskap och lokal nytta vid upphandling.

Importerat kött ska ha tydlig ursprungsmärkning. Restauranger, storkök och färdigrätter ska redovisa köttets ursprung så att konsumenten kan göra ett medvetet val.

Sverige ska inte minska sin produktion för att förbättra den nationella utsläppsstatistiken och därefter importera samma mängd från länder med lägre krav. Klimatpåverkan ska bedömas utifrån hela produktionskedjan.

Slakterier och förädlingsverksamheter behövs i olika delar av landet. Långa djurtransporter ska minska genom bättre förutsättningar för regionala och mindre anläggningar.

Se flikarna nedan