Våra viktigaste frågor inför valet 2026
Valfrågor och politiska prioriteringar från A till Ö (2026-2030)
Här kan du läsa Landsbygdspartiet oberoendes viktigaste frågor från A till Ö – Frågor som vi vill driva i riksdagen under mandatperioden 2026–2030. Klicka på den rubrik du är intresserad av för att läsa mer om vår politik och våra förslag inom området.
Allemansrätten ska värnas, samtidigt som kommersiella arrangörer ska ta ansvar, samråda med markägare vid återkommande eller omfattande verksamhet och ersätta skador och merkostnader.
Sveriges ekonomi ska bygga på arbete, företagande, inhemsk produktion och ansvarsfull användning av skattepengar. Det ska löna sig att arbeta, driva företag och producera varor och livsmedel i Sverige.
Politiskt påverkbara kostnader för boende, energi, drivmedel och andra nödvändiga utgifter ska hållas på nivåer som hushåll och företag klarar. Skatter och avgifter ska utformas med hänsyn till människors olika förutsättningar. Exempelvis innebär långa avstånd och brist på fungerande alternativ till bilen helt andra förutsättningar för människor på landsbygden än för dem som har tillgång till kollektivtrafik som redan finns och kan byggas ut.
Staten ska prioritera vård, skola, omsorg, trygghet, infrastruktur och långsiktiga investeringar framför växande administration och kostsamma prestigeprojekt. Befintlig infrastruktur, exempelvis järnvägar, vägar och broar, ska underhållas och användas bättre innan nya och kostsamma anläggningar byggs. Myndigheter och offentliga verksamheter ska följas upp utifrån resultat och samhällsnytta.
En stark svensk ekonomi börjar med att människor kan betala sina nödvändiga utgifter, att företag kan utvecklas och anställa samt att Sverige producerar mer av det landet behöver. Ekonomiska beslut ska vara långsiktiga och får inte skjuta kostnader och skulder på kommande generationer.
Centraliseringen ska brytas och fler beslut, arbetstillfällen och investeringar flyttas närmare människorna.
Drivmedelsbeskattningen ska anpassas efter människors faktiska möjligheter att resa. På landsbygden, där bilen ofta är nödvändig för arbete, skola, vård, service och vardagsliv, ska skatten på bensin och diesel sänkas kraftigt eller tas bort. I storstadsområden med väl utbyggd kollektivtrafik och realistiska alternativ till bilen kan dagens beskattning i huvudsak behållas.
Hushållen har under lång tid fått ta ett stort ansvar för att minska sin el- och vattenförbrukning. Nu behöver även industrin ges starkare drivkrafter att effektivisera sin användning av energi och dricksvatten genom modern teknik, återvinning och smartare processer.
Friskvård och förebyggande hälsa ska bli en tydligare del av Sveriges hälso- och sjukvårdspolitik. Myndigheter ska löpande uppdatera föreskrifter och rekommendationer utifrån det aktuella vetenskapliga kunskapsläget och undanröja regler som i onödan försvårar effektiva förebyggande insatser, rehabilitering och återhämtning.
Målet ska vara att människor får rätt hjälp så tidigt som möjligt och kan återfå hälsa, funktionsförmåga och livskvalitet – inte att vårdsystemet upprätthåller långa köer eller organisatoriska strukturer för sin egen skull. Kortare sjukdomstider, bättre rehabilitering och färre återkommande vårdbehov gynnar både den enskilde och Sveriges ekonomi och gör att skattepengarna används mer effektivt.
Ett starkare friskvårds- och förebyggandeperspektiv innebär inte att vårdpersonal blir överflödig. Tvärtom behövs deras kompetens för tidigare insatser, uppföljning, rehabilitering och stöd till långsiktigt bättre hälsa. Med rätt fokus kan personalens arbete bli mer meningsfullt, belastningen minska och arbetsmiljön förbättras.
Vård, skola, omsorg, polis, post, betalningsmöjligheter och digital service ska fungera i hela Sverige.
Ingen ska utestängas från samhällets service för att en verksamhet endast accepterar en viss betalningsmetod. Det ska därför vara möjligt att betala med kontanter, kort och etablerade betalningsappar. Parkeringsavgifter och annan offentlig eller grundläggande service ska alltid kunna betalas med kontanter, kort eller pappersfaktura och får inte kräva en särskild mobilapp eller internettjänst.
Kontanter ska värnas som ett tillgängligt och robust betalningsmedel. De är särskilt viktiga för äldre och personer som saknar digitala verktyg, men också för barn som behöver lära sig förstå pengars värde och för utländska besökare som inte har tillgång till svenska betalningsappar. Kontanter fyller dessutom en viktig funktion vid störningar i elförsörjning, internet eller digitala betalsystem. Samhällets digitalisering ska ge fler möjligheter – inte minska människors självständighet eller tillgång till service.
Stad och landsbygd behöver varandra för att Sverige ska vara tryggt och ekonomiskt hållbart.
Alla människor ska behandlas likvärdigt och bedömas utifrån sina handlingar, inte sitt ursprung. Samtidigt ska integration innebära tydliga förväntningar på att lära sig svenska, följa svensk lag, delta i samhället och efter förmåga arbeta eller utbilda sig mot egen försörjning. Sverige ska främja likvärdig behandling, delaktighet och möjligheten för alla att bli en del av samhället.
Svenska lantbrukare ska ges långsiktiga spelregler, lägre regelbörda och möjlighet att konkurrera på rättvisa villkor.
Skattepengar ska i första hand användas till vård, skola, omsorg, trygghet, infrastruktur och annan service som människor behöver. Administration och interna stödfunktioner ska granskas, förenklas och effektiviseras.
Landsbygden bidrar med skatteintäkter, företagande, livsmedel, energi och naturresurser. Kommunernas investeringar i vägar, skolor, bostäder, service och mötesplatser ska därför fördelas rättvist och inte koncentreras till centralorten.
Myndigheter ska granskas utifrån uppdrag, rättssäkerhet, kostnader, resultat och verklig samhällsnytta.
Tjänstemän och handläggare ska vägleda och hjälpa människor att göra rätt, i stället för att möta dem med ett dömande förhållningssätt.
En större del av skatter och överskott från vattenkraft, skog, gruvor och annan naturresursproduktion ska komma berörda bygder och kommuner till del.
Äldreomsorgen ska erbjuda kontinuitet, mänsklig närvaro, näringsrik mat och möjlighet till ett tryggt och anpassat boende.
Kontinuitet innebär att den äldre så långt som möjligt ska möta en mindre, fast grupp inom hemtjänsten. Den äldre ska ges möjlighet att lära känna personalen vid namn och känna trygghet i vilka som kommer in i hemmet
Maten ska vara näringsrik, aptitlig och anpassad efter individens behov. Lokalproducerade svenska råvaror ska prioriteras, och den äldre ska kunna få fullvärdig mat med tillräckligt med protein, naturligt fett och kött. Offentliga måltider ska inte styras av ensidiga kostideal som riskerar att minska aptit, näringsintag eller livskvalitet.
Med ett tryggt boende menar vi inte enbart kommunala trygghetsboenden. Den äldre ska kunna få det boende som faktiskt motsvarar behoven, exempelvis en tillgänglig bostad med hiss och närhet till service, seniorboende, anpassat boende med personalstöd eller särskilt boende när omsorgsbehovet är större. Ingen ska behöva bo kvar ensam i en olämplig bostad på grund av brist på alternativ.
Skattepengar ska i första hand gå till vård, skola, omsorg, trygghet och infrastruktur – inte till växande administration och byråkrati. Offentliga arbetsplatser ska organiseras effektivt, med tydliga uppdrag, fungerande ledarskap och uppföljning av resultat. Varje skattekrona ska användas där den gör störst nytta för medborgarna.
Qvalitet i välfärden – varje skattekrona ska ge största möjliga nytta för medborgarna.
Vargstammen ska förvaltas ned till högst 170 individer och får inte koncentreras till ett fåtal landsbygdsområden. På längre sikt ska antalet kunna minskas ytterligare om en rättssäker och vetenskapligt hållbar förvaltning medger det. Skyddsjakt ska beslutas snabbt när varg hotar människor, tamdjur, betesdrift eller möjligheten att bedriva jakt och lantbruk.
Ambulans, akutsjukvård och räddningstjänst ska vara tillgängliga i hela Sverige. Reglerna om dygnsvila ska skydda personalens hälsa, men samtidigt tillämpas så att samhällsviktig verksamhet kan bemannas även i glesbygd. Möjligheterna till undantag och dispens för verksamheter som skyddar liv, hälsa och säkerhet ska användas när det är nödvändigt och förenas med kompenserande vila.
Förändringen av kollektivavtalen om dygnsvila har på flera håll lett till fler arbetspass, längre pendling och svårare bemanning. Det har också förekommit att ambulanspersonal lämnat sina tjänster efter de nya schemalösningarna. Sverige behöver därför arbetstidsregler och kollektivavtal som både ger personalen tillräcklig återhämtning och säkerställer att ambulans, räddningstjänst och akutsjukvård finns tillgängliga när människor behöver hjälp.
Svenska transportföretag och chaufförer ska skyddas mot lönedumpning, fusk och osund konkurrens. Transportnäringen ska ha rättvisa villkor och kunna bidra till att hela Sverige fungerar.
Vägar, järnvägar, hamnar och annan viktig infrastruktur ska underhållas och skyddas. Sverige ska ha reservlösningar, drivmedelsberedskap och tydliga prioriteringar, så att människor, försvarsmateriel och samhällsviktiga varor kan transporteras även vid allvarliga störningar, kris eller krig.
Alla barn ska få lära sig läsa, skriva och räkna och samtidigt utveckla ansvar, hänsyn, självförtroende och samarbetsförmåga. Skolan ska erbjuda trygghet, tydliga kunskapsmål, ordning i klassrummet och stöd i tid till elever som riskerar att halka efter.
När den ordinarie skolmiljön inte fungerar för ett barn ska hemstudier eller andra flexibla undervisningsformer kunna prövas under tydliga kvalitetskrav och regelbunden uppföljning. Ingen familj ska behöva flytta utomlands för att hitta en skolform som bättre motsvarar barnets behov.
Föräldrar som inte gör ett aktivt skolval ska få sina barn placerade enligt en zonindelning som utgår från den närmaste lämpliga skolan. Zonerna ska kunna utformas så att barn i stadens ytterområden och barn som bor mellan en stad och en byskola placeras i byskolan när det finns lediga platser. På så sätt kan befintliga skolplatser användas bättre, elevunderlaget stärkas och fler byskolor bevaras.
Innan en skola läggs ned ska kommunen först pröva samlokalisering med annan kommunal service. Skolans betydelse för elevernas resvägar, trygghet, inflyttning och ortens framtid ska ingå i beslutsunderlaget – inte enbart kostnaden per elev.
Om kommunen ändå beslutar att lämna skolan ska lokala föreningar, kooperativ, företag eller andra aktörer få stöd och rimlig tid att undersöka möjligheten att överta eller driva verksamheten och byggnaden vidare. Kommunen ska underlätta en sådan lösning genom dialog, tillgång till underlag och skäliga villkor.
Sverige ska utveckla stabila och planerbara energislag. Genom modernisering och effektivisering av befintlig vattenkraft kan mer el produceras med mindre nya ingrepp. En del av värdet och vinsten ska stanna i de kommuner och bygder som levererar naturresursen.
Storskalig vindkraft ska kräva kommunalt godkännande, lokal förankring och tydlig nytta för den berörda bygden.
Tillgång till stabil internetuppkoppling och fungerande telefoni ska betraktas som grundläggande infrastruktur. Där den fasta telefonin har avvecklats måste fungerande mobiltäckning och internet säkerställas innan människor lämnas utan ett tillförlitligt alternativ. Det ska gå att ringa efter hjälp, arbeta hemifrån, bedriva företag, använda samhällstjänster och hålla kontakt med vård, anhöriga och myndigheter oavsett var i landet man bor.
Målet ska vara tillräcklig kapacitet, god täckning och hög driftsäkerhet – inte snabbast möjliga teknik till varje pris. Utbyggnaden ska vara behovsstyrd, teknikneutral och ske med hänsyn till människors hälsa, boendemiljö och natur. Exponeringen från mobilmaster och annan trådlös teknik ska kontrolleras och ligga under gällande referensvärden, samtidigt som ny forskning följs och försiktighetsåtgärder vidtas om kunskapsläget förändras.
Politiska beslut ska föregås av en landsbygdskonsekvensanalys. Nya skatter, lagar och myndighetskrav ska granskas utifrån hur de påverkar avstånd, företagande, jordbruk, service och möjligheten att leva i hela landet.
Omkring 99 procent av Sveriges yta ligger utanför tätorterna, och landsbygden används inte bara av dem som bor där permanent utan också av fritidsboende, företagare och besökare. Beslut som fungerar i storstäder får inte automatiskt påtvingas hela landet utan hänsyn till skilda förutsättningar.
Fler lärlingsutbildningar, yrkesutbildningar och naturbruksgymnasier ska erbjudas där det finns en dokumenterad efterfrågan på arbetskraft. Utbildningarnas innehåll och antal platser ska anpassas efter lokala, regionala och nationella kompetensbehov och utvecklas i nära samarbete med arbetsgivare. Målet ska vara att utbildningen leder till ett verkligt arbete – inte enbart till ett utbildningsbevis.
Den som kan arbeta men behöver ekonomiskt bistånd ska få tydligt stöd att nå egen försörjning. När arbete inte kan erbjudas direkt ska motprestationen, om medicinska eller andra dokumenterade hinder saknas, vara relevant yrkesutbildning, språkundervisning, praktik eller annan kompetensutveckling som leder mot ett yrke där det finns behov av arbetskraft.
Djurens välfärd och rätt att utöva naturliga beteenden ska väga tungt vid lagstiftning, tillståndsprövning och myndighetsbeslut. Sverige ska inte införa lagar, föreskrifter eller myndighetskrav som tvingar djur till en livsmiljö där de hindras från att röra sig, vistas utomhus, beta, söka föda eller utöva viktiga naturliga och sociala beteenden.
Undantag ska endast tillåtas när det är nödvändigt för att skydda djurens hälsa, säkerhet eller förhindra smittspridning. De ska vara vetenskapligt motiverade, proportionerliga och så tidsbegränsade som möjligt. Ekonomiska, administrativa eller produktionsmässiga hänsyn ska inte ensamma få motivera försämrad djurvälfärd.
Produktiv åkermark ska skyddas för att stärka svensk livsmedelsproduktion, beredskap och självförsörjning.
Den som äger och brukar mark ska ha verkligt inflytande över hur den används. Begränsningar genom naturreservat, ledningar, infrastruktur eller andra offentliga beslut ska vara nödvändiga, proportionerliga och rättssäkra samt följas av skälig ersättning.
Även i naturreservat ska reglerna utformas så att marken förblir tillgänglig och allemansrätten kan utövas, så långt det är möjligt utan att de naturvärden som reservatet ska skydda skadas. Stigar, vägar och andra möjligheter att ta sig fram ska bevaras och skötas, och inskränkningar för allmänheten ska endast införas när det finns tydliga och väl motiverade naturvårdsskäl.
Sverige ska öka sin egen produktion och beredskap inom livsmedel, energi, läkemedel, sjukvårdsutrustning och andra samhällsviktiga varor. Transporter och självförsörjningen måste fungera vid kris, krig och katastrofer som begränsar importen eller slår ut viktiga samhällssystem.
Det behövs beredskapslager. Drivmedel måste finnas för jordbrukets maskiner, livsmedelstransporter, räddningstjänst, sjukvård och andra nödvändiga transporter.
Vi behöver en fullgod inhemsk produktionsförmåga. Sverige behöver därför fler aktiva lantbrukare och bättre villkor för småbruk, familjejordbruk, större lantbruk och djurhållning. Det måste bli ekonomiskt möjligt att försörja sig genom att odla mat från både växt- och djurriket.
Regler, avgifter, skatter och administrativa krav ska vara proportionerliga och anpassade efter verksamhetens storlek, så att mindre producenter inte slås ut av samma kostnader och regelbörda som stora företag.
Jordbrukare ska själva kunna välja hur de säljer och förädlar sina produkter. Regelverket ska inte i praktiken tvinga producenter att leverera till stora livsmedelsföretag eller grossister. Det ska vara enkelt och ekonomiskt möjligt att sälja direkt till konsumenter genom egna gårdsbutiker, marknader, lokala utlämningsställen och etablerade kundkretsar samt att bedriva småskalig förädling och slakt under säkra och rimliga villkor.
Svenska särkrav får inte göra det olönsamt att producera livsmedel. Krav som går längre än EU:s gemensamma regler ska tas bort, förenklas eller finansieras av den som fattar beslut om dem. Beredskapen måste byggas innan krisen kommer genom lönsamma gårdar, fler producenter, fungerande lokal förädling och kortare vägar mellan jordbrukare och konsumenter.
